Den metabola pandemin av Lars Bern

Den metabola sjukligheten i världen har ökat lavinartat de senaste 40 åren. Lars Bern går i den här boken, mycket grundligt, igenom vad det beror på och vad det leder till för konsekvenser både på samhälls- och individnivå.

I början får vi följa Lars egna sjukdomshistoria som är allt annat än vacker. Hur han följer rekommendationer och hur han i princip bara blir sämre fram till att han på egen hand börjar forska och hittar nya vägar. Vägar som får honom att både må bättre och får honom motiverad att gå på djupet över hur sjukvården agerar och på vilka grunder.

Den här boken är väldigt bra men också väldigt, väldigt grundlig. Bern går igenom:

- Livsmedelsindustrin.

- Läkemedelsindustrin.

- Vår naturliga kost och miljö.

- Mat som gör oss sjuka och friska.

- Jordbruk och djurhållning.

- Cancer, diabetes och andra "vällevnadssjukdomar".

- Kemikalier och miljögifter.

- Kosttillskott och fasta.

Att boken är så grundlig och går in på minsta detalj är både positivt och negativt. Jag tror helt enkelt inte att alla orkar ta sig igenom boken om man inte är rejält motiverad. Jag själv är lite kluven till den. Jag tycker till exempel att den ofta är väldigt upprepande. På gott och ont. Vissa budskap är inte fel att de hamras in men eftersom boken är närmare 500 sidor tycker jag att det hade varit lämpligare att korta ner den istället. 

Budskapet är klockrent och följer samma mönster som många andra böcker jag läst och stämmer väl överens med hur jag själv försökt äta och leva de senaste 10 åren. Lite trevligt att just en person som Bern har skrivit boken med tanke på vilken tyngd han innehar bland annat i egenskap av fleråriga studier av medicinsk forskning. 

Jag rekommenderar boken framförallt för att den har en helhet som ingen annan bok i det här ämnet har. Samtidigt rekommenderar jag lika gärna att man läser andra böcker som som fokuserar på vissa av punkterna ovan och inte alla. De är lite lättare att smälta. 

Friheten av Arne Dahl

Molly Blom är spårlöst försvunnen och Sam Berger har det allmänt tungt och söker psykologhjälp. Av psykologen får han i uppdrag att hitta en kvinna som har blivit kidnappad. Den ryska maffian verkar vara inblandad och ju mer Sam utreder desto märkligare verkar kidnappningen vara och på något sätt verkar Molly vara inblandad.

Lite roligt att läsa del fyra i den här bokserien så tätt inpå trean Mittvatten. Kände mig inte lika förvirrad som mellan bok två Inland och just Mittvatten (var väl lång tid emellan dem). 

Boken är riktigt bra och rejält spännande och står sig högt bland andra deckare. Men likt en envis åsna står jag fast vid att den här serien aldrig kommer att komma upp i samma nivå som böckerna om A-gruppen där karaktärerna var en fröjd och förgyllde läsandet till högsta klass.

Mänsklighetens äldsta gåta av David Bertrand

Ren tur ledde mig till denna fantastiskt intressant och trevliga bok. Jag var egentligen på jakt efter en annan bok i bibliotekets databas när den här fångade mig mitt intresse om de fantastiska grottmålningarna i framförallt Frankrike och Spanien.

I 25 000 år (förmodligen längre ändå) målade den tidens människor olika typer av djur djupt inne i olika grottor. 

Hur gjorde de? Varför målade de i princip bara djur? Varför i profil? Varför målade de över tidigare målningar? Felfritt dessutom. Varför längst in i grottorna där det är som mest otillgängligt och som mörkast?

Detta är några av frågorna som Bertrand försöker besvara. Boken är kanonbra och hade jag bara varit lite kunnigare i konst och måleriets olika färdigheter tror jag att jag hade uppskattat den ännu mer.

Löpning för motionär och elit av Eric Hagelin

Det här är en väldigt omfattande bok om löpning som innehåller det mesta:

- Fysiologi.

- Träning och prestation.

- Återhämtning.

- Planering och tävling.

- Skador, symptom och rehabilitering.

- Material och utrustning.

Boken är bra men väldigt ingående och det är nästan nördvarning att ta sig igenom den från pärm till pärm eftersom den verkligen går på djupet. Jag märkte att jag efter hand hamnade i en skummande läsning delvis på grund av att  jag inte har intresse av att dyka riktigt så djupt i varenda sena och muskel som boken erbjuder. Jag rekommenderar istället att man använder den som en uppslagsbok och letar upp de delar som kan vara intressanta för stunden.

Boken har inte så många år på nacken men ändå är den skriven i det gamla paradigmet vad gäller kolhydrater och fett. Jag tycker verkligen att det är synd att det är så många som har så svårt att ta till sig det "nya" i hur man kan äta och träna med fett som primära bränslekälla och alla de fördelar man får av det vad gäller allt ifrån ork och energi till återhämtning och avsaknad eller i alla fall minimering av muskel- och träningsvärk. Ska jag vara krass så finns inte jag. Utifrån ett kost- och träningsperspektiv vill säga, det går inte att träna, springa och leva som jag gör. Lustigt då att jag har gjort det i närmare 10 år...

Bastuboken av Hans Hägglund

Att få sätta sig i en bastu efter en löpning är riktigt ljuvligt. Jag har tyvärr ingen bastu hemma men har ändå  förmånen att få basta en gång i veckan i Solvikingarnas klubbstuga. Att det är oerhört skönt och att jag är övertygad om att det är väldigt nyttigt och hälsosamt är en sak och att då även få "läsa på" i och med den här boken hade jag inte svårt att motivera mig till. 

Bastuboken är väldigt välskriven och tydlig i sitt upplägg. Det går givetvis att läsa den pärm till pärm men det finns också alla möjligheter att använda den som en uppslagsbok. Inledningsvis blir det en historisk genomgång om bastu och hygien i största allmänhet samt vad det finns för fördelar och därefter följer kapitel som utgår ifrån våra olika organ och kroppsdelar samt hur de reagerar på bastandet. Längre fram i boken fylls det på med olika sjukdomar och på vilket sätt bastandet påverkar dem. 

Jag tycker att boken är riktigt bra. Lite synd och i mina ögon märkligt att det inte forskats mer om bastubadandet. Det gör att boken inte kan fastställa så många sanningar utan allt som oftast visar på troliga fördelar med bastandet istället. Lite synd samtidigt som jag inte har några större problem med detta eftersom jag gärna utgår ifrån vad jag anser är troligt och/eller rimligt utifrån det jag kan om kroppen och dess system. 

En del av sjukdomskapitlen intresserade mig lite mindre men däremot blev jag ordentligt fokuserad när det handlade om saker som ligger mig närmare såsom hur bastandet påverkar muskler och hormoner samt i samband med kalla bad och träning.

Glädjande att Hans Hägglund ligger bakom ett bastulabb och att han framöver kommer att forska om hur vi påverkas av bastandet. Ser fram emot att få ta del av vad han kommer fram till. 

Mittvatten av Arne Dahl

Molly Blom ligger i koma och Sam Berger är eftersökt för mord men eftersom Säpo behöver honom göms han undan i ett safehouse. Där försöker han klura ut vad det är Säpo vill använda honom till samtidigt som han jobbar vidare med ett fall på en kidnappad flicka från de tidigare böckerna.

Arne Dahl är som alltid kvalité. Boken är spännande men samtidigt lite obegriplig i hur alla karaktärer på ett eller annat sätt historiskt har med varandra att göra. Tycker att det blir onödigt krångligt och tänker att intrigen kan bli bra ändå utan alla trådar som ska länkas till varandra. Bryr mig inte om det så mycket utan låter historien putta mig framåt i handlingen vilket inte är några problem. 

Boken är bra men som jag skrivit tidigare saknar jag mystiken och de speciella karaktärerna från A-gruppen. En mycket trevlig ingrediens i slutet på boken lovar dock gott inför nästa bok....

Way of the peaceful warrior av Dan Millman

Dan Millman är en collegestudent och gymnast som en natt stöter på en märklig man på en bensinmack. Mannen i fråga, Socrates fångar Dans uppmärksamhet och blir så småningom Dans lärare och mentor i livet. 

Det här är en härlig bok som rör sig mellan verklighet och fiktion där generella livsfrågor tas upp om hur man bör leva sitt liv. Jag känner igen många av budskapen från andra böcker jag läst, alla med ett buddhistiskt tema. Framförallt tycker jag att budskapet är väldigt likt allt jag hört och läst av Björn Natthiko Lindeblad. 

Jag tycker mycket om den här boken. Egentligen inte så mycket nytt men väldigt nyttigt att bli påmind om lämpliga tillvägagångssätt för att hantera livet. Extra roligt hur löpning, närvaro, kost och fasta betonas i boken och hur det under en längre tid har varit viktiga inslag i mitt liv. Givna "framgångsfaktorer" eller bara nycklar till välmående....

Sju råd till Mustafa av Mustafa Panshiri

Mustafa Panshiri har i den här boken samlat tankar och råd som han själv hade velat ha när han kom till Sverige. Efter att ha jobbat som polis i ett par år och i den rollen träffat många nyanlända under flyktingvågen för ett par år sedan började Mustafa jobba med integration och var ute i landets kommuner för att hålla föreläsningar. I det arbetet växte tanken fram att skriva en bok om vad han tycker är lämpliga saker att fokusera på för att integreras på ett bra sätt i Sverige. Ett land som på så många sätt är så väldigt annorlunda än exempelvis Afghanistan.

De sju råden:

1. Behärska det svenska språket.

2. Lär dig Svenska koder.

3. Gör lumpen.

4. Skaffa ett extranamn.

5. Inse att dina kläder också är ett språk.

6. Lär känna en vuxen som vill ditt bästa.

7. Visa ett rimligt intresse för ditt nya land.

Boken är bra och direkt lämplig att läsa i största allmänhet men kanske framförallt för alla oss som arbetar med nyanlända. Den ger en förståelse till mycket och kan definitivt hjälpa till i mötet med människor från andra kulturer. 

När människan skapade världen av Johan Norberg

Johan Norberg belyser i den här boken vad det är som har drivit mänskligheten framåt mot välstånd och bättre utveckling. Hur kapitalism och handel är en förutsättning för ökad rikedom och hur den i det långa loppet leder till ytterligare teknisk utveckling och därmed förbättringar och lösningar på allt ifrån miljöproblem till fattigdomsproblem.

Jag tycker att boken är riktigt intressant med massor av belysande siffror och jämförelser mellan olika politiska system och företag. Exempel ges på vår utveckling och vad det är som har lett till förbättring men även exempel på de gånger det inte har gått så bra. Boken är en hyllning till frihandel och kapitalism och väckte en och annan ny tanke hos mig. Bland annat om synen på fattigare länders löner och arbetsförhållanden och hur olika vi kan se på det beroende på vilket perspektiv vi har. Kärnan i boken är att frihandel och kapitalism i längden alltid är bra även om det på kort sikt inte alltid verkar så. Här blev det lite jobbigt för mig eftersom en del av det som Norberg tar upp strider med en del av mina tidigare uppfattningar. Jag tycker att kapitalismen onekligen har ett fult tryne men den här boken har gett mig ett vidare perspektiv.

Nyttigt. 

Att bygga ett lag av Janne Andersson

 

Jag är svag för Janne Andersson. Gillar honom skarpt eftersom han i mina ögon står för så många värdefulla egenskaper man bör ha både som människa och ledare. Den gamla skolan med ärlighet och tydlighet, solidaritet och tydliga kravbilder. 

Boken är bra på alla sätt och har man följt Janne Andersson blir man inte överraskad. Extra intressant att få ta del av hans tankar för mig som både är lärare och tränare och jag vill nog påstå att jag känner igen mig i mycket av hur han resonerar om hur man tar hand om grupper och individer. Det är alltid svårt att analysera sig själv men genom den här boken får jag en hel del att reflektera över vad gäller mitt egna ledarskap. Nyttigt och roligt och lite ärofyllt att känna igen mina egna tankar i mycket av det som Janne skriver. 

Varje gång det kommer någon liten anekdot lyfter boken. Hade gärna fått vara mer av den varan. 

Islamismen i Sverige av Johan Westerholm

Jag lyssnade på Aron Flam och Johan Westerholm i Dekonstruktiv kritik där de diskuterade Johans bok och eftersom jag tyckte att det samtalet var oerhört intressant var jag givetvis tvungen att läsa boken. 

Och liksom samtalet är boken väldigt intressant där Johan gör en genomgång av Muslimska brödraskapet och alla de organisationer de har anknytning till. Vad de har för agenda och mål samt hur de inifrån försöker påverka samhället och politiken. Hur de organiserar sig och definierar sig för att kunna få så mycket statliga medel som möjligt samt hur okritiskt Sveriges regering och riksdag hanterar dem. Deras mål är tvivelsutan att påverka Sverige/världen i en riktning som ska resultera i att vi anammar fler och fler tankar och regler utifrån islam och då är det inte fråga om några moderna tankar och regler....

Boken är som sagt väldigt intressant även om det blir lite träigt med uppräkning av varje organisation. Nödvändigt men inte så läsvänligt. Intressant också hur så få kan få ett så stort inflytande. De flesta muslimer stöttar givetvis inte Muslimska brödraskapet ändå lyckas de få stort gehör i samhället och politiken. 

Islamismen i sig är på riktigt heltokig och eldar bland annat på antisemitismen som ju verkar öka allt mer i Sverige. Det här känns som en oerhört viktig bok och orkar man inte läsa den rekommenderar jag att lyssna på podden ovan.

Litapåmig av Anders Roslund

Ewerts liv börjar ordna upp sig. Han har människor att bry sig om och som också bryr sig om honom. Men så kommer det förflutna ikapp när han får ett tips om människohandel som kan ha att göra med ett tidigare fall. 

Jag läser inte så många kriminalromaner längre men när jag väl gör det brukar det kännas väldigt uppfriskande med berättardrivet och spänningen. Här har jag lite delade känslor eftersom ämnet som sådant är allt annat än trevligt. Människohandel, prostitution och organhandel är direkt obehagligt att läsa om samtidigt som allt som har med den komplexe Ewert att göra är både underhållande och roligt. Kul också att Piet Hoffman så småningom kommer in i handlingen som en annan James Bond. Roslund skriver på ett hackigt sätt där meningarna är allt annat än logiska. Kräver lite extra fokus ibland för att förstå vem det syftas på osv. Inte på något sätt fel. Istället kul med en egen stil.

En bra och spännande bok på alla vis med ett viktigt ämne som nästan känns svårt att tro att den över huvud taget existerar. Men så lever jag också min min lilla trygga bubbla. 

Ren vilja av Jan Söderqvist

En biografi om Björn Borg. Han är själv inte med eller delaktig i skrivandet och till en början tänkte jag att det var synd men snart nog ändrar jag uppfattning. Borg är som vi alla en komplex person med både bättre och sämre sidor och det framkommer med all önskvärd tydlighet i den här boken, vilket det förmodligen inte hade gjort om han själv hade varit delaktig i skrivandet. 

Eftersom den är skriven av en utomstående berör boken inte hans barndom speciellt mycket. Fokuset blir istället naturligt nog på hans aktiva karriär och tiden därefter. Boken är väldigt detaljerad. Kanske väl detaljerad i alla matcher och alla olika tennisslag. Tänker att det inte hade skadat om det varit mer översiktligt. Men i största allmänhet är det väldigt intressant att läsa om hans aktiva tid som tennisspelare och det hjärnpsyke han hade. Det är alltid fascinerande att få en bild av stora idrottsprofiler och för min del blir det lite speciellt eftersom han var före "min" tid. När jag växte upp älskade jag att både titta på tennis och spela själv men jag hade dålig koll på Björn Borg eftersom det framförallt var Edberg och Wilander som gällde för mig. Borg var mer som en myt och med den här boken har jag fått veta mer vilket jag uppskattat. 

Tiden efter den aktiva karriären intresserade mig inte så mycket men den känns både sorglig och tragisk. Samtidigt ger den en insikt i att vi alla har olika egenskaper och att vi behöver skilja på sak och person. Messi, Maradona och allt vad de nu heter. Fantastiska idrottsutövare men hur de är/var som personer och hur de agerar med sina pengar är något annat. Och detta gäller ju konstnärer och artister i största allmänhet. Vi kan uppskatta och beundra dem i deras värv men det är också ok att det stannar där. Påfallande ofta tycker vi kanske inte om allt det där andra de gör vid sidan av. Och det behöver vi inte. Det är ok att tycka om en sida av en person men inte en annan sida. 

Kodnamn Alice av Kate Quinn

1915 blir brittisk spion i Frankrike. Hon hamnar på en restaurang dit många tyskar kommer som drivs av en profitör. Som servitris håller hon öronen öppna samtidigt som hon måste passa sig för den restaurangägarens vaksamma blick.

1947 träffar Charlie på Eve i London när hon ska ha hennes hjälp för att hitta en kusin som försvunnit under andra världskriget. 

De parallella handlingarna vävs samman och tar dem till Frankrike för att göra upp med det förflutna. 

Handlingen bygger på verkliga händelser som utgår ifrån kvinnliga spioner under första världskriget och är intressant. Alltid kittlande när fiktion och verklighet byggs ihop. Karaktären Eve är underbar och boken hänger i mitt tycke helt och hållet på hennes "medverkan". En viss spänning gör också att boken till viss del blir en bladvändare men jag tycker att den tappar de gånger handlingen fokuseras på enbart Charlie. Sen finns det en annan detalj som stör mig lite och som även fanns i den förra boken jag läste av Quinn, Jägarinnan, och det är att kvinnorna i boken är väl moderna i hur de agerar. Jag har naturligtvis inget emot starka kvinnoporträtt men när det inte riktigt stämmer med hur kulturkoden såg ut där och då blir det lite fånigt. 

Som helhet en riktigt bra bok och jag ser fram emot att så småningom läsa nästa Quinnbok.

Den mänskliga apans uppgång och fall av Jared Diamond

Hur har vi utvecklats genom evolutionen och varför? Hur lika är vi egentligen våra närmaste släktingar och vad är det som har gjort att vi utvecklats åt olika håll? Sexualitet, redskap, språket och domesticeringen av djur. Vad har de haft för betydelse för vår utveckling och hur bra/dåligt var det att vi gick från jägare och samlare till jordbrukare? 

Varför var det Européerna som erövrade världen och inte amerikanerna? Hur har vårt förhållande till naturen varit genom årtusenden och kommer vi att överleva trots risken för kärnvapenkrig och miljöförstöring?

Det här är bara några av alla de frågor som den här mycket intressanta boken tar upp. Genom många paralleller, förklaringar och jämförelser med djur och natur får teorierna en rimlighet och logik som eggar både fantasin och intellektet.  

Jag tycker att detta är en fantastiskt bra bok. Oerhört intressant på så många olika plan. Jag som är väldigt hälso- och historiskt intresserad njuter verkligen av den här faktaboken som verkligen är en bladvändare. Ytterst få tillfällen i boken som inte fångade mig.

Som jag ser det finns bara en nackdel med boken och det är att den är skriven/utgiven i början av 90-talet och det har hänt en hel del tack vare DNA-tekniken de senaste åren. Vissa saker stämmer helt enkelt inte längre, bland annat om Neanderthalarna, och jag hade med glädje läst om en nyutgåva. 

Gillade du Hararis Sapiens kommer du definitivt tycka om även den här. 

Sant, falskt eller mittemellan av Emma Frans

Korta kapitel om alltifrån om det vetenskapliga underlaget på allt ifrån hur man botar bakfylla till om myggor verkligen dras mer till vissa personer. 

Lite småtrevlig läsning men där jag ändå stör mig lite på det politiskt korrekta och bristen på helhet i de områden jag faktiskt behärskar. Om ett kapitel till exempel handlar om frukost och ifall det är dagens viktigaste måltid tycker jag att det blir ofullständigt när Emma Frans förmedlar vad vetenskapen säger utan att ta med vad den förlängda fastan innebär hälsomässigt om man avstår frukosten. 

 

Kollektivt självmord av Arto Paasilinna

Två herrar, ovetande om den andres avsikter, beslutar sig för att ta livet av sig. Ödets nyck gör att de väljer samma plats vilket leder till att den ene räddar den andre. Självmorden skjuts upp och istället leder det till att de sätter in en kontaktannons i tidningen för att "fånga upp" fler självmordskandidater i landet. Responsen blir stor vilket leder till ett stort möte där man kommer fram till att det skulle vara praktiskt att tillsammans göra slag i saken. 

En buss ordnas som ska ta dem till Nordkap där de planerar att köra rätt ut i havet. 

Handlingen, liksom personerna i den här boken är givetvis ytterst unik. Jag tycker egentligen inte att den är speciellt bra men det är ändå något som håller mig kvar i boken. Förmodligen det där lilla leendet som får sin näring i alla märkligheter i boken samt det unika och underfundiga språket. 

Läsvärd? Jo, det tycker jag. Finns alltid en poäng med att läsa böcker som klart skiljer sig från alla andra. 

Alternativa fakta av Åsa Wikfors

Först en filosofisk redogörelse om kunskap och sen sex kapitel som berör följande:

1. Kunskapsresistens.

2. Fakta.

3. Kognitiva skevheter.

4. Lögner, falska nyheter och propaganda.

5. Kunskapen och skolan.

6. Vad kan vi göra?

Det här är en mycket bra och viktig bok som fångar uppmärksamheten lite extra med bra exempel där en viss Trump får en hel del utrymme. Kapitlet om skolan intresserade mig mycket och jag tycker det är upplyftande att Wikfors i slutet av boken när hon ger tips både vänder sig till privatpersoner, journalister och forskare. Alla har vi ett ansvar. 

Ibland skriver jag att alla borde läsa en viss bok. Den här boken är hyffsat lättläst även om det blir en del filosofiska resonemang. Alla kanske inte skulle orka men tänk om politiker och journalister skulle ta sig igenom den här boken? De är i mina ögon väldigt ansvariga för samtalsklimatet i samhället och skulle må gott av att reflektera lite extra över hur de uttrycker sig. Gärna innan vi blir lika polariserade som i USA.

 

Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad

Björn Natthiko Lindeblads livshistoria och visdomar går rakt in i hjärtat. Jag har lyssnat på honom i en och annan podd och det är få personer som har berört mig lika mycket. Jag känner igen mycket av det han berättats tidigare i boken men det gör verkligen ingenting. Det här är en sådan där bok som borde läsas en gång om året eftersom den ger så mycket. Upprepningen, påminnelsen om hur man skulle kunna och borde hantera livet är nödvändig eftersom det är så lätt att fala dit i ett sämre tankemönster. Om man istället kan komma ihåg och hålla sig till exempelvis följande livsregler är jag övertygad om att mycket är vunnet:

"Jag kan ha fel."

"Kanske, kanske inte."

"Varsevarande."

"Tro inte på allt du tänker."

"Bara en sak är säker."

"This too shall pass."

Det här är en fantastiskt bra bok som verkligen borde läsas av alla. 

Fackelbäraren av Bernard Cornwell

Tionde boken om Uhtred där han äntligen får möjlighet att ta tillbaka sitt Bebbanburg. Inte så mycket nytt under solen i den här boken. Samma ingredienser som i de tidigare vilket innebär att det är bra underhållning för stunden men inte så mycket mer. 

Tveksamt om jag kommer att läsa kommande bok i serien. Min boklista är riktigt lång och även om det är trevligt när jag vet vad jag får så tänker jag att det finns andra böcker med samma syfte där ute men som ändå är något annat. 

Mellan två krig av Rolf Ekéus

Jag hörde Ekéus i en podd och tyckte att han verkade oerhört intressant i och med sitt arbete för UNSCOM, en organisation skapad av FN för att nedrusta Irak. En tid i historien jag har dålig koll på och som verkligen har påverkat oss de senaste åren med bland annat IS.

Tyvärr klarade jag inte av den här boken. Efter drygt 100 sidor gav jag upp. Boken är knastertorr. Namn och åter namn samt redogörelser för hur organisationen strukturerades upp och vilka problem den stötte på i FN gjorde fortsatt läsning omöjlig. Hamnade i det där läget där orden lästes men ingenting att det lästa sögs in i huvudet.

Synd med tanke på att jag verkligen hade velat uppdatera mig i ämnet.

Framsteg av Johan Norberg

Oro och rädsla. Vart är vi på väg? Blir världen verkligen bara sämre och sämre? I "Framsteg" visar Johan Norberg att det är precis tvärt om. Mat, sanitära förhållanden, medellivslängd, fattigdom med mera. Världen har aldrig haft det så bra som nu. Framstegen är tydliga vilket Norberg visar med hjälp av mängder med statistik. 

Boken är intressant, upplyftande och bra men jag kan inte låta bli att fundera över det där med hur vi upplever verkligheten. Hur stor betydelse har det att många upplever att saker och ting är så dåliga även om det inte stämmer? Världen blir bara bättre och bättre men vad hjälper det om "min" uppfattning är en annan på grund av orkanen av massmedier och nyheter som verkligen sköljer över oss. 

Jag upplever att oerhört många är väldigt ängsliga, rädda och oroliga över väldigt mycket. Kunskap och fakta kanske kan råda bot men då måste man också ta till sig den....

 

Den andra sömnen av Robert Harris

Året är 1468 när en ung präst, Fairfax skickas till en by för att hålla i begravningen av byns kyrkoherde. Snart stöter han på fler och fler saker som antyder att byn har en och annan hemlighet. Blev tex kyrkoherden rent av mördad och vad var det han så febrilt verkade ha letat efter?

Frågorna blir fler och fler och för min del blir jag mer och mer förbryllad. Plast nämns, liksom fabriker och sprängmedel. På 1400-talet? Inte kan väl Harris ha gjort så enkla misstag? Boken börjar mycket lovande men de här frågorna stör mig lite och riskerar att underminera hela boken. Vad håller han på med egentligen?

Tillslut går det upp ett ljus för mig. Den gamla världen (som vi lever i) har gått under i någon form av katastrof. Ur askan har kyrkan tagit kommandot över sanningen och folk lever delvis som på medeltiden. Katastrofen förklaras som Guds straff för människans hybris, med vetenskapen i centrum, var orsaken till fördärvet. När jag nu äntligen förstått går jag igång fullständigt. Jag tycker handlingen är oerhört fantasieggande och boken går från att ha varit lovande till mycket, mycket bra. Måste citera ett stycke där "forntiden" som de kallar vår tid beskrivs:

"Apparaterna var så små att de rymdes i handflatan, och de gav tillgång till all kunskap och alla musikstycken och åsikter och skrifter i hela världen. Men med tiden ersatte de minnet och förnuftet och till och med vanligt socialt samspel - de hade en försvagande och beroendeframkallande effekt som en del menar gjorde användarna vansinniga, till den grad att apparaternas införande uppfattades som början till slutet på den här avancerade civilisationen."

Allt sökande om det förflutna anses av kyrkan vara kätteri. Fairfax inser att den döde kyrkoherden letade efter kunskap om forntiden och frestas själv att få veta mer och utsätter sig därmed för fara.

Jag tycker att boken är väldigt bra. Kombinationen av historia, religion och nutidskritik som utmynnar i en dystopi är lysande. Två negativa saker. Slutet håller tyvärr inte riktigt lika hög kvalité som resten av boken och visst hade det här temat kunnat ge bra mycket mer än bara en bok. Här finns ju massor med material till en längre bokserie.

Nästa gång får allt Harris slå mig en pling först för att undvika liknande misstag framöver ;)

 

Alla tvättar händerna av Emma Frans

Egentligen fullständigt ologiskt att jag skulle läsa en bok om pandemiåret som gått med tanke på att jag länge i princip varit totalt ointresserad av vad som skrivits om Covid19 i nyheterna. Men efter att ha hört Emma Frans i en podd blev jag intresserad av att djupare få veta vad hon tänker och tycker. Lite roligt var det också att det tog ett tag innan jag begrep att hon är den där personen som ofta har små förklarande klipp på svtplay om allt mellan himmel och jord som har med vetenskap att göra. Hon är visst riktigt känd och stor på sociala medier också....

Boken är i dagboksform och både intressant och berikande på flera plan. Det blir en liten resumé av vad som hänt, vad Emma tycker och, vilket jag tyckte var extra intressant hur det det offentliga livet påverkar Emma både som privatperson och expert. Framförallt att få en inblick i hur hennes aktivitet på sociala medier påverkar henne.

För egen del har jag alltid haft svårt med vad jag tycker är överdriven rädsla och oro vilket vi verkligen har fått se en hel del av under året som varit. Jag blir faktiskt lite förvånad över att Emma Frans har en hel del av detta i sig och funderar både en och två gånger över hur skadad jag egentligen är i detta. Hur nonchalant är jag egentligen?

Min inställning vad gäller pandemin och risken för att bli smittad är och har hela tiden varit följande: Jag är mycket noga med min generella hälsa med mat, sömn och rörelse. Jag stressar sällan är lycklig och har i största allmänhet svårt för att oro mig. I min värld ger detta mig ett oerhört gott grundskydd förutom att följa rekommendationerna. Sen blir det som det blir. Jag har till exempel hela tiden förutsatt att jag kommer att bli smittad. Att springa runt och hoppas att jag inte kommer att bli blöt när det regnar är för mig både orimligt och obegripligt. Det blir som det blir och efter att jag blivit blöt torkar jag.

Boken är bra men inte färdig. Jag tycker att den kom för tidigt eftersom den tar slut före pandemin. Förmodligen läge för en uppföljare...

 

Bredd av David Epstein

Tiger Woods är urtypen för en specialist. Trimmad från barnsben till att bli golfare. Generalisten Roger Federer höll länge på med mängder av olika idrotter och fokuserade förhållandevis sent på just tennis. 

Dessa två idrottsliga superstjärnor är bara ett av alla exempel som den här boken belyser för att förklara vem som har bäst förutsättningar till framgång. Epstein går igenom ett flertal olika konstnärer, artister, forskare och företagare och slutsatsen är att det är generalisterna som har bäst förutsättningar.

Genom att vidga vyerna blir perspektiven och kunskaperna bredare och vidare vilket leder till en större kunskapsbank istället för ett tunnelseende. Denna rika blandning av erfarenheter menar Epstein är en säkrare väg till framgång än specialiseringen. 

Jag tycker att boken är bra med alla sina exempel även om en del av dem är bra mer intressanta än andra. Jag tror dessutom att boken inte hade förlorat på att kortas ner. Budskapet blir tydligt nog ändå. 

Givetvis lockar boken till många paralleller till livet. Både mitt egna och alla de omkring mig såsom mina barn, elever och fotbollsadepter. Jag har till exempel alltid hävdat att det är en vinst för mina fotbollsspelare att spela på olika positioner. Jag är övertygad om att de får en bättre förståelse och en bättre speluppfattning då. Samtidigt syns det tydligt på den hur den allmänna utomhusleken lyser med sin frånvaro när de har tydliga bekymmer med att träffa kompisens fot med ett inkast. Jag ser det om och om igen på mina elever också. Förr var man bra på bollsporter eftersom man lekte med boll i alla möjliga olika former om det var boll man tyckte om. Idag är det vanligare att en fotbollsspelare är direkt dålig på exempelvis basket eftersom bolleken är borta och den enda aktiviteten som utförs är den organiserade träningen. 

Bra bok men som inte måste läsas från pärm till pärm.

Möjligheter av Aron Andersson

Aron Andersson delar med sig av sitt liv, sina utmaningar och äventyr. Hur han i unga år fick cancer och hur han har levt och tänkt efter det både för att leva och för att klara av de äventyr och utmaningar han har utsatt sig för. Han sammanfattar sina tankar till framgång i sju steg:

1. Hitta det du älskar.

2. Sätt mål.

3. Sluta aldrig kämpa.

4. Bygg ditt team.

5. Glädjen finns i resan.

6. Du bestämmer vad som är möjligt för dig.

7. Ge vidare/tacksamhet. 

Jag tycker väldigt mycket om den här typen av böcker. Mycket visdom som motiverar mig och som jag hittar en hel del igenkänning i. De tips Aron ger är inga nyheter för mig men väldigt goda påminnelser och i och med att jag precis har genomfört ett eget äventyr kan jag ju faktiskt via mina egna erfarenheter bekräfta alla stegen han går igenom. Och det är både roligt och stimulerande. Det här är inte bara rimlig teori från någon annan, jag kan själv via mina erfarenheter relatera till det och nicka med. Jag läser mycket om kost och hälsa och jag praktiserar mycket. Jag provar och utvärderar och verklig kunskap är just när teori och praktik smälter samman och bildar en sanning. Fler borde prova!

Jägarinnan av Kate Quinn

Tre nazistjägare är en kvinnlig nazist på spåret. Jägarinnan är ökänd över sin kallblodighet men har efter krigsslutet lyckats smita undan rättvisa. 

Boston. Faderns nya kvinna verkar ha en och annan hemlighet och när Jordan dessutom upptäcker en medalj med hakkors drar hon öronen åt sig. Vem är den här kvinnan egentligen?

Boken följer tre olika karaktärer och dessutom under lite olika tidsperioder, direkt efter kriget och några år efteråt. Berättelsen snickras skickligt ihop och är hela tiden väldigt intressant och spännande. Dels genom att man får följa Jägarinnan från styvdotterns perspektiv, dels från nazistjägarnas håll men också fokuset på Nina, den ryska bombpiloten som under kriget lyckades undkomma Jägarinnan.

Kate Quinn är en ny bekantskap för mig och det känns givet att kolla upp fler av hennes böcker. Är ju svag för historiska romaner och den här var riktigt bra. 

Äventyret Partille - Karlsborg

Äntligen i mål!

Glädjen och romantiken i att planera ett sådant här äventyr är stor. Att ha ett större syfte med det (insamlingen till EB) är också stort men att genomföra det i praktiken är oerhört tufft och jag kände mig inte det minsta stor. Det har verkligen varit en kamp mot både kropp och huvud och det är bra märkligt hur gott det är att både se fram emot den kampen samt att se tillbaka på den men hur icke önskvärd den är när man är mitt i. Och det är väl detta som är tjusningen med ultralöpning. Perspektiven och reflektionerna. Det finns ju inget bättre än att vila när man är riktigt, riktigt trött. Det fantastiska i att kunna fortsätta trots att varken ben eller huvud ville en halvtimma tidigare. Jag säger ofta att löpningen lär mig att hantera livet. Det är upp och ner och måste vara så och hur stort fokus vi lägger på våra känslor och upplevelser är helt upp till oss själva. Det är bara en känsla och allt som oftast är den tillfällig. Är det en positiv eller negativ känsla? Hur mycket näring ska vi ge den? Det var inte en gång jag tvivlade på mig själv under den här löpning. Jag både led och njöt.

Vi har ett fantastisk vackert och gult land. Kor och maskrosfält kommer för alltid finnas kvar i minnet. Tyvärr också alla långa asfalterade raksträckor. Och apropå asfalt anser jag mig numera vara expert på både asfalt och väggrenar. Vad som är löpbart och inte och hur vägars olika dosering påverkar steget. Jag har träffat mängder med underbara människor och jag har tagit ett kliv i min personliga utveckling i att våga fråga och be om hjälp. Våga vara till "besvär". Folk är så oerhört villiga att hjälpa till och givetvis mår vi alla bra av att både ge och ta hjälp. Många gånger har det jag bett om inte varit någon stor sak för andra men däremot varit av oerhört stor betydelse för mig. Bara en sådan sak som att vid en paus i Beateberg hemma hos en främmande person våga fråga om det är ok att jag lägger upp mina ben på bordet var svårt men naturligtvis inget han hade emot. Behovet var stort och det var nära att jag lät bli att fråga eftersom det så starkt sitter i ryggmärgen på mig att man inte gör så inför andra. Jag måste också nämna den fantastiska hänsyn och respekt som visades mig i trafiken. Så gott som alla svängde undan i möjligaste mån för att inte passera för nära. Ibland saktades det ner och vid några tillfällen när de själva fick möte stannade de i princip för att göra situationen så dräglig som möjligt för mig. Dag 2 när jag var som tröttast var jag vid ett antal tillfällen rörd till tårar över hänsynen som visades mig. 

Dag 1 Partille - Alingsås 56,7 km

Snabbt hem ifrån jobbet och så iväg. Jag hade tyvärr lite tidspress eftersom jag ville avverka sträckan ganska fort. Min plan var att ta tåget hem från Alingsås för att sova hemma och för att morgonen därpå bli skjutsad av min far tillbaka till Alingsås för att kunna fortsätta. Därför ville jag inte komma fram för sent med risk för att jag därmed skulle komma sent i säng och då också riskera att starta senare än nödvändigt från Alingsås dagen därpå. Efter en halvtimmas löpning insåg jag att jag hade glömt att tejpa bröstvårtorna. Tur för mig att min ständiga support var hemma och kunde möta upp vid Jonsereds fabriker. I början hade jag även lite bråttom för att komma bort från alla bekanta stigar eftersom en stor del av löpupplevelsen är att springa på okänd mark. Gotaleden är fin till Lerum men därefter har jag inte mycket till övers för den. Det ska ju för tusan vara en vandringsled men förutom den första biten och en bit mellan Lerum och Floda längs med Säveån är det asfalt och åter asfalt. Den enda pausen jag tog var i Floda och blev lite kort för att jag kände mig frusen. Sista två timmarna var låren riktigt trötta men det kändes skönt att komma hem i tid. 

Dag 2 Alingsås - Falköping 78 km

Pappa skjutsade upp mig till Alingsås inför den sträckan jag på förhand trodde skulle bli tuffast. Mer eller mindre stora asfaltvägar hela vägen lockade inte men i min planering kunde jag inte se något annat alternativ. Benen var riktigt tunga från start och min förhoppning att det skulle ändras infriades inte.

Det kostar att springa på asfalt... Kände tidigt ett behov av att ta en paus men det blev först i Vårgårda efter drygt 2,5 timmas löpning. Återigen en frusen paus i det molniga, blåsiga vädret och benen fortsatte att begränsa mig. Jag gjorde ett stort misstag i Herrljunga där jag istället för att pausa vid en affär sprang vidare eftersom jag trodde att det skulle komma en annan affär lite längre fram. När väl Herrljunga "tog slut" fanns det inte på kartan att vända om så det var bara att fortsätta framåt. Här började tvivlen komma på allvar. Vad har jag gett mig in på? Det här kommer jag aldrig klara och så vidare. Först 4 timmar senare hittade jag en möjlighet att pausa och då hade jag mer eller mindre bestämt att jag antingen skulle få ta en buss till Falköping eller kanske lifta. Men då hände något. Pausen som jag tog i ett partytält hemma hos en vänlig man gjorde underverk. Solen hade börjat komma och jag slumrade lite i värmen. Det var svårt att resa på sig från det goa men när jag väl kom iväg kändes livet klart bättre. "Bara" 30 km kvar, sol och positivare tankar och ben. I Floby bara 40 minuter senare tog jag ännu en paus med lyxen kaffe och bulle och därefter var hela jag bra mycket lättare och piggare. En mildare form av eufori grep tag i mig när jag på riktigt insåg att jag skulle klara det och den återstående löpningen var tveklöst dagens bästa. Väl framme i Falköping och kurorten Mösseberg lyckades jag lite oblygt prata till mig en extra stor portion lammrostbiff med extra smör. Himmelskt gott!

Dag 3 Falköping - Varnhem 43,3 km

Hotellfrukost och Pilgrimsleden mot Varnhem. Humöret på topp! Både av maten och av miljöombytet. Nu skulle det bli natur och inte asfalt. Tyvärr blev det inte så gott som jag hade föreställt mig. Är inte van att ha frukost i magen inför en löpning och kände mig förhållandevis länge lite illamående. Dessutom vägrade benuslingarna att piggna till och en bit efter Gudhem (där jag för övrigt hade en underbar paus i solen) blev det återigen en massa asfalt. Naturum vid Hornborgarsjön blev räddningen. Där hade jag en helt sagolikt skön paus i solen med både bulle och kaffe och sen var jag som förbytt. Vilan hade gjort susen och leden svängde in i skogen där jag trivs som bäst.

Här hade jag veckans härligaste löpningen när jag studsade fram på stigen. Andra dagen i rad där löpningen kändes som bäst mot slutet. Träffade på en hel del folk på leden och pratade EB-loppet med dem. Fina möten med härliga människor som helt klart gav mig en massa energi. Framme vid Varnhem fick jag lite beslutsångest. Pizzerian var både lockande och nödvändig men övernattningen skulle vara 4 km bort på Valles camping och jag ville inte gärna springa dit med en hel pizza i magen. Problemet var att jag visste att campingen var lite avsides och att det knappast skulle finnas något att köpa där. Jag valde till slut ändå campingen och det visade sig bli ett bra beslut med tanke på hur otroligt väl jag blev bemött. "Det är bara att låna bilen". Underbara människor!

Dag 4 Varnhem - Mariestad 47,5 km

Asfaltlöpning hela dagen lång men den första biten kändes ändå bra tack vare någon form av beläggningsarbete. Underlaget var lite "grusigt" och därmed goare att springa på. Överhuvudtaget kändes benen bra under hela dagen och det var garanterat delvis för att pauserna kom med bättre mellanrum. Återigen fick jag ett fint möte med härliga människor. Tack ICA Timmersdala som utan problem kunde ordna med "personalkaffe" till mig när inget annat kaffe fanns att få. Den här dagen fick jag också tips om att ta en omväg för att minimera löpningen på den stora och högt trafikerade väg 26 mot Mariestad. Var lite motigt att ta det beslutet i ösregnet eftersom jag började få skavsår omkring klockspelet men ändå rätt beslut. Skavsåren blev långsamt värre och jag blev tvungen att ta till min sedan tidigare patenterade lösning där kalsongerna fick agera PH istället....:) Gott för det befintliga skavet men något som ledde till andra skav längs med insida lår istället. Att springa med skav är inte trevligt men fungerar om det inte blir allt för hemskt naturligtvis. En oro smög sig dock på eftersom jag hade två dagars löpning kvar. Hur illa skulle det bli och kännas kommande dagar? Sista biten mot Mariestad blev märkbart tyngre, mycket på grund av de ändlösa raksträckorna.

Det blev en välbehövlig paus inne på McDonalds där jag fick möjlighet att byta om och torka till. Hängde upp allt blött där det lämpade sig och när jag sedan stod i kassan för en kopp kaffe och tittade tillbaka på mitt läger var det inte svårt att le. Det såg för djävligt ut. Tur att restaurangägaren inte var på plats. I Mariestads centrum blev det ytterligare en liten paus för att prata med journalisten Alf Ehn. Kändes extremt märkligt för övrigt att komma springandes mot en kamera med ett jätteobjektiv. När jag äntligen kom fram till Jimmie med familj vankades det grillat. 

Underbart gott och oerhört trevligt att vara bland vänner och få obegränsat med hudkräm till mina vid det här laget saftiga skavsår.

Dag 5 Sjötorp - Forsvik 67,8 km

Min ursprungliga plan var att springa från Mariestad upp till Sjötorp där Göta kanal börjar och så vidare mot Vassbacken och Tåtorp för att övernatta där. Men efter att ha sett över möjliga löpvägar ändrade jag mig. Jimmie erbjöd att köra upp mig till Sjötorp vilket innebar att jag slapp asfalt och högt trafikerade vägar. Hann tänka att jag då inte kommer att komma upp i 300 km totalt men samtidigt var jag så less på asfalt att lockelsen blev för stor. Det började lite mulet vilket också gjorde att min första paus blev lite frusen. Snabbt vidare mot Töreboda där jag hade sett fram emot en burgare på Mandys diner. Tyvärr var jag där för tidigt så det fick bli ett café istället (Tog en nostalgisk rödbets- och köttbullebaguette som jag nog inte har ätit sedan universitetstiden). Vädret blev bättre och resten av dagen blev riktigt vacker med mycket sol. 

Fantastiskt fin löpning längs med kanalen. När jag väl var framme vid Vassbacken vid lunchtid fanns inte en tanke på att stanna kvar där för att övernatta. Vad skulle jag göra där resten av dagen? Letade andra möjligheter och hittade att Forsviks vandrarhem hade öppet och möjlighet att ta emot mig. Det skulle bli en omväg men jag hade inte så mycket annat att välja på. Turen från Vassbacken mot Forsvik var till en början trevlig men blev så sakteliga riktigt, riktigt jobbig. Jag hittade ingenstans att fylla på vatten och vila och kunde inte göra annat än att mala på. Grusväg övergick till asfalt med ändlösa raksträckor och många gånger började jag gå trots att jag inte hade bestämt det själv. I Beateberg fick jag äntligen min paus och blev kungligt mottagen av en man jag tyvärr inte minns namnet på. Jag bad om vatten och tid att vila men fick även kaffe, bulle och kaka på hans altan med sol och sjöutsikt. Himmelskt! Jag fick dessutom tips om ett annat vägval som gav mig några kilometer grusväg istället för asfalt vilket var välkommet. Snart var jag dock riktigt trött och tung igen och hade stort behov av både mat/energi som jag var tom på och vatten som jag inte hade så mycket kvar av. Dessutom började skavsåren som hade hållit sig i schack under dagen bli rejält mycket värre. Siktade in mig på Rosendala och såg fram emot en riktig måltid förutom vatten och vila. Men huvudet var nog bra dimmigt för inte sjutton var Rosendala något samhälle. Där fanns just inget mer än en skylt. Det blev en rejäl mental smocka och jag hade inget annat val än att fortsätta mot Forsvik som låg ytterligare 8 väldigt långa kilometer bort. När jag väl kom fram till Forsvik var jag så inställd på mat att jag sprang förbi vandrarhemmet för att komma till en pizzeria eller annan restaurang. Stängt! Jennica på vandrarhemmet visade underbart stor medmänsklighet och försåg mig med både ägg och yoghurt vilket var mer än nödvändigt. För övrigt var vandrarhemmet väldigt fint och mysigt. Rekommenderas!

Dag 6 Forsvik - Karlsborg 10,3 km

Vaknade mitt i natten och kunde inte somna om. Hade kanske bråttom iväg? Skulle ju komma fram bra mycket tidigare än beräknat eftersom näst sista dagen blev så mycket längre än tänkt. Hemlängtan. Lyssnade på podd ett tag innan jag lyckades stänga ögonen igen. Att springa så här långt för att sedan avsluta med bara 10 kilometer var underbart. Målet så nära och glädjen så stor. När skyltarna med "Karlsborg" kom varken kunde eller ville jag hålla tillbaka tårarna. Jag klarade det! Nu ska jag snart få vila och åka hem. Hade ett litet möte med journalisten Jesper Sydhagen när jag kom fram och hann precis svänga in på ICA för att köpa rysk yoghurt och hallon innan bussen skulle gå. Hittade ingen sked så det fick bli att äta med fingrarna vilket blir ett litet roligt minne.

Min löpning till Karlsborg tog ungefär 36 timmar. Buss och tågresan hem till Partille tog ungefär 2,5 timmar. När jag satt på tåget kunde jag inte annat än att reflektera över hur fort det gick och hur fantastiska många saker är som vi idag ser som självklara. 

Pauserna

De första dagarna tvivlade jag en hel del på mig själv. Jag kände verkligen att jag inte var stark nog att genomföra detta på ett bra sätt. Benen blev oerhört tunga och på vissa rakor blev det någon form av motorstopp där de helt enkelt vägrade springa mer. Promenaderna som följde var som balsam men inget jag kunde ägna mig åt allt för länge eftersom jag inte kunde ta för lång tid på mig. Ansträngningen som krävs att i det tillståndet börja springa igen går inte att förklara på ett vettigt sätt. Det är svårt...

Pauserna var nyckeln. Om jag fick till dem med bra mellanrum gick det fint. För efter varje paus mådde både jag och mina ben klart bättre. Att få befria fötterna från skor och strumpor, byta om till torra kläder och få lägga sig och/eller sätta sig ner med benen i högläge. Fylla på med energi, vatten, salt och i bästa fall med kaffe och en värmande sol är helt enkelt gudomligt. Så skönt att det ofta är svårt att bryta förtrollningen för att fortsätta. Problemet under den här löpningen var tyvärr alldeles för ofta att jag inte kunde ta de där pauserna när jag själv ville. Pausen måste helt enkelt ha tillgång till i alla fall vatten. Därför tvingades jag ibland fortsätta både en och två timmar efter att pausbehovet hade dykt upp och det var det som var den här löpningens tyngsta del. Dessutom var jag hela tiden var tvungen att ransonera vattnet eftersom jag inte helt säkert visste när jag skulle kunna fylla på. Detta gjorde att jag allt som oftast drack för lite under själva löpningen. 

Pilgrimsvandraren

I och med att en del av sträckan bestod av Pilgrimsleden där jag passerade både Gudhems- och Varnhems kloster var det inte svårt att hamna i både historiska och religiösa funderingar. Här kommer jag, botgöraren med mitt tunga bagage som i min rörelse och trötthet "tvingas" fundera på vem jag är och vem jag vill vara. Sona mina brister, förlåta dem och gå vidare. Oavsett tro måste jag säga att våra föregångare hade koll på mycket. Det finns en poäng med gå långt för att få bot. 

Gudhems kloster

Framöver

Inför nästa äventyrslöpningen står jag fast vid att fyra till fem mil per dag är en bra längd för mig. Asfaltslöpningen kunde vara vacker, framförallt på de mindre vägarna men den är onekligen stygg mot benen. Att springa med rygga tycker jag fungerar bra även om tyngden givetvis är ett ovälkommet ok. Och så det där med pauserna. De måste planeras bättre.

EB 

Totalt blev det tre tidningsartiklar, mängder med uppmärksamhet på sociala medier och många fina möten samt omkring 12 000 kr till forskningen. Vackert!

Det här äventyret kommer jag givetvis alltid att bära med mig. Vid planeringsstadiet såg jag alla möjligheter och minimerade medvetet mentalt alla eventuella utmaningar. Får ju inte göra berget för stort. I efterhand kan jag inte annat än att förundras och nästan förvånas över att det gick vägen. Jag är på alla sätt oerhört stolt och nöjd. 

Totalt blev det 303,6 km på sex dagar. 

Aftonen och morgonen av Ken Follett

England omkring 1000-talet. Vilda medeltiden där det inte finns några garantier för någonting. Lag och ordning är godtyckligt. Rättvisa finns inte när strävan efter makt bland högdjuren inom kyrkan och adeln krockar med vanliga människors önskan om överlevnad. Vi som gillar Follett blir inte besvikna i den här historiska bladvändaren som står på de stabila grunderna hat och kärlek. 

Handlingen cirkulerar kring tre huvudpersoner. En prior, en byggare och en adelskvinna från Normandiet och deras kamp för både överlevnad och rättvisa. Deras ambitioner grusas dock av politiskt maktspel och det blir en Davids kamp mot Goliat.

Förutom grundstoryn är jag som vanligt svag för den historiska tiden och det är lite uppfriskande att läsa om en orättvis tid. Blir som en ventil mot idag där allt ska vara millimeterrättvist i allt precis hela tiden. En fullständigt befängd idé som allt fler på allvar tror är genomförbar och bra. Livet är orättvist! Och ju förr man inser det desto bättre klarar man av att hantera de situationer av orättvisa som uppkommer. Det är i mina ögon direkt ohälsosamt att ha ett annat utgångsläge. Extra kul också att Follet, liksom i förbifarten, lägger lite tid på att beskriva ursprunget till fotboll och lila morötter.

Boken är riktigt bra men jag tycker nog att slutforceringen blev lite lam. Hade velat ha en kraftfullare och fantasifullare avslutning.

Mycket läsvärd!   

Konsten att få mentala superkrafter av Henrik Fexeus

Oj! Hur recenserar jag den här mastiga boken på drygt 500 sidor. Självhjälpsböcker brukar i regel inte vara i närheten av lika omfattande och det är helt klart det som på gott och ont sticker ut mest.

För boken är inte bara omfattande i antal sidor utan även i vad den tar upp:

- Kreativitet och att fatta rätt beslut.

- Glädje och lycka.

- Relationer och mindset.

- Minne och läshastighet.

- Vidskeplighet och lögner.

Boken är lättläst och med många komiska inslag. Stöd och utgångspunkter finns i forskning och i de områden där jag känner mig insatt bekräftas det jag redan tror att jag vet och jag uppskattar att bli påmind. Boken är bra men jag tycker att omfattningen gör att den känns spretig. Är förmodligen lämpligt att dela upp läsningen i olika perioder och inte sträckläsa den som jag gjorde. En del tankar, tips och övningar (även om jag aldrig gör övningarna) känns relevanta men för min del var det stor skillnad på intresset. Minnesträning och snabbläsning tex är helt enkelt inget som intresserar mig så mycket och då blev läsengagemanget därefter. 

Sammantaget är detta en bra bok men mitt råd är att dela upp läsningen i perioder för att inte drunkna i Fexeus ambitioner.

Traktorlöpning

Ibland händer det. 

Långpass på gång och benen, av förklarliga skäl, långt ifrån pigga. Det finns ingen ambition att hålla någon egentlig fart och tur är väl det eftersom det ändå inte hade gått. 

Diselmotorn är igång och det puttras på. Det går varken att springa fortare eller långsammare men ändå känns det gott. Ingen backe är för jobbig, inget underlag för tekniskt. De trötta benen har sina begränsningar men samtidigt finns inget som skulle få dem att sluta. "Mjölksyran" som jag förväntar mig kommer inte. Nio gånger av tio gör den det i det här tillståndet men inte "idag". 

Traktorn tuffar på och det känns som om den skulle kunna rulla på i alla oändlighet. 

Definitivt inget himmelrike eller "runners high" och kanske bara ett tillstånd som uppskattas av ultralöparen. Oavsett gillar jag att känna mig som en traktor ibland.

Inför äventyret Partille - Karlsborg

Härligt! Nu är det bara en månad kvar till nästa Äventyrslöpning. Efter förra vårens löpning, mellan Partille och Gällstad, började jag direkt spåna på hur nästa löpning skulle se ut. Två tankar dök upp med en gång. Först och främst så kände jag att jag ville utöka antalet dagar från tre till fler, kanske en vecka. Nästa tanke var att försöka hålla dagsdosen på cirka fem mil eftersom det blev väl tufft med åtta mil dag ett senast. 

Mer om Partille- Gällstadlöpningen här:

http://bockermm.blogspot.com/2020/04/tredagarslopning-partille-gallstad.html

Frågan var vart jag skulle ta vägen och det fick jag svar på när vi med familjen i somras campade i Töreboda vid Göta kanal. De dagarna vi bodde där blev det en del "kanallöpning" och det gav mersmak. Om jag dessutom då kunde kombinera kanallöpningen med ett besök hos gode vännen Jimmie i Mariestad... Efter en del trixande och planerande (för övrigt alltid lika roligt) har boende och löpvägar fallit på plats och löpningen ser ut att bli såhär:

Dag 1 torsdag 20/5

Partille-Alingsås ca 55 km.

Löpning: Gotaleden.

Tåg hem från Alingsås.

Övernattning: Hemma.

Dag 2 fredag 21/5

Alingsås- Falköping ca 75 km.

Löpning: Asfalt. Det blir väl långt i kilometer men kommer inte ta lika lång tid som motsvarande sträcka i skogen.

Övernattning: Kurorten Mosseberg.

Dag 3 lördag 22/5

Falköping - Varnhem ca 45 km.

Löpning: Pilgrimsleden.

Övernattning: Valle camping.

Dag 4 söndag 23/5

Varnhem - Mariestad ca 45 km.

Löpning: Asfalt.

Övernattning: Jimmie.

Dag 5 måndag 24/5

Mariestad - Sjötorp - Töreboda/Jonsboda/Vassbacken/Tåtorp 40-50 km.

Löpning - Göta kanal.

Övernattning: Någon av campingarna.

Dag 6 tisdag 25/5

Töreboda/Jonsboda/Vassbacken/Tåtorp - Karlsborg 45-55 km.

Löpning - Asfalt.

Hemfärd med buss och tåg.

Enligt planen kommer det tyvärr att bli en hel del asfalt vilket jag inte kunde göra så mycket åt. Jag springer med rygga och kan inte göra annat än att anpassa mig till var jag kan bo på vägen. Förhoppningsvis kommer jag på vägen hitta alternativa lösningar.

Jag ser verkligen fram emot löpningen och nu när de flesta pusselbitarna har hamnat på plats känner jag mig riktigt otålig. Hälen som jag under en längre tid haft bekymmer med blir långsamt bättre och oroar inte. Det ska bli så härligt med lugn rörelse, ensamhet och nya miljöer. Jag kommer att springa men även gå. Tanken är verkligen att njuta.

Springer för EB

Förutom att löpningen är till för mitt egna välmående kommer jag även att ha ett annat syfte. Jag hoppas att löpningen ska kunna ge EB-loppet en viss publicitet och mer pengar att skänka till forskning. Jag kommer själv att skänka 10 kr för varje kilometer under den här turen till "EB-loppet" och hoppas att fler kan tänka sig att göra "gemensam sak".

Gör som jag. Spring eller gå mellan torsdag 20/5 och tisdag 25/5 och skänk en peng för varje kilometer du gör. Det vore fantastiskt om min löpning kunde få ett större syfte. Jag hoppas verkligen att folk nappar.