Tävling är ett måste

Det är visst numera fult att tävla.

Tävlingen innebär nämligen att en vinner och alla andra förlorar. Lite hetsiga föräldrar och supportrar på det så är helvetet fullbordat.

Därför ska det inte tävlas. Då skyddar vi alla stackars förlorare och inbäddade i fjädrar, skumgummi och evig världsfrånvaro lever de lyckliga i alla sina dar.

Vansinne!

Livet är en tävling oavsett om vi tycker om det eller inte. Oavsett om det är rättvist eller inte.

Tävlingen ger oss mål och ambitioner. Viljan att uträtta något. Ett driv som hjälper att lägga till det där lilla extra för att vinna.

Vinna. Över motståndare eller sig själv. Det handlar i min värld i grund och botten om att bry sig om och engagera sig för att kunna utvecklas som människa.

Jag har med både barn och vuxna att göra i allt ifrån skola till idrott och det jag allt mer ser skrämmer mig. Jag ser fler och fler som inte har något driv. Som varken bryr sig eller engagerar sig för någonting. Det enda som verkar existera är att bli underhållen. En motorlös kaross som inte vill någonting eller som nöjer sig med minsta lilla.

Tävlingen är kärnan i ens egna utveckling och måste finnas. Jag måste lära mig att vinna och jag måste lära mig att förlora. Förlusten är aldrig definitiv. Den är ett fall som vi hastigt reser oss ifrån. En erfarenhet rikare går vi vidare och antar utmaningen igen.

Askims P78-or spöade skiten ur oss i match efter match. Det blev ofta tvåsiffrigt och få gjorda mål framåt. Tävlingen bestod till en början inte i att vinna mot dem utan i att hålla nere förlustsiffrorna. Det var viktigt för oss att förlora med så få siffror som möjligt. Det gjorde att vi kämpade och slet trots att vi visste att vi skulle förlora.
Det tog några år men tillslut vann vi mot dem. Det blev 3-2 till oss på deras hemmaplan och jag kan fortfarande minnas känslan. En seger och en känsla som jag är säker på att vi aldrig hade upplevt om vi inte hade haft drivkraften som tävlingen och viljan gav oss.

Vi kan inte och ska inte tävla i allt. Det är en ständig avvägning som måste göras. Målsättningen måste vara rimlig. Men det går inte att komma ifrån att tävlingen är en drivkraft som vi inte kan och får vara utan. Varje liten seger ger en belöning. Självförtroende och självkänsla. Glädje över att ha lyckats och att vilja klättra vidare på den personliga utvecklingsstegen oavsett om det handlar om idrott, utbildning eller inre utveckling.

Det är en livsviktig fråga om personlig utveckling. Framförallt eftersom motsatsen inte har något gott med sig.

Ovilja, slöhet, mållöshet, apati - ohälsa. Det är vad avsaknaden av tävling ger.

Så låt oss tävla mest hela tiden. För vi är alla vinnare. Det handlar bara om att ställa upp i rätt sorts tävling. Ibland finns där andra deltagare och ibland är det bara jag mot mig själv.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Den unga romska flickan Malika hamnar först i Auschwitz och sedan i Ravensbruck. Hela hennes liv rasar samman och hon gör allt för att överleva. Av en händelse byter hon kläder med ett lik i ett av koncentrationslägren och byter därmed identitet och blir den judiska Miriam. En identitet hon håller fast vid även när hon befrias och hamnar i Sverige. Detta eftersom synen på judar är bra mycket bättre än på romer under den här tiden. 

Miriam är ständigt rädd och orolig att hennes hemlighet ska avslöjas men tillslut blir det som att trycket blir för stort när hon slutligen väljer att berätta för sitt barnbarn. 

Boken utspelar sig vid olika tider i Miriams/Malikas liv. Nutid, koncentrationslägertiden och tiden efter kriget när hon kommer till Sverige. 

Jag tycker att det här är en fantastiskt bra bok. Bra på så många olika sätt. Den historiska delen är som alltid intressant. Men för min del är det inte tiden i koncentrationslägren som är det mest intressanta. Istället är det tiden i Sverige efter kriget som jag fångas av. En tid jag inte läst så mycket om och som därför engagerar extra. Synen på romer är så väldigt intressant och lever ju tyvärr fortfarande kvar. 

En annan aspekt i boken som engagerar mig mycket är Miriams ständiga rädsla och oro och hur dessa äter upp henne inifrån. Jag ser det som att det får henne att ruttna. Att aldrig bli av med sin hemska historia på grund av att inte kunna tala ut. Att inte kunna känna trygghet i att få ut sina känslor och uppleva förtroende och äkta kärlek. Hon tror livet igenom att hennes tillvaro i Sverige ska gå åt skogen om folk får veta hennes ursprung. Jag kan inte känna annat än att det är svårt att förstå. Ett bra kvitto kanske på att Sverige på 2000-talet är bra mycket mer homogent och bättre än det har varit?

Förutom en fantastisk berättelse är påminnelsen om att man ska passa sig för rädsla och oro det viktigaste jag tar med mig från den här boken.

Tyskt rekviem av Philip Kerr

Året är 1947 och Bernie Gunther har överlevt kriget och försöker fortsätta som privatdetektiv. Han får i uppdrag att åka till Wien för att rädda en gammal kollega ifrån en mordanklagelse och ett förmodat dödsstraff.

Tyskt rekviem påminner mycket om de tidigare böckerna om Bernie Gunther. Det jag verkligen tycker om är att få läsa om Berlin och Wien strax efter kriget. Den miljön stöter jag sällan på och det är väldigt intressant att läsa om hur det såg ut i början av det som kom att bli ett långt kallt krig. Spioneriet/intrigen i boken har jag lite svårt att hänga med. Det är alltid så många vändningar och huvudet tappar helt enkelt tråden. Intressant och fantasieggande om vad som hände med de ledande nazisterna. Vart tog de vägen i verkligheten? Hur många av dem dog? Hur många antog nya identiteter och användes de av segermakterna för att de hade viktiga kunskaper/egenskaper? Många speciella frågor som en sådan här skönlitterär bok kan bolla med. Det är delvis det som gör boken bra samt att den blir rejält spännande mot slutet och oförutsägbar. 

Ät & lev Paleo av Jonas Bergqvist

Vi människor är en produkt av evolutionen och därmed är vi byggda på ett speciellt sätt och fungerar mer eller mindre bra beroende på hur pass väl vi lever utefter de förutsättningar vi har. 

Den här boken är en heltäckande guide för allt som har med Paleo att göra. Vad är Paleo? Hur bör vi äta och leva? Mat, inflammationer, kosttillskott, sjukdomar, tarmen, allergier, mental hälsa, stress och mycket mer berörs och jag tycker att Bergqvist gör det riktigt, riktigt bra. Boken är lättläst och har tveklöst ett övergripande hälsoperspektiv. Jag har vid det här laget läst ganska många böcker om hälsa och även lyssnat en hel del om ämnet och den här boken tycker jag fungerar som en utmärkt sammanfattning över den här nyare formen av hälsotänk.

Ett tänk där det inte är av intresse att enbart släcka bränder. Utan där fokus istället ligger i att i grund och botten ta reda på orsaken till varför det brinner. Att göra goda och naturliga val för att må bra på riktigt. 

Ät & lev Paleo rekommenderar jag verkligen.

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

En bok som berör både nutid och dåtid. Bålberget och häxprocesserna står i fokus och lovar en intressant handling.

Boken är inte dålig. Framförallt uppskattar jag språket som på ett finurligt sätt anpassas beroende på tid och person. Riktigt sympatiskt. Men boken är inte heller så bra så att jag känner att jag vill fortsätta. Efter drygt 200 sidor känner jag att det räcker. Jag har inte ens kommit halvvägs och jag känner inget driv samtidigt som mängder med andra intressanta böcker pockar på min uppmärksamhet. 

Kanske ett misstag. Vem vet.