Svälten av Magnus Västerbro

Svälten mellan 1867-1869 som orsakades av naturkatastrofer är något av det värsta Sverige har fått genomlida i fredstid. Iskallt en vinter och torka nästföljande sommar. Folk svalt och led både på grund av bristen på mat men även på grund av felaktiga politiska beslut. 

I den här boken berättar Magnus Västerbro om orsakerna och konsekvenserna av den här svälten. Och han gör det verkligen med den äran. Det är inte många gånger en längre faktabok lyckas hålla mitt intresse hela boken ut. Men den här gör det och det beror på att den helt enkelt är välskriven samtidigt som den inte står och stampar på samma ställe. Upplägget i boken driver hela tiden intresset framåt. Hur var det exempelvis med tiggarna och människosynen? De ökade stölderna och morden? Vad hade skola för roll och funktion. Vilka var det som emigrerade?

Mycket läsvärd!

Folk med ångest av Fredrik Backman

Ett misslyckat bankrån leder till att rånaren flyr in i en lägenhet där det pågår en visning med helt vanliga komplexa människor.

Ångest. Jag kan inte påstå att jag har ångest inför att läsa en bok av Fredrik Backman men där finns alltid en l i t e n oro. Tänk om bubblan spricker? Tänk om den inte är lika bra som de andra?

Hoppas, hoppas.

Stilen är den förväntade. Massor med värme och kärlek. Massor med allvarligheter inbakat. Tragikomiskt. Verkligt och äkta men ändå härligt tillspetsat. Jag småler till en början mest hela tiden men känner ändå att det är som om Backmans ambition att vara rolig hela tiden hamnar i någon sorts inflation. Som om boken saknar en normalitet som behövs för att man ska reagera på det roliga. Halvvägs in boken är det inte småroligt längre. Istället gapskrattar jag hämningslöst. 

På något sätt har Backman byggt upp en historia som har legat och pyrt och som efter hand blir så himla bra. Han lyckas igen.

Alla dessa komplexa normala, och onormala karaktärer i boken är befriande härliga och märkliga i all sin ångest. Det går både att skratta igenkännande och nästan längtande. Längtande när någon av karaktärerna säger något som jag själv så ofta skulle vilja men som aldrig kommer ut ur munnen på mig för att jag helt enkelt inte kan med. Och det är väl det som är bokens största behållning. Människorna i boken saknar det sociala filtret. Underbart!

Det finns gott i oss alla tack vare alla våra brister.

Illusionisten av John Fowles

Om du på nästan tre veckor bara har kommit 150 sidor och inte förmår dig själv att läsa mer än fyra fem sidor i taget. Har med dig boken överallt men lyckas hitta andra saker att göra istället för att läsa när du har tid. Ja, då är det läge att lägga ifrån sig och gå vidare i livet.

En engelsk  herre hamnar så småningom på en grekisk ö och blir där bekant med en märklig man. Längre än så kommer jag inte. Tydligen lovar fortsättningen en rad märkliga händelser, ett psykologiskt experiment där det blir svårt att skilja verkligheten från illusion.

Min fortsättning leder mig istället till en annan bok.