Den stora skrivboken av Agota Kristof

Återigen en bok jag inte aktivt valt själv och den är tveklöst en av de märkligaste och mest originella böcker jag läst i hela mitt liv. 

Två pojkar skickas under ett krig till sin mormor som bor i utkanten av en avlägsen by. Hon kallas för häxan och boken handlar hur pojkarnas liv ter sig under den här tiden men också långt senare. 

Handlingen lät lockande men efter en kort stund in i boken höjer jag på ögonbrynen. Oj! Vad hände där? Och sen igen och igen. 

Motbjudande är det enda vettiga ord jag kan hitta. Det finns inte en enda karaktär i boken som man skulle kunna identifiera som förhållandevis normal. Istället sker det extremt otrevliga och motbjudande saker med jämna intervall. Återigen funderar jag på ifall detta verkligen är något att lägga tid på. Vill jag läsa det här?

Jag fortsätter, kanske delvis för att jag nyligen lagt i från mig en bok och för att det alltid till viss del känns som ett misslyckande, samtidigt har boken något som håller mig fast. En nyfikenhet om vart det här ska leda kanske? Mot slutet sker en vändning som först får mig förvirrad och sen intresserad. Många av de motbjudande händelserna börjar få en förklaring och över huvudtaget blir det som om ett skynke tas bort och plötsligt förstår jag boken bättre.

Sammanfattningsvis tycker jag om boken och det är definitivt en bok som inte försvinner i mängden. Jag misstänker att den kommer att finnas med länge i bakhuvudet. En del av mig vill ganska snart läsa om den för att få klarhet i ett och annat men jag tror inte att det kommer att ske.

Stark 50 + av Monika Björn

Jag har läst mängder av hälsoböcker och kommer fortsätta att göra så eftersom jag är genuint intresserad. Kan jag lära mig något nytt? Vad tas upp och hur? Hur uppdaterade är författarna? Finns det tokigheter eller saker jag helt enkelt inte håller med om? I många fall blir det repetition vilket alltid är bra.

Den här boken skiljer sig dock en del från andra böcker jag läst eftersom den så tydligt inte riktar sig till mig. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag förmodligen inte hade fått upp ögonen för den själv men då den låg hemma blev jag nyfiken. 

Överlag tycker jag att boken är bra. Det jag framförallt tycker om är Björns fokus på att be läsaren att "känna in" och analysera sig själv. Att appar och tekniska verktyg absolut kan vara bra men att grunden är det där samtalet med sig själv. Vilken mat fungerar för mig eller varför är jag ledsen/glad just nu? Det här är en oerhört viktig del i det egna hälsoarbetet, kanske det absolut viktigaste verktyget som alldeles för få använder sig av. 

Hormoner är alltid intressant och hur vi kan påverka dem och hur de påverkar oss. En fundering jag fick under läsandet som inte besvarades var att det hade varit intressant med en historisk genomgång. Jag inser att det knappast finns så mycket källmaterial till det men hur var klimakteriet förr? Var det möjligtvis ett mindre bekymmer än nu? Att vår moderna livsstil har förvärrat den likt den bevisligen har förvärrat menstruationsbesvär och PMS?

Vår livsstil påverkar. Mycket, mycket mer än vad de flesta vill inse och varför inte också i det här avseendet? För jag kan inte se någon evolutionär logik i att exempelvis både mens med allt vad det innebär och klimakteriet ska vara "värre än nödvändigt". 

Två saker jag tycker sämre om med boken:

1. Björn förespråkar rörelse och träning men på en tydlig "mellanmjölksnivå". Jag misstänker att det är lite taktiskt med tanke på vilka hon vänder sig till, vilket kanske inte är fel men visst hade hon kunnat ha med nästa nivå också?

2. Rekommendationerna om maten följer lite samma spår som träningen. Lite som att hon inte vill stöta sig med någon och få med så många på tåget som möjligt. Hennes inlägg om kosttillskott visar på en viss okunskap. Det finns tveklöst poänger med att ta tillskott men det är oerhört viktigt när man tar tillskotten och tillsammans med vad och detta nämner hon inte. Dessutom är råden förlegade när vi nu vet så mycket mer om växtoljor, mättat fett och proteiner än för 10 år sedan. 

- Stort intag av växtoljor leder till inflammation!

- Mättat fett är bevisligen inte farligt - tvärtom!

- Det är en jäkla skillnad i kroppens förmåga att ta upp protein beroende på om de kommer från animalier eller inte. Animaliskt protein utklassar de växtbaserade!

I nödens stund av Jeffrey Archer

 

Jag är djupt besviken.

En av mina favoritförfattare verkar ha checkat ut. Denna sjätte bok i "Cliftonkrönikan är stundom pinsamt dålig. Jag har för mig att jag inte var speciellt imponerad av bok fem heller men jag minns inte riktigt och är lite för lat för att kolla vad jag skrev om den.

Vad håller Archer på med?

Grundstoryn finns där och det är en intressant historisk period (1970-talet) som berörs men det skriftliga utförandet är under all kritik. Det finns inget djup över huvud taget. Dialog på dialog och handlingen forcerar fram på ett slarvigt sätt som närmast får mig att tänka på en sådan där "spänningsroman" eller "deckare" på 150 sidor som gick att köpa i en kiosk för i tiden. Dessutom händer det saker i boken som varken följer logik eller rimlighet. Det blir närmast skrattretande när det som händer i boken är helt världsfrånvänt.

Halvvägs in i boken fick det räcka. Mycket tråkigt.

Evolutionen på 30 sekunder av Nicholas Battey mfl

 

En fantastiskt intressant bok med ett väldigt bra upplägg. Korta sammanfattande delar som på ett tydligt sätt förklarar evolutionen och teorier som funnits genom åren. Väldigt bra också med ordförklaringar inför varje kapitel. Högst nödvändigt med tanke på att många termer är fackliga. 

För egen del är boken för naturvetenskaplig för att jag ska hålla intresset vid liv. För mycket växter och djur vilket jag inte är speciellt intresserad av. På slutet handlar det mer om människan och då vaknar jag till liv. Det hade varit ypperligt intressant med en motsvarande bok men som hade fokus helt och hållet på homo sapiens. Om utvecklingen från apstadiet, språket, redskapen, maten osv.

Hjärtdjur av Herta Muller

 

Min normala inställning är att inte läsa nobelprisförfattare eftersom det känns lite skitignödigt. Prestige och högfärdighet. Att kunna säga att man läst, förstått och givetvis tyckt att boken varit bra. 

De få gånger jag har försökt och varit raka motsatser till ovan. Jag gjorde ett undantag den här gången av flera anledningar. 

1. Jag hade inte tid att gå till biblioteket.

2. Boken fanns av någon outgrundlig anledning hemma.

3. Den var inte tjock.

Till en början begrep jag inte mycket. Massor med symbolik och dubbla betydelser. Så småningom började jag ana en handling och begrep lite mer och kände att det här kanske till och med blir bra tillslut. Handlingen utspelar sig i Caeusescus Rumänien och stasifasonerna/diktaturen är tydlig. Liksom även dysterheten och fattigdomen. Humorn som det står om på Bokus när man läser om boken, "Med hjälp av språket, berättelserna och humorn försöker vännerna överleva det totalitära förtrycket", märkte i alla fall inte jag mycket av.

Eftersom dysterheten ligger som ett tungt täcke över hela första halvan av boken valde jag att ge upp. Detta gav mig ingenting.

Ta makten över din hälsa på 12 veckor av Johannes Cullberg

 

Titeln lockade mig inte alls men när jag såg att det var Johannes Cullberg som hade skrivit boken blev jag intresserad. Jag fick upp ögonen för honom för snart tio år sedan i och med hans matvaruaffär paradiset vars mål var att bara sälja bra produkter. Jag har även lyssnat en del på honom i hans podd och mitt intryck av honom är att det är en förnuftig man med goda mål och ambitioner.

Inledningen av boken handlar om hans egna hälsoresa, eller kanske ohälsoresa och hur han tids nog fokuserade och läste på mer och mer om det mesta som har med hälsa att göra.  Alltid intressant med andras berättelser. Idag är Johannes bland annat hälsocoach och det är utifrån dessa erfarenheter som boken utgår ifrån. Det han tar upp är följande:

- Människodjuret. Vad vi är skapta för och hur vi inte är gjorda för den digitala värld vi lever i idag. 

- Motivation och mål. 

- Kost och träning.

- Fasta och sömn.

- Olika tips och redskap för att lyckas med att nå sina mål.

Jag tycker att boken på ett övergripande plan är bra. Det är dessutom alltid lite extra intressant när en författare inte helt och hållet förespråkar exakt samma saker som en själv. I det här fallet tänker vi lite olika vad gäller kosten. Mycket av det han skriver om kost är bra men han är ingen lågkolhydratsförespråkare och delvis därför tycker jag att det finns en del luckor i resonemangen han har. Jag är nyfiken på hur taktisk han har varit när han skrivit boken. Den riktar sig verkligen till alla ur ett kostperspektiv och provocerar varken den ena eller den andra. Men det gör också att jag tycker att han missar (medvetet eller ej) en hel del viktiga bitar.

De två tydligaste är avsaknaden av information om att det är skillnad på proteiner och proteiner och hur bra kroppen är på att ta upp dem beroende på om de kommer från djurriket eller inte. Det andra är vurmandet för grönsaker som visserligen inte är fel men i en så här ny bok (2023) hade jag förväntat mig en eller annan kommentar om att alla grönsaker har "gifter" eller försvarsmekanismer som är till för att de inte ska bli uppätna och som i sin tur kan leda till att vi inte mår bra av att överkonsumera dem. 

Sen håller jag verkligen inte med honom om vad som gör en människa mätt. Jag vet inte hur individuellt det där är men även om han hänvisar till forskning så stämmer det i alla fall inte på mig att proteiner, vatten och grönsaker mättar bra. 

Som helhet tycker jag boken är bra även om jag inte är speciellt förtjust i upplägg där man ska följa ett visst veckoschema och där det ges utrymme i en bok att svara på frågor och reflektera. Men det är hur jag är och andra tycker säkert annorlunda.

Hursomhelst är boken i stort en bra bok för "nybörjaren" inom hälsospektrat eftersom den på ett bra sätt tar upp de mest grundläggande sakerna på ett pedagogiskt och tydligt sätt. Men också bra för oss som behöver en påminnelse och en extra funderare på om det är något av allt man tror sig veta som kan behöva revideras. 

Oathbringer av Brandon Sanderson

Vem tyckte att det var en bra idé att denna tredje bok med sina 1200 sidor kunde släppas i sin helhet? Tung och stor för att vara pocket. Inget som direkt passar i löparryggan eller för den delen i sängen eller soffan. Otymplig till max och till och med svår att ha att göra med på köksbordet. 

Bedrövligt!

Jag tycker att denna tredje bok är bättre än bok ett men sämre än bok två. Handlingen tuffar på och jag begriper mer och mer av vad som händer samtidigt som det ständiga töcknet av oklarhet aldrig riktigt ger sig. Problematiken kvarstår för mig att läsa fantasy på engelska. Samtidigt tror jag inte att jag begripit allt även om jag läst på svenska. 

Kaladin och gänget har fullt upp med att överleva samtidigt som nya krafter kommer. Det är aldrig ointressant men boken är onekligen lång och jag tycker att det bränner till för sällan. Mot slutet gör det visserligen det men jag är som alltid ointresserad av oändliga strider och tvekamper. För min del räcker det med att X börjar slåss med Y och X vann. Tråkigt kanske men sådan är jag...

Jag tror inte att jag kommer att läsa mer i den här serien. Den ger mig inte tillräckligt mycket i form av intresse och spänning och det finns för mycket annat där ute som pockar på min uppmärksamhet.