Martinakoden av Martina Haag

Fredag kväll, klockan är åtta och jag och min fru sitter bänkade framför På Spåret. Erik och Martina Haag är ett av de tävlande lagen och ett litet leende sprids över mina läppar. Det är något genuint charmigt och mysigt över detta förvirrande par. Jag har egentligen inte haft koll på någon av dem innan jag blev bekant med dem via På Spåret på tv. Hursomhelst började jag för en vecka sedan lyssna på Martinakoden där Martina själv är uppläsare.

Boken är en liten krönika över familjen Haags liv. Martinas tankar är i centrum och de olika små kapitlen berör de situationer som uppstår i en småbarnsfamilj. Ett krav för att läsa boken är nästan att man själv är i samma fas i livet. Många gånger känner jag igen min egen lilla familj och skrattar gått av igenkännande.

Boken är charmig och gullig rakt igenom men jag tror att den kan vara direkt störande och irriterande om man själv inte har barn. Efter att ha läst den har jag känslan att boken var helt ok, men att jag har fått en tillräckligt hög dos av Martina för den här gången.

Hemsöborna av August Strindberg

Oj, oj, oj, så har jag äntligen läst en bok av "dåren" Strindberg. Efter att ha avslutat Mahatma var jag riktigt sugen på att börja med någon av böckerna som låg närmast i bokkön. Av en händelse fick jag istället syn på Hemsöborna i bokhyllan och jag hade aldrig närmat mig boken om det inte tydligt hade framgått att den var tunn. Endast 149 sidor måste till och med jag klara.

Med mörka farhågor och lille Luther på axeln tog jag mig an det "gammalsvenska" språket och blev positivt överraskad.

- Språket var underhållande, även om jag villigt erkänner att en hel del ord var mig obegripliga;)
- Handlingen vardaglig, men intressant. Och gubben Carlsson var det fart i.

Såhär i efterhand hade jag inte haft några problem om boken hade varit dubbelt så tjock, och det måste ändå ses som ett gott betyg.

Mahatma! av Zac O´Yeah

Äntligen vågade jag ta mig an denna biografi om Gandhi. Jag har kikat på den ett antal gånger utan att våga ta steget fullt ut. Av vana är jag lite försiktig med biografier och dylikt eftersom jag vet att jag allt som oftast blir uttråkad av dem.

Inledningen är inte allt för imponerande. Författaren vill göra ett gediget arbete genom att redogöra för Gandhis liv från start till mål. Eftersom det tydligen inte finns så mycket intressant att berätta, på grund av bristfälliga källor, om Gandhis första år, känns det lite ointressant när författaren ändå har bestämt sig för att skriva x antal sidor om det. Hursomhelst blir det ett rejält lyft en bit in i boken. Gandhi far till England för att utbilda sig till advokat. Där passar han på att äta kött!!!!!! Vem hade trott det?

Tiden i Sydafrika är riktigt intressant, likaså när han slutligen återvänder till Indien. Han måste utan tvekan vara en av världens mest fascinerande människor. Samtidigt som jag förundras över hur vansinnigt sjuka i huvudet britter (Churchill t.ex. är inte enbart en hjälte!) och boer var under den här tiden. Här finns mängder med exempel som jag som läsare egentligen bara sitter och gapar åt. Och mitt i allt detta vansinne finns Gandhi som ett ljus i mörkret. Fantastiskt! Denne store lille man har alltså mage att stå framför Il Duce och ärligt svara honom vad han tycker om fascismen. Hur många hade vågat göra likadant?

Mussolini frågade vad mahatman fått för intryck av fascismen.
- Ett korthus, löd svaret.

Boken är oerhört intressant och mycket läsvärd, men lite för lång.

Möss och människor av John Steinbeck

George och Lennie är två kringvandrande lantarbetare. De tar sig från den ena gården till den andra, och alltid har de samma bekymmer. Lennie som är förståndshandikappad ställer till det för sig, vilket leder till att de allt som oftast får ge sig iväg för att söka sig ett nytt arbete. Drömmen är att köpa sig en egen gård, men för att det ska bli möjligt måste de jobba ihop ett sparkapital.
Efter att vind för våg ha flytt från en gård, närmar de sig en annan och förutsättningarna är enkla. Lennie måste vara tyst för att inte med sitt begränsade intellekt försätta dem båda i svårigheter.

Boken är klart underhållande. Frustrationen George känner är lätt att ta till sig, även om jag gör det med ett leende. Förmodligen hade jag inte haft något leende om jag varit i Georges kläder. Men den lyxen är inte svår att unna sig som läsare. Samtidigt finns det något gulligt över den storvuxne och starke Lennie som är på en fyraårings nivå.

Det händer egentligen inte speciellt mycket i boken. De får arbete på den nya gården och det går relativt bra, även om George ibland sliter sitt hår av frustration.

Boken är fortsatt underhållande men samtidigt smyger sig en känsla och undran på. Vart är herr Steinbeck på väg? Vad är poängen med boken? Visst! den är småtrevlig men eftersom det inte händer mycket av värde börjar jag fundera på varför så många tycker att den här boken är så bra?

Då kommer vändningen... I efterhand är den självklar, men jag listade inte ut den på förhand. Varför då? Förmodligen för att boken var så lättsam att jag helt enkelt inte fokuserade speciellt mycket på vad som faktiskt hände i den.  

Jag vill inte avslöja vad som händer men jag tror mig börja förstå bokens storhet. Klart läsvärd! och undra om jag inte äntligen har börjat vänja mig vid äldre böcker?

Hannibal - upptakten av Thomas Harris

Filmen När lammen tystnar kom 1991. Det allmänna omdömet var att det var en fantastiskt bra film. 1991 var jag 12 år. Med största sannolikhet smet jag inte in på bion det året för att se filmen. Förmodligen såg jag den några år senare. Hursomhelst minns jag att jag tyckte den var förbaskat läskig. Uppföljarna till filmen blev mer och mer "kalkonaktiga" och jag tappade intresset. Av någon anledning blev jag nyfiken på boken Hannibal - upptakten och det ångrar jag inte. Den var riktigt bra!

Inledningsvis kastas man rakt in i det andra världskriget. Hannibal och hans familj tvingas fly till en stuga i skogen. Där lyckas de hålla sig undan i några år. Hannibal undervisas av en privatlärare och han ger tidigt prov på sin intelligens. Livet i skogen flyter stilla på och som läsare väntar jag bara på när det onda ska hända och vad som kommer att hända?

Eftersom jag går in i boken med vetskapen att jag ska få veta hur monstret Hannibal blir till är det det jag väntar på. Bilden jag får är istället en mycket go liten kille som är älskvärd och intelligent. Jag inser att jag kommer att heja på honom oavsett vad som kommer att hända. 

Och så händer det... Familjen blir upptäckt och det onda börjar. Här tycker jag att Thomas Harris gör det förbaskat bra. Att Hannibal råkar illa ut är det ingen tvekan om, men han avslöjar inte allt på en gång. Läsarens fantasi får ta vid och jag anar mig till både det ena och det andra. 

Hannibal överlever, hamnar på barnhem och slutligen i Frankrike hos sin farbror med dennes japanska fru. Han är utåtagerande, brottas med onda drömmar och ett stort behov av att ta reda på vad som hände honom. Minnesluckorna fylls sakta igen och leder till behovet att ta hämnd.

Det som gör boken så bra är alla tankar och funderingar som Hannibal har, diskussionerna med den japanska styvmodern samt mina egna funderingar som hela tiden lockas fram av Harris. Därför skulle jag vilja påstå att detta är en typisk bok som inte gör sig på film. För när väl uppgörelsen (filmvänlig sådan) kommer känns det som vilken bok som helst. Bokens styrka är alltså de inledande 3/4 där det kanske inte händer så mycket i den fysiska världen. Visserligen är uppgörelsen på slutet intressant och underhållande, men det är som sagt inte bokens stora behållning. 

Han är svår att inte tycka om.