Quinn gör som i sina tidigare böcker och förlägger handlingen till två olika tidsperioder. Majoriteten av boken utspelar sig 1940 där de tre kvinnorna, Osla, Mab och Beth kallas till Bletchley Park för att hjälpa till med kodknäckandet i kriget mot tyskarna. Läsaren får följa deras vänskap, personliga öden samt arbetet i Bletchley Park som sakta tär på dem alla tre. Den andra tidsperioden är 1947 och där framgår det tydligt att någonting hände under kriget som förstörde vänskapen rejält mellan de tre. Osla och Mab pratar inte med varandra och någon har förpassat Beth till ett mentalsjukhus där en lobotomi verkar vara nära förestående.
Quinn är skicklig på att variera kapitlen och tidsperioderna och lyckas behålla ens nyfikenhet. Boken är lite lagom spännande hela tiden men kommer inte upp i samma nivå som de tidigare böckerna "Kodnamn Alice" och "Jägarinnan". Dessutom tycker jag att upplösningen på boken blir lite fånig och väl sockersöt.
Boken är alltså läsvärd men kommer inte upp i samma nivå som föregångarna. Sen är det som alltid med historiska romaner roligt att få veta mer om specifika saker och framförallt ta del av efterordet som förklarar vad i boken som "stämmer överens" med verkligheten och inte.
