Odjuret av Roslund & Hellström

Det tar inte många sidor förrän det känns som om herrarna Roslund & Hellström ger mig några rejäla örfilar. Här har du den brutala osminkade verkligheten. Tyck inte om den men du ska veta att den finns där.

En dömd pedofil och mördare lyckas rymma och förgriper sig på och mördar en liten femårig flicka. Det är rått, det är vidrigt men det känns även synnerligen äkta. Dessa dårar finns ju faktiskt i vår verklighet och på något sätt måste vi ta ställning till dem. Vad ska de ha för straff? Är samhällets straff tillräckligt? 

När begravningen av den lilla flickan äger rum och de anhörigas sorg beskrivs kan jag inte längre hålla tillbaka tårarna. Det som sker i boken är något så fruktansvärt att till och med jag börjar tänka i de där "tänk om banorna". Hade jag klarat av en liknande förlust? 

Pappan i boken agerar på ett sätt som gör att boken höjs ytterligare ett snäpp. Återigen sår Roslund & Hellström korn av moraliska dilemman. Vad är rätt och fel? Hur resonerar jag som en del i ett samhälle? Hur resonerar jag som drabbad individ? Jag vill hävda att det är snudd på omöjligt att förhålla sig kall och tänka rationellt när jag är personligt drabbad av svåra förluster. Det är bara att se på alla konflikter ute i världen. Det är så lätt för oss svenskar att objektivt se på och avgöra hur andra borde agera men förmodligen hade jag haft en annan uppfattning som exempelvis palestinier. 

För övrigt är boken skriven på samma speciella sätt som deras övriga och kommissarie Grens är lika härligt besynnerlig och rubbad alltid.

En bok som inte är speciellt rolig att läsa men som verkligen bör läsas.

Vindens namn av Patrick Rothfuss

En kollega har sedan en längre tid haussat Vindens namn som en bok som bara måste läsas. Äntligen har jag nu tagit mig igenom den och det är bara att lyfta på hatten, han hade rätt.

Kvothe för ett stillsamt liv som världshusvärd i en liten avkrok när vissa händelser får honom att börja berätta sin livshistoria. Det visar sig att han är något av en legend, en magiker, tjuv, musiker och inte minst en mördare. 

Hans historia börjar med att han i sin barndom är en del av en kringresande artistgrupp. Efter en tragedi när alla i gruppen blir mördade av de sk Chandrierna hamnar Kvothe i en större stad och tvingas tigga och stjäla för sin överlevnad. Så småningom hamnar han i rikets främsta universitet där han ska studera magi för att sedan kunna hämnas.

Förmodligen har jag haft tur men tydligen är det så att fantasy verkligen är något för mig. Återigen har jag fått tag i en bokserie som fångar mig totalt och som jag verkligen ser fram emot att få plöja igenom. Härligt!

Det som är så bra med boken är det klassiska att en person är nere i dyngan och reser sig därifrån efter att ha kämpat med otaliga motgångar. Vägen är inte spikrak men när medgångarna kommer är det som om jag vill ställa mig upp och hoppa av glädje. Det faktum att det finns övernaturliga inslag är underbart befriande. Det är som om jag verkligen som förr i tiden tillåts lockas bort till sagornas värld. Slippa verkligheten för en stund och bara ryckas med av en himla god berättelse. 

Kråkornas fest av George RR Martin

Kråkornas fest är den fjärde boken av George RR Martin som handlar om maktkampen om järntronen  i Västeros. Den stora skillnaden mellan den här boken och de tidigare tre är att några av huvudpersonerna ligger i träda. I efterordet är det nästan som om Martin ber om ursäkt för sitt handlande och det är inte mer än rätt. Arya och Jon Snö är knappt med. Tyrion lyser med sin frånvaro likaså Daenerys. Istället läggs fokus på en rad nya karaktärer samt de tidigare såsom drottning Cersei Sansa och Brienne. Boken tappar i kraft när den handlar om de nya karaktärerna men så fort de äldre kommer in i bilden blir det härligt underhållande. Framförallt är det roligt att läsa om drottning Cersei som är underbar i all sin elakhet. Saknaden efter mina favoriter är dock stor och det innebär ett stort minus i mitt omdöme om boken i sin helhet. Samtidigt är längtan enormt stor att läsa nästa del. Jag vill ju få klarhet i vad som kommer att hända. 

För övrigt är slutet på Kråkornas fest fenomenalt bra.