Tredagarslöpning Partille - Gällstad

Jag är inne på dag två och har sprungit en bra bit över 100 km. Det är läge för paus när paradiset visar sig i form av en röd husgavel i lä, grönt gräs och blommor.

Dag 1 Partille - Borås 80 km
Solen skiner och luften är frisk. Jag ger mig iväg vid åtta på morgonen i löparshorts, t-shirt och ryggsäck. Huden knottrar sig förmodligen av kylan men visst är det även gåshud jag känner? Äntligen är jag på väg. Längtan har varit stor och förhoppningarna höga. Enligt väderprognosen kommer jag också att ha tur med vädret. Sisådär 10-15 grader med växlande molnighet. Perfekt! Till en början är vägen bekant och jag längtar till okänd mark. Ju närmare Hindås jag kommer desto mindre bli igenkänningsgraden. Samtidigt dyker minnen upp från Borås ultra marathon. Trevligt.

Mitt första stopp blir just Hindås där jag kan fylla på mina vattenflaskor, äta lite och halvslumra i solen. Vilken lyx! Samtidigt som jag njuter i fulla drag kan jag inte låta bli att fundera över ryggsäcken. Jag har verkligen packat så minimalistiskt som möjligt men trots det väger den en hel del ändå. Stigarna till Borås är trevliga men samtidigt också ganska knepiga och tekniska på grund av alla rötter och stenar. Jag anpassar löpningen och har inga problem med att också gå ibland. Terrängen och de trötta benen kräver det. Så härligt att det inte är tävling. Jag njuter av löpningen och naturen. Jag njuter av ensamheten och den kravlösa tillvaron. Jag njuter av att slippa ta in information och brus från någon/något annat. Mitt huvud får tid att tänka och slappna av och ägna sig åt precis det den själv vill. Och allt mer som tröttheten infinner sig desto enklare eller primitivare blir aktiviteten i huvudet. Andas rätt och dricka. Äta? Gå eller springa?

Trött kommer jag fram till Borås någon gång efter sju på kvällen och hittar så småningom hotellet. Jag bor på sjätte våningen och bryter mot en av mina principer. Jag tar hissen upp. På rummet tappar jag upp ett kallbad (som inte var så kallt) och konstaterar att dagen har varit både härlig och tuff. 80 kilometer är långt och med en rygga på kanske 5-6 kilo....

Aptiten är obefintlig och jag tvingar i princip i mig en kebabpizza. Känner mig snuvad. Det här tycker ju jag är gott.

Dag 2 Borås - Ulricehamn 50 km
Sömnen var förhållandevis god. Alltid svårt att sova när man vänder sig mycket med en trött kropp. Så fort jag sätter ner fötterna på golvet känner jag av min högra häl - rejält. Den har vid ett antal tillfällen gjort sig påmind dagen efter en längre löpning men den här morgonen är det mycket värre. Tankarna rusar i huvudet. Hur gör jag nu? Logiken i att jag har ont och till och med ondare än vanligt är inte svår att förstå sig på. Men jag försöker tänka att samma logik borde gälla åt andra hållet. Det vill säga att om det i vanliga fall brukar gå över efter en del rörelse så borde det vara så nu med. I värsta fall får jag väl gå till Ulricehamn. För till Ulricehamn ska jag på ett eller annat sätt. När jag lämnar hotellet är hälen marginellt bättre. Jag börjar med att gå och ganska snart känner jag att jag kan börja springa. Hälen gör mig sällskap i ett antal timmar eftersom jag känner av den vid varje steg tills smärtan/känslan faktiskt försvinner helt. Fascinerande!

Sjuhäradsleden mellan Borås och Ulricehamn skiljer sig ganska mycket från dag 1. Här blir det mycket skogsväg och grusväg och inte så mycket stig. Min första paus vid ett vindskydd blir mest en liten minikamp mot kylan och därför ganska kort då molnen tagit över på himlen. Löpningen i det okända gör återigen tankarna i huvudet väldigt enkla. Uppför eller nedför? Stenig väg eller inte? Jag försöker att inte värdera min väg framåt utan istället anpassa mig till rådande omständigheter. Lite som livets väg. Vi kan sällan påverka det vi har framför oss. Det handlar bara om att acceptera faktum och anpassa sig. Uppför eller nedför? Springa fortare eller långsammare? Gå och ta det lugnare?

Löpningen lär mig att hantera livet.

Tre älgar förgyller mitt redan harmoniska tillstånd som inte har störts av en och annan fellöpning. Markeringarna skulle kunna vara tydligare på ett eller annat ställe. När jag närmar mig Ulricehamn får jag syn på paradiset (i början) och känner att precis där ska jag vila. Det trevliga äldre paret verkar inte riktigt begripa varför jag tackar nej till en stol. Men mina ben vill upp i högläge och hela jag vill ligga ner i gräset och blommorna och ömsom slumra ömsom kisa upp mot himlen.

Att få vila när man verkligen behöver med solen i ansiktet. Magiskt!

När jag väl kommer fram till Ulricehamn känner jag mig märkligt pigg. Pysslar lite samt tar en promenad innan en trerätters middag på hotellet med påtagligt bättre aptit än kvällen före. 

Dag tre Ulricehamn - Gällstad 34 km

Hälen gör rejält ont även denna morgon men jag intalar mig att det trots allt inte är lika illa som dagen före. Sista dagen och den kilometermässigt kortaste dagen ska jag ta mig på västra sidan av Åsunden ner mot Gällstad där min hustru ska hämta upp mig. Miljön är till en början jättevacker med en ganska krävande terräng med många höjdmeter. Hälproblemet försvinner ganska så fort. Tyvärr blev det en hel del asfalt andra halvan av löpningen men likväl i en vacker miljö med få bilar och då går det ju an. Känslan blev inte sämre av att jag märkte att jag faktiskt sprang ganska fort och då är faktiskt inte tårarna långt borta. Jag har under tre dagar sprungit riktigt långt. Dessutom med en tyngd på axlarna i och med ryggsäcken. Musklerna är trötta men ändå påfallande starka. Jag flyter på ändå och känner någon form av eufori. Jag är så stark! Tänk om fler kunde få uppleva samma mäktiga känsla. 

Väl framme i Gällstad ser statistiknörden i mig att jag är 2,5 km (egentligen 1,5 km men räknade uppenbarligen som en kratta:) ifrån att ha gjort 200 km på en vecka. Något jag aldrig gjort förut. Givetvis var jag tvungen att skutta runt lite till - utan ryggsäck. Kändes som en "lätt" avslutning.

Olika former av äventyrslöpning
Tidigare har jag sprungit med tält, sovsäck och andra nödvändigheter. Ett självförsörjande sätt som i sig är väldigt mysigt men som blir oerhört tungt. Jag har även haft ett upplägg med ett nattläger istället. Ett tält att slå upp och kunna återkomma till efter dagsturerna. Det gynnade löpningen eftersom det inte var så mycket att bära på när det väl skulle springas. Nattlägret tyckte jag var kanonbra men det finns en tjusning i att ta sig från ett ställe till ett annat. Därför ville jag den här gången prova på detta tredje alternativ. En A till B löpning med minimal packning och hotellövernattningar. Dag 1 kände jag att detta kanske inte var en så bra idé. Det var tungt men också långt. De andra två dagarna upplevde jag inte alls samma bekymmer. Jag tänker att jag dels vande mig med tyngden och att det naturligtvis påverkade att jag inte sprang lika långt. Min slutsats är därför att jag definitivt vill göra om den här typen av löpning men att jag kanske ska hålla distansen på omkring 5 mil per dag. Då tror jag dessutom att det utan problem skulle gå att förlänga löpningen från en tredagarstur till kanske en vecka.

Skavsår
Jag gjorde egentligen bara ett misstag. Mina bästa löparkalsonger hade blivit så slitna att jag inte vågade ha dem med risk för skav. Tog därför ett par andra som kanske hade hållit måttet om jag hade haft vett att tvätta dem efter dag 1. Skavsåren som följde dag 2 och 3 gick att uthärda men kändes onödigt. Nästa gång blir det två par kalsonger i packningen av högsta kvalité.

Dagen efter och Walkfeeling
När jag vaknade på måndagsmorgonen kände jag knappt av hälen alls. Otroligt. En annan otrolig detalj är att jag inte hade någon träningsvärk. Något jag inte haft på hela helgen. Visst har musklerna varit trötta och det har varit stelt på morgonen men ändå ingen värk. Jag är övertygad om att jag har Walkfeeling att tacka för detta. Under den här helglöpningen var jag oerhört noga med min löpteknik. Och det verkar onekligen som att min kropp trots alla kilometer, höjdmeter, terräng och tyngd på ryggen har hanterat detta på ett utomordentligt bra sätt. Underbart!

Nu ska njuta av detta och samtidigt börja spåna på nästa äventyr. Livet är gott.

Min Packning
- Ett par skor
- 2 st strumpor (varav ett i ull)
- 2 par kalsonger (varav ett i ull)
- 1 par löparshorts
- 1 st löpar-t-shirt
- 1 st ull-t-shirt
- 2 st Underställ (varav ett i ull)
- 1 st ulltröja
- 1 st löparjacka
- 2 st buffar
- 1 par vantar
- 1 par badshorts (tanken var att ha dem på hotellets eventuella spa men blev inget av det)
- 1 par träningsbyxor
- 1 par överdragsbyxor
- 1 burk vaselin
- Hygienartiklar samt ett litet förbandkit (där givetvis en nål fanns med)

Energi mm
- Kokosfett
- 3 påsar nötter (Hade kunnat nöja mig med en påse för att sedan köpa på mig på vägen)
- Bananpannkakor
- Sesamkakor
- Fikon och aprikoser
- Salt
- 2 st vattenflaskor
- Hårdkokta ägg (Usch!)
- Lite godis