!


I listan till höger, med läsvärda böcker, visas med ett utroppstecken vilka böcker som är mina favoriter.


måndag 31 oktober 2011

Kanonerna på Navarone av Alistair MacLean

Jag hittade boken på rean i våras och kunde inte hålla fingrarna i styr. Filmen har jag sett ett antal gånger. Det var på den tiden man kunde se en och samma film hur många gånger som helst utan att tröttna.  Men nu var det riktigt många år sedan och eftersom jag aldrig läst något av Alistair MacLean så tänkte jag att det kunde vara läge.

I ett syfte att berika mig har jag tänkt att återigen börja läsa böcker på engelska. Tidigare har det gått förhållandevis bra och det brukar vara ganska skönt att läsa en engelsk bok jag tidigare sett på film.  Kanonerna på Navarone är en sådan och till en början gick det som väntat lite trögt. Det kändes att det var ett tag sedan. Men efter hand kom jag in i det och det var inte förrän på slutet när jag fick väl bråttom som jag kom på mig själv med att inte riktigt ha koll på vad det var jag läste.

Boken är riktigt bra och extra kul var det att läsa en bok som handlar om andra världskriget och som faktiskt berör ett militärt uppdrag. De flesta böcker jag har läst om andra världskriget har allt som oftast varit mer spionorienterade.

Fler MacLean blir det med all säkerhet. Polarstation Zebra ligger redan och väntar, men den är inte först i kön.

söndag 23 oktober 2011

Comedia infantil av Henning Mankell

Inledningen på boken är direkt tråkig. I efterhand och kanske även under tiden förstod jag nödvändigheten av inledningen, men likväl tyckte jag den var tråkig. Boken blir intressant först när huvudpersonen Nelio kommer in i handlingen. Nelio bor i en by. Byn blir plundrad och invånarna bortrövade av banditer. Det barbariska sätt som detta genomförs på och även de kommande händelserna i banditernas våld är väldigt, väldigt starka. Nelio lyckas rymma och hamnar såsmåningom som ett av många gatubarn i en stor stad. Hans historia berättas på ett teatertak under de sista dagarna av hans liv.
Berättelsen om Nelio är skrämmande, gripande, vacker o tänkvärd. Jag får en Coelho-känsla över boken och jag tror att den för min del kom rätt i tiden. Dels efter att nyligen ha läst Elva minuter av just Coelho, men även rent årstidsmässigt. Julen närmar sig och med två små hemma kanske jag tar till mig bokens innehåll ännu mer. Framförallt gillar jag fokuseringen på vad som är viktigt i livet. I vår materialistiska värld är det härligt att läsa om gatubarn som knappt fokuserar på materiella ting. De om några borde väl göra det?

Jag har alltid hävdat av det är nyttigt att ta del av andras olyckor. Det får mig att stanna upp en stund och tänka efter. Det är kärlek, uppmärksamhet och glädje ungarna ska ha, inte grejer.

tisdag 11 oktober 2011

Kinesen av Henning Mankell

Det var drygt tio år sedan jag senast läste en Mankell-bok. Wallander, den lite lätt alkoholiserade antihjälten, fångade mig rejält. Jag slukade böckerna och efter det kom Mankell att bli en favoritförfattare.  Ändå övergav jag Mankell utan att så här i efterhand veta varför. Återseendet blev Kinesen. 

Grundstoryn är att ett bestialiskt seriemord har inträffat i den fiktiva byn Hesjövallen i norra Sverige.  En  domare från Helsingborg blir inblandad och för parallellt med polisen en egen liten utredning om vad som har hänt. Detta leder henne till Kina och deras sociala problem idag. Framförallt i politisk mening med allt vad det innebär, från dödsstraffet till de begynnande stora ekonomiska skillnaderna i landet

Handlingen tar en även tillbaka i historien. Till Kina och USA på 1860-talet. Två kinesiska bröder flyr från sitt liv på den kinesiska landsbygden och hamnar i USA där de tvingas jobba med att färdigställa den amerikanska infrastrukturen i form av järnvägen.

Boken är i mina ögon uppdelad i tre delar.
1. Domaren från Helsingborg
2. Historisk tillbakablick - Kina och USA på 1860-talet
3. Dagens politiska Kina.

Två av dessa är bra och ibland riktigt intressanta, men den tredje hade jag svårt för. Boken hade blivit mycket bättre om jag hade sluppit att få ta del av de avsnitt som berör domaren från Helsingborg. Jag tycker att det rent av blev lite löjligt när hon parallellt bedriver en utredning med polisen.

Hon är visserligen navet och den som slutligen knyter ihop säcken, men hade det inte kunnat vara någon annan. Jag kom på mig själv ett flertal gånger med att vilja lägga ifrån mig boken och alltid var det domarens "fel".

Synd på en i övrigt läsvärd bok