Att bygga ett lag av Janne Andersson

 

Jag är svag för Janne Andersson. Gillar honom skarpt eftersom han i mina ögon står för så många värdefulla egenskaper man bör ha både som människa och ledare. Den gamla skolan med ärlighet och tydlighet, solidaritet och tydliga kravbilder. 

Boken är bra på alla sätt och har man följt Janne Andersson blir man inte överraskad. Extra intressant att få ta del av hans tankar för mig som både är lärare och tränare och jag vill nog påstå att jag känner igen mig i mycket av hur han resonerar om hur man tar hand om grupper och individer. Det är alltid svårt att analysera sig själv men genom den här boken får jag en hel del att reflektera över vad gäller mitt egna ledarskap. Nyttigt och roligt och lite ärofyllt att känna igen mina egna tankar i mycket av det som Janne skriver. 

Varje gång det kommer någon liten anekdot lyfter boken. Hade gärna fått vara mer av den varan. 

Islamismen i Sverige av Johan Westerholm

Jag lyssnade på Aron Flam och Johan Westerholm i Dekonstruktiv kritik där de diskuterade Johans bok och eftersom jag tyckte att det samtalet var oerhört intressant var jag givetvis tvungen att läsa boken. 

Och liksom samtalet är boken väldigt intressant där Johan gör en genomgång av Muslimska brödraskapet och alla de organisationer de har anknytning till. Vad de har för agenda och mål samt hur de inifrån försöker påverka samhället och politiken. Hur de organiserar sig och definierar sig för att kunna få så mycket statliga medel som möjligt samt hur okritiskt Sveriges regering och riksdag hanterar dem. Deras mål är tvivelsutan att påverka Sverige/världen i en riktning som ska resultera i att vi anammar fler och fler tankar och regler utifrån islam och då är det inte fråga om några moderna tankar och regler....

Boken är som sagt väldigt intressant även om det blir lite träigt med uppräkning av varje organisation. Nödvändigt men inte så läsvänligt. Intressant också hur så få kan få ett så stort inflytande. De flesta muslimer stöttar givetvis inte Muslimska brödraskapet ändå lyckas de få stort gehör i samhället och politiken. 

Islamismen i sig är på riktigt heltokig och eldar bland annat på antisemitismen som ju verkar öka allt mer i Sverige. Det här känns som en oerhört viktig bok och orkar man inte läsa den rekommenderar jag att lyssna på podden ovan.

Litapåmig av Anders Roslund

Ewerts liv börjar ordna upp sig. Han har människor att bry sig om och som också bryr sig om honom. Men så kommer det förflutna ikapp när han får ett tips om människohandel som kan ha att göra med ett tidigare fall. 

Jag läser inte så många kriminalromaner längre men när jag väl gör det brukar det kännas väldigt uppfriskande med berättardrivet och spänningen. Här har jag lite delade känslor eftersom ämnet som sådant är allt annat än trevligt. Människohandel, prostitution och organhandel är direkt obehagligt att läsa om samtidigt som allt som har med den komplexe Ewert att göra är både underhållande och roligt. Kul också att Piet Hoffman så småningom kommer in i handlingen som en annan James Bond. Roslund skriver på ett hackigt sätt där meningarna är allt annat än logiska. Kräver lite extra fokus ibland för att förstå vem det syftas på osv. Inte på något sätt fel. Istället kul med en egen stil.

En bra och spännande bok på alla vis med ett viktigt ämne som nästan känns svårt att tro att den över huvud taget existerar. Men så lever jag också min min lilla trygga bubbla. 

Ren vilja av Jan Söderqvist

En biografi om Björn Borg. Han är själv inte med eller delaktig i skrivandet och till en början tänkte jag att det var synd men snart nog ändrar jag uppfattning. Borg är som vi alla en komplex person med både bättre och sämre sidor och det framkommer med all önskvärd tydlighet i den här boken, vilket det förmodligen inte hade gjort om han själv hade varit delaktig i skrivandet. 

Eftersom den är skriven av en utomstående berör boken inte hans barndom speciellt mycket. Fokuset blir istället naturligt nog på hans aktiva karriär och tiden därefter. Boken är väldigt detaljerad. Kanske väl detaljerad i alla matcher och alla olika tennisslag. Tänker att det inte hade skadat om det varit mer översiktligt. Men i största allmänhet är det väldigt intressant att läsa om hans aktiva tid som tennisspelare och det hjärnpsyke han hade. Det är alltid fascinerande att få en bild av stora idrottsprofiler och för min del blir det lite speciellt eftersom han var före "min" tid. När jag växte upp älskade jag att både titta på tennis och spela själv men jag hade dålig koll på Björn Borg eftersom det framförallt var Edberg och Wilander som gällde för mig. Borg var mer som en myt och med den här boken har jag fått veta mer vilket jag uppskattat. 

Tiden efter den aktiva karriären intresserade mig inte så mycket men den känns både sorglig och tragisk. Samtidigt ger den en insikt i att vi alla har olika egenskaper och att vi behöver skilja på sak och person. Messi, Maradona och allt vad de nu heter. Fantastiska idrottsutövare men hur de är/var som personer och hur de agerar med sina pengar är något annat. Och detta gäller ju konstnärer och artister i största allmänhet. Vi kan uppskatta och beundra dem i deras värv men det är också ok att det stannar där. Påfallande ofta tycker vi kanske inte om allt det där andra de gör vid sidan av. Och det behöver vi inte. Det är ok att tycka om en sida av en person men inte en annan sida. 

Kodnamn Alice av Kate Quinn

1915 blir brittisk spion i Frankrike. Hon hamnar på en restaurang dit många tyskar kommer som drivs av en profitör. Som servitris håller hon öronen öppna samtidigt som hon måste passa sig för den restaurangägarens vaksamma blick.

1947 träffar Charlie på Eve i London när hon ska ha hennes hjälp för att hitta en kusin som försvunnit under andra världskriget. 

De parallella handlingarna vävs samman och tar dem till Frankrike för att göra upp med det förflutna. 

Handlingen bygger på verkliga händelser som utgår ifrån kvinnliga spioner under första världskriget och är intressant. Alltid kittlande när fiktion och verklighet byggs ihop. Karaktären Eve är underbar och boken hänger i mitt tycke helt och hållet på hennes "medverkan". En viss spänning gör också att boken till viss del blir en bladvändare men jag tycker att den tappar de gånger handlingen fokuseras på enbart Charlie. Sen finns det en annan detalj som stör mig lite och som även fanns i den förra boken jag läste av Quinn, Jägarinnan, och det är att kvinnorna i boken är väl moderna i hur de agerar. Jag har naturligtvis inget emot starka kvinnoporträtt men när det inte riktigt stämmer med hur kulturkoden såg ut där och då blir det lite fånigt. 

Som helhet en riktigt bra bok och jag ser fram emot att så småningom läsa nästa Quinnbok.