Operation Oden av James Holland

Sergeant Jack Tanner skickas till Norge och får där i uppdrag att föra en norsk professor undan nazisterna. Varför professorn är så viktig vet han inte, däremot att det är bättre att ta livet av honom än att han hamnar i nazisternas händer.

Det här är en spännande bok med fullt ös från början till slut. Jag får som läsare en god inblick i hur kriget i Norge var samtidigt som spänningen får mig att vilja vända blad hela tiden. Jag gillar även att huvudpersonen inte är en "helyllehjälte" (ser finskt ut) rakt igenom. Det är inte tal om att rädda eller för den delen kunna rädda allt och alla. Han gör en hel del moraliska fel och det känns så rätt. För vem hade kunnat det i den miljön?

Bokens ingredienser känns igen från Alistair MacLeans böcker med förrädare och allt. Vill dock påstå att tempot är högre. Det förvånar mig att detta var en bok jag råkade stöta på och att det inte var något som jag blev rekommenderad eller fick se reklam om. Riktigt, riktigt bra är den och jag ser fram emot nästa, Förtvivlans timme.

Drömmen om Everest av Jeffrey Archer

George Mallory antas vara den förste att bestiga Mount Everest. Han kropp hittades först 1999, 75 år efter att han och Andrew Irvine försvann. Jeffrey Archer har inspirerats av Mallorys liv och skrivit en roman om dennes liv.

Jag tycker att boken är väldigt sympatisk. Helt enkelt mycket trevlig läsning. Man får följa Mallory från att han är ung och "klättervild" till att han blir äldre och fortfarande lika "klättervild". Flera gånger kommer jag på mig själv med lusten att undersöka vad som är sant och inte. Klättrade han verkligen upp för Eiffeltornet och Marcuskyrkan i Venedig?

Britternas totala avsaknad av människovärde framkommer även den i viss mån. Det var ingen lysande bild de hade av indier på 1920-talet. Tänk vilka bravader klättrarna åstadkom men stackarna som bar all packning var inte mycket värda.

Sen tycker jag att det alltid är fascinerande när jag vet hur boken kommer att sluta men ändå inte på vilket sätt. Häftigt att då bli berörd av hur slutet ter sig till slut. Det måste betyda god kvalité!

Jag är Zlatan Ibrahimovic av David Lagercrantz

Jag har egentligen aldrig velat läsa Zlatans bok. Min uppfattning om honom har varit klar och då menar jag givetvis Zlatan som fotbollsspelare och ingenting annat. Personen Zlatan vet jag ingenting om även om det verkar ha lyst igenom när jag har sett honom på fotbollsplan.

Jag både gillar och ogillar honom. Han kan vara fullständigt fantastisk på plan samtidigt som han har en annan sida som jag har svårt för. Det som har irriterat mig är att han är så ansvarslös i sin egenskap som idol och fotbollsstjärna. Mängder med ungdomar ser upp till honom och jag tycker inte att han är någon bra förebild.

49 kronor på bokrean gjorde dock sitt samtidigt som jag naturligtvis var nyfiken. Nyfiken på hur han har resonerat, vad han har att säga om med- och motspelare samt andra individer han har stött på i sin karriär. Till exempel anser jag att han i princip har prostituerat sig i alla sina klubbyten. Min uppfattning har varit att han enbart har varit på jakt efter pengar och "lättköpta" titlar. Skulle min bild förändras eller inte?

Boken som helhet är utan tvekan intressant. Det är ju en pojkdröm han har förverkligat som jag själv inte lyckades med. Jag tycker att jag får en god uppfattning om han uppväxt, hans beslut och hur han har resonerat.

Efter att ha läst ut boken och funderat lite extra är dock min uppfattning om Zlatan Ibrahimovic oförändrad. I mångt och mycket tycker jag att han resonerar som ett barn. Det är väldigt egocentrerat och alla ska respektera och förstå honom i hans handlingar samtidigt som han själv inte tänker längre än vad näsan räcker. "Det var ju inte så allvarligt" och "det måste folk förstå" och liknande kommentarer är väldigt vanliga i boken. Han ser sig själv som en bra förebild i den egenskapen att han lyckades trots sin uppväxt och liknande. Det tänker jag absolut inte ta ifrån honom men jag tycker inte att man kan stanna där. Det finns så mycket mer. En idol som örfilar motspelare till höger och vänster, skallar och beter sig och som har som ursäkt/argument att han måste vara förbannad för att vara bra på plan håller inte i mina ögon.

Det Zlatan glömmer eller inte verkar tänka på är hur det skulle ha sett ut om alla höll på så. Hur många idoler finns det inte som har vuxit upp i liknande förhållanden och mycket värre men ändå har skött sitt jobb fullt ut? För det är ju ett jobb han har och många av de signaler han har sänt ut under sin karriär tilltalar inte mig och inte fotbollen heller. Det går inte at få ihop ett lag av elva individualister. Det går inte heller att bygga ett lag med elva individualister som dessutom anser sig ha rätt att bete sig hur som helst. Att Zlatan inte har förstått det förvånar mig inte efter att ha läst hans bok.

Berättelsen om Pi av Yann Martel

En indisk pojke hamnar efter ett skeppsbrott på en livbåt tillsammans med en tiger. Det bara måste man läsa!

Pi är en pojke som växer upp i en djurpark. Hans far äger djurparken och det gör naturligtvis att Pi har goda kunskaper om hur djuren lever och beter sig. Utöver detta är Pi i ett stadie av ett själsligt sökande. Han är nyfiken på religion och hamnar i den situationen att han anser sig vara hindu, muslim och kristen samtidigt. Detta blir riktigt underhållande när han en dag träffar sina tre läromästare samtidigt. De tre kastar skit på varandras religioner så att jag skrattar högt samtidigt som Pi blir mindre och mindre av förlägenhet.

Tyvärr känns denna inledning om än nödvändig fruktansvärt lång. Efter ca 100 sidor kommer vi äntligen till skeppsbrottet. Pi hamnar i en livräddningsbåt tillsammans med en hyena, en apa, en zebra och en tiger och det är här boken börjar på allvar. Hur ska han klara detta? Jag vill egentligen inte avslöja för mycket men tiden på båten är fantastisk att läsa om på flera sätt och hela tiden finns hotet mot Pi´s existens hängande över handlingen.

Jag är lite halvt lyrisk över den här boken men jag har svårt att egentligen säga varför. Det är något med hela storyn som är väldigt gripande. Sen om det är den disneyinspirerande handlingen med djur och människor som samspelar eller om det är miljön vet jag inte riktigt. Däremot är det definitivt slutet. Slutet av boken höjer helheten till en helt annan nivå. Det är inte ofta jag får den känslan. Så här i efterhand får det mig att tänka på filmen De misstänkta. Och då vill jag påpeka att jag menar slutet på filmen respektive boken och inget annat.

Nu måste jag se filmen...

Hela havet stormar av Arne Dahl

Som vanligt kör Arne Dahl två parallella historier som inte verkar ha något samband. Inledningen av boken är bitvis riktigt motbjudande. En pojke hamnar på en fängelseö som han snart inser är en kannibalö. "Samtidigt" tar en plastkirurg livet av sig, eller blir han rent av mördad? Fler mord begås och Opcopgruppen får händerna fulla. De parallella historierna dras sakta men säkert ihop samtidigt som jakten på en seriemördare leder till upptäckten av en annan.

Vissa delar i början av boken är faktiskt lite sådär. Den här gången är det inte att jag inte förstår utan bara det faktum att vissa delar byggs upp långsamt. En bit in är det dock högsta klass enda till slutet. Arne Dahls fantastiska förmåga att få till en deckare med spänning i all samhällskritik, historia, politik och personskildringar är djupt imponerande.

Jag tycker att Hela havet stormar är bättre än Viskleken och en stor anledning till detta tror jag är att de nya karaktärerna är inkörda. En annan är utan tvekan att han tar tag i några av de lösa trådarna han lämnade efter sig i Viskleken.

Måtte han aldrig sluta skriva!