Vindens namn del 2 av Patrick Rothfuss

Andra delen av Vindens namn är lugnare och något sämre än den första delen. Kärleken gör sitt inträde vilket påverkar tempot i boken.

Kvothe är kvar på universitetet och mycket fokus ligger på hans relation till den mystiska Denna. I och med detta ligger mindre fokus på Kvothes utveckling till allt vad han ska komma att bli. Att boken är sämre betyder inte att den är dålig. Tvärtom blir jag imponerad av hur Rothfuss lyckas hålla kvar spänningen trots att det egentligen inte händer så mycket. Det är som om det hela tiden bubblar lite under ytan och ibland pyser det till lite med små händelser som tillfälligt höjer spänningen.  Och detta händer allt mer mot slutet av boken vilket naturligtvis gör att avslutningen lämnar mig med stora förväntningar inför nästa bok.

Den här bokserien kan bli en riktig succe...

Det är aldrig kört

Jag kan egentligen inte minnas varifrån jag har fått Det är aldrig kört och det finns egentligen inte så mycket mer att säga än att det är fantastiskt att något så litet kan innehålla så mycket visdom.

Boken innehåller små korta berättelse som får en att tänka till om livet. Massor av må-bra-känslor, återvunnen visdom och skratt. Som varför Gandhi sparkar av sig sin ena sandal innan han kliver på ett tåg eller den om varför det egentligen inte är ok att klaga över så mycket mer en sin egna längd.

Noveller för Världens Barn

Jag har tidigare nämnt att jag skulle vilja läsa fler noveller och med tanke på att det i och med Alice Munro (förmodligen för avancerad för mig) verkar ligga lite i tiden visade det sig att jag hade en samling hemma. Den här samlingen är verkligen ett hopplock. Jag kan inte skönja någon röd tråd och en del av novellerna är fullständigt obegripliga. Egentligen borde jag ha läst om en del av dem men det orkade jag helt enkelt inte, samtidigt som jag längtade framåt och hoppades att nästa skulle vara bättre. Och det är ju lite grann det som är tjusningen.

Några är bra, Mankell levererar alltid och jag fick smakbitar av författare jag hittills inte bekantat mig med. Håkan Nessers var riktigt underhållande (honom får det bli mer av) och Björn Ranelid som jag var skeptisk till var även han/den bra. Skönt när mina förutfattade meningar slogs i kras.

Sammantaget var det lite för mycket berg-och dalbana för att jag ska vara nöjd men det var inte bortkastad tid heller. Novellsuget finns kvar...

En komikers uppväxt av Jonas Gardell

Sakta men säkert har jag blivit mer och mer nyfiken på Jonas Gardell. Det känns som om han alltid funnits med men jag har egentligen aldrig tagit del av honom på riktigt. De få gånger jag har sett honom på TV har egentligen mest lett till en gnutta irritation. Jag har alltid upplevt honom som "lite för mycket". För sprallig, för gapig, för hysterisk. Ändå har jag fortsatt varit nyfiken på honom. Framförallt för att han har hyllats för sina böcker. Nog borde jag en dag ge honom en chans och läsa någon av dem...

I somras lyssnade jag på hans sommarprogram och tyckte att han var riktigt gripande och duktig. Mer sansad och lättare för mig att ta till mig. Därefter började jag följa honom på twitter och gillade vad jag läste. Mångas vettiga tankar och idéer samt en god portion humor. Dags att läsa en av hans böcker. Vi råkade ha En komikers uppväxt hemma (förmodligen något min fru köpte innan vi flyttade ihop) så det var bara att sätta igång.

Det intressanta var att jag förväntade mig att boken skulle vara rolig och visst är den lite smårolig ibland men framförallt är den oerhört gripande och tragisk.

Den handlar om Juha, en osäker kille som är villig att göra mycket för att bli accepterad av de tuffare klasskompisarna. I detta ryms att bland annat att förnedra sig, ständigt svika sin bästa vän och trampa på alla som står längre ner på statusstegen.

Det som gör boken så bra är att Juha gör så mycket fel men det går ändå inte att tycka illa om honom. Vuxenvärlden sviker och desperationen för att bli accepterad är så stor så att jag förlåter honom i princip hela tiden. Ytterligare två karaktärer i boken blir enormt förnedrade av både Juha och de tuffare eleverna och medkänslan med dem blir enorm. Flera gånger tänker jag, hur kan vuxenvärlden vara så blind och hur kan barn vara så grymma och elaka mot varandra? Var är empatin och solidariteten? Hur mycket kan man kräva av ett barn? Naturligtvis vet även de vad som är rätt och fel och när inte ens vuxna kan agera utefter vad som är moraliskt korrekt så...

Den här boken berörde mig mycket. Den hamnar i det där sällsynta facket med böcker som har betydelse och som påverkar. Återigen en bok som alla, såväl vuxna som barn borde läsa.

Jag ser fram emot nästa Gardell bok.

Ett sötare blod av Ann Fernholm

I drygt 1,5 år har jag ätit enligt LCHF. Och nej jag var inte överviktig. Däremot var jag väldigt nyfiken eftersom allt jag hade läst om det verkade så vettigt. Idag finns det inte en chans att jag skulle ändra på mitt sätt att äta. Min kropp är mitt tempel och jag tänker vårda det ömt. Alltså! Fortsatt LCHF....

Litteraturmässigt var det Jonas Colting med Den nakna sanningen som fick upp mina ögon för det här sättet att äta. Därefter Andreas Eenfeldt med Matrevolutionen och via hans blogg kostdoktorn.se har jag plöjt igenom massor på nätet. Det betyder att jag under en längre period även har följt Ann Fernholms blogg ettsotareblod.se. Jag har även sett och hört henne i olika intervjuer och liknande. Hon är en kvinna som imponerar stort. Kunnig och otroligt förtroendeingivande. Därför var det en självklarhet att så småningom även läsa hennes bok Ett sötare blod.

Det finns en kick i att läsa om någonting som jag redan är övertygad om. Det är som om den där lilla bekräftelsen ger mig en extra motivationsskjuts trots att det egentligen inte behövs. Sockrets och kolhydraternas påverkan på våra kroppar är utan tvekan något man måste vara väl medveten om. Tyvärr är det många som har mycket kvar att lära. Nu har jag visserligen slutat med att försöka övertyga andra men kraften och viljan att stå på mig och se till så att mina barn får det bästa i matväg som jag kan erbjuda dem har aldrig varit starkare. Och det är sorgligt nog enormt viktigt eftersom man av en större majoritet ses som en avart när man vägra barnen godis, saft, läsk och andra gifter.

Boken förklarar sakligt och tydligt hur det förhåller sig mellan framförallt sockret och våra kroppar. Övervikt, diabetes, högt blodtryck, cancer mm påverkas alla av hur mycket socker vi stoppar i oss. Det blir aldrig vetenskapligt krångligt, till och med jag förstår och det är omöjligt att tappa intresset för boken. Det jag tycker alldeles extra mycket om är att Fernholm så tydligt förklarar framförallt genom riktigt bra liknelser. Här kommer ett exempel från slutet av boken:

"Motion fungerar på ett liknande vis. När personer från livsmedelsindustrin idag argumenterar mot en sockerskatt, säger de ofta att sockret inte är boven, utan att vi rör oss för lite. Det är som att säga att socker inte är farligt för tänderna, utan att problemet är att vi borstar tänderna för dåligt" (s 219)

Den här boken borde alla läsa...