!


I listan till höger, med läsvärda böcker, visas med ett utroppstecken vilka böcker som är mina favoriter.


torsdag 24 mars 2016

Forskningsfusket! av Ralf Sundberg


Docent Ralf Sundberg går noggrant igenom hur forskningen inom mat och medicin har gått till under framförallt 1900-talet. Han inleder med att redogöra för Rockefeller och hur oljeintressenterna jobbade för att hitta ekonomisk vinning i de fyndigheter som gjordes. Vidare till andra världskriget och vad man hade för uppfattning att soldaterna skulle få med sig för energi. Reklamens mördande effektivitet och påverkan samt hur viktigt det blev att ta över nazisternas och IG Farbens stora kunskaper om kemi. Kunskaper som ledde till möjligheten att på kemisk väg skapa mediciner för att rädda vår hälsa som ännu inte behövde räddas. Hur viktigt det istället blev för företagen att skapa ett behov istället för att bota. Och sen alla forskare som på ett eller annat sätt styrdes av sin egna okunskap, politiska påtryckningar och framförallt ekonomiska intressen för att genomdriva en tes som det inte ens fanns behov av.

Slutligen även hur fler och fler ifrågasatte och hur det sunda förnuftet tillsammans med forskning utan påtryckningar började lysa upp i den hårt tillverkade dimman.

Boken är väldigt mycket på en gång. Första tredjedelen tycker jag är otroligt bra och intressant. Jag inser att det till största del beror på att jag här var totalt okunnig i hur det låg till. Nog för att jag till exempel visste att amerikanarna snodde mycket av nazisternas kunskaper men jag visste inte att det gällde även den kemiska biten. Inte heller hur viktig den var för den framtida läkemedelsindustrin.

Resten av boken går tydligt igenom hur forskningen har gått till i världen. Och det finns egentligen bara en kommentar till det. Vidrigt! För gemene man är vetenskap och forskning detsamma som ärlighet, kvalité och något man inte behöver förhålla sig källkritiskt till. Det är även något vi inte direkt kan förhålla oss källkritiskt till eftersom vi helt enkelt inte har möjligheten till det eller rent av den språkliga förmågan. Alltså litar vi på forskningen och oj, vad fel det är.

Jag blir uppriktigt svinförbannad. Jag ser det som en form av maktmissbruk. Nog för att jag på senare år har förstått att man måste ta forskningsrapporter med en nypa salt men jag trodde i min enfald att det allra mest berodde på att det fanns bra och mindre bra forskning. Att man som arbetsmyra skulle ha lite koll på om forskningen var gjord på enkätundersökningar eller mer ingående. Nu begriper jag att det är mycket värre än så. Att det verkligen gäller att syna rapporterna med förstoringsglas. Vem ligger bakom? Ekonomiska intressen? Vad är tesen? För om inte resultatet blir vad man tänkt sig, ja, då är det visst bara att ändra på lite siffror så att det blir som man tänkt sig eller vill att det ska bli.

Jag känner mig som sagt arg men även tom. Det förtroende jag hade är som bortblåst och vart leder det? Är det bara egna erfarenheter som gäller framöver? För nästa forskningsrapport som jag kommer att höra talas om kommer jag inte att kunna ta på allvar oavsett vad den visar.

Boken i sin helhet tenderar att bli lite långtradig. Känns som en hel del upprepas eller i varje fall inte för boken framåt. Samtidigt kan min känsla påverkas av jag kan en hel del om just det som beskrivs här. Oavsett är det här en bra och viktig bok som upplyser. Jag vet många auktoritetstrogna som skulle behöva läsa den.

fredag 18 mars 2016

Amerikanska gudar av Neil Gaiman


Shadow, nyss frigiven från fängelset, är på väg hem till sin väntande fru. Frun hinner dock dö i en bilolycka innan han kommer fram. I samma veva stöter Shadow på mr Wednesday som erbjuder honom ett jobb.

Det visar sig snart att Wednesday inte är som alla andra. Han är en gud. Och inte vilken gud som helst. Han är Oden.

Oden behöver hjälp. Han och alla de andra gamla gudarna slåss för sin existens. Deras makt falnar eftersom människor tycks glömma bort dem samtidigt som nya modernare gudar tar över. Styrkorna behöver samlas och enas för den slutgiltiga striden mot de nya gudarna.

Någonting, och jag vet verkligen inte vad, håller mig kvar boken igenom. Detta trots att den i mångt och mycket är helt obegriplig. Den har sina poänger men...

Jag tänker inte ge mig på en närmare förklaring eftersom jag helt enkelt inte är kvalificerad för uppgiften. Jag ångrar den inte och den kommer oundvikligt för alltid finnas kvar i mitt medvetande. Läs den, men som sagt.

Obegriplig.

måndag 14 mars 2016

Magiska måndag

Vissa beslut är bättre än andra.

Det här läsåret har jag jobbat 80%. Ledig måndagar. Underbart!

Kliva upp på morgonen utan att känna press och stress att hinna i tid till jobbet. Putta iväg ungarna till skolan och så sen......., drygt fyra timmars total makt. En tid jag fullständigt bestämmer över själv.

Jag börjar alltid med någon form av träning. Humöret, kroppen, årstid, väder och känslan får avgöra. Oftast blir det löpning. Ibland är resten av dagordningen satt, ibland inte. Påfallande ofta har jag mot slutet av löpningen kommit på mig själv med att välja och vraka. Och det är en sådan enorm lyx. Att få komma hem. Alldeles tyst... Vad blir det sen? En kaffe, ett fotbad, boken, städning eller...?

En lättare lunch och så iväg för att hämta den lille. Hem till soffan och lite läsning. Först han för mig, sen tvärtom. Mysigt! Storebror kommer en stund senare. Läxan, sen ut och leka.

Ungarna är pigga och glada. Inte skitslut vilket är risken övriga dagar i veckan. Jag har gott om tid med att pyssla ihop en middag. Skaparglädjen är stor. Det är verkligen riktigt roligt att få kika igenom vad som finns hemma och i lugn och ro röra ihop något vettigt.

Den tidiga middagen känns mysig. Ungarna inte så trötta, istället laddade inför badmintonträningen.

Jag tror på balans. Måndagarna balanserar min vecka. Inte sagt att resten inte är bra, men annorlunda. Full rulle på ett sätt som mina måndagar jämnar ut.

Om det går tänker jag fortsätta såhär. Länge....

fredag 11 mars 2016

Blod på snö av Jo Nesbö


Mördaren får ett uppdrag han inte klarar av. Tar saken i egna händer och hela hans tillvaro blir lite upp och ner. Han råkar vara dum men ändå litterär. Brutal men öm och omtänksam. Hjärtat är stort men ändå...

Jag har läst ett antal böcker av Jo Nesbö och den här kan man lugnt säga, sticker ut. Jag tycker om den. Den är både tänkvärd och underhållande. Den litterära parallellen med Samhällets olycksbarn av Victor Hugo är intressant. Likaså parallellen med mördarens tidigare familjeliv som ung.

Dessutom uppfriskande med en kortare bok som hamnar någonstans mitt emellan en vanlig bok och en novell. Allt behöver inte alltid dras i långbänk....

fredag 4 mars 2016

Annat vinterupplägg

Träningsupplägget den här vintern har sett lite annorlunda ut.

Löpningen har fått stå tillbaka lite både i mängd och fart. Min tanke har varit att öka på med styrketräning istället. Både med tyngder och i form av olika typer av hopp. Benen har fått jobba och därmed ständigt känts tunga. Ska bli spännande och se om jag upplever någon skillnad senare på säsongen. Som en del av styrkan har jag även jobbat en hel del med både vanliga och excentriska tåhävningar. Mina hälsenor är sedan en tid "rostiga" och ömma. Inget jättebekymmer men jag har velat få bukt med det innan bekymret blir ett problem. Dessutom kändes det vettigt med tanke på den minskade löpningen. Till en början upplevde jag att det kändes värre och jag provade efter ett tag att bara ägna mig åt de excentriska och ganska snart kändes det bättre. För stor belastning kanske med både och?

Längdskidåkningen har den här vintern gjort entré. Om ett år är det Vasaloppet och både min bror och jag kände att det kunde vara läge med två vintrar som förberedelse. Som komplement till löpningen har det varit suveränt även om jag har en hel del att lära vad gäller teknik. Dessutom har det varit otroligt härligt att framförallt uppleva naturen på det här sättet. Skidome är en ynnest att ha som alternativ men ger kanske inte några själsliga belöningar. Skidorna har kommit för att stanna. Jag hoppas på många härliga turer i framtiden.

Nu känner jag mig rejält sugen på fart i igen. Benstyrkan ska reduceras och tempot ska upp både i form av intervaller och tröskelpass. Snart nog läggs cykling och simning in på schemat. Kul och vettigt att alternera.

Just farten är något jag från och med nu kommer att prioritera. Vill verkligen komma väl förbered till Göteborgsvarvet där jag har en klar målsättning. Därefter blir det omedelbart mer längd och fokus på Ultravasan


torsdag 3 mars 2016

Charmen med tarmen av Giulia Enders


Bakterier, bakterier, bakterier. Stopp in i munnen, igenom hela systemet och så ut. Hur påverkas vi? Vad är bra? Vad är inte bra?

Boken är väldigt intressant och jag gillar Enders tillvägagångssätt. Jag tycker att hon skriver enkelt och lättbegripligt även om jag inte lyckas/orkar ta in riktigt allt. Humorn och lättsamheten som hon tar sig an ämnet på fungerar för mig men det känns samtidigt väldigt modernt eller rent av ungt skrivet. Får en känsla av att boken kanske inte riktigt passar flertalet av den äldre generationen.

Hon ger även en del tips och förslag på hur man kan göra för att få bukt med sin mage. Framförallt fastnar hennes tankar om toabesöket. Som vanligt är det logiskt när man tänker efter men det är klart att naturen inte tänkte sig att vi skulle sitta på en tron under tömningen. Hennes tips är att ha fötterna på en pall istället så att man mer får en hukliknande position eftersom det är den bästa för att tömningen ska bli så bra som möjligt.

Till en början tyckte jag boken var riktigt bra men efter hand fick jag fler och fler bekymmer med den eller invändningar. Det känns som om labbråttan har svårt att hitta ut från sitt eget labb. Expert på ett gebit betyder inte att man har koll på helheten. Inledningsvis får jag intrycket att Enders har koll på kolhydrater och fett men allteftersom framgår det allt tydligare att hon inte är så insatt. Jag blir inte grön av att äta grönsaker och jag blir inte fet av enbart fett.

Detta får mig att fundera en hel del. Vad är det som gör att jag är villig att ta till mig vissa saker och inte andra? Det är min egna kunskap om ämnet i fråga och mina egna erfarenheter. Oj, vad utelämnade vi då är när vi inget vet på förhand. Hur kan man då utgå ifrån att det nya stämmer?

Den andra saken som stör mig är den liberala pillerinställningen. Hon är visserligen tydlig med att vi ska vara försiktiga med antibiotika men i övrigt hänvisar hon irriterande ofta till piller. Min åsikt är att hade det varit meningen att vi skulle äta tillskott och piller på burk så hade det vuxit sådana på träd. Jag begriper vart hon vill komma men jag hade hellre sett en större riktning mot praktiska tips och medel av naturlig karaktär.