Motivation inom träning, hälsa och idrott av Magnus Lindwall, Andreas Stenling, Karin Weman Josefsson mfl

De flesta vet vad de behöver göra för att må bra men ändå är det oerhört många som inte lyckas med att exempelvis börja träna regelbundet, äta bättre eller sluta röka. Vad är det som motiverar oss och inte? Vilken typ av motivation är bäst och hur bör man arbeta för att använda rätt form av motivation?

I  den här boken menar Lindwall (med flera) att vi ska använda oss av ett så kallat självbestämmande perspektiv. Motivationen behöver komma inifrån en själv och inte utifrån. Som tränare eller coach bör du använda dig av ett behovsstödjande förhållningssätt istället för ett kontrollerande som bland annat innebär att personen som ska motiveras själv bör vara väldigt delaktig i processen. 

Boken går grundligt igenom teorin bakom de här tankarna samt forskning och vad de har visat. Den tar upp allt ifrån elitidrott till barnidrott och har även ett tydligt fokus på skolidrotten. 

Boken är allt annat än lättläst eftersom stort fokus ligger på det teoretiska. Jag tycker också att det blir en hel del upprepningar. Samtidigt är ämnet intressant och för min del som lärare, fotbollstränare och hälsocoach är den här boken nyttig. Den leder mig till en hel del självanalys och reflektion. Hur gör jag? Och varför gör jag som jag gör? Håller jag med om det som står i boken?

Mycket är väldigt bra och rimligt. Att motivation till största del bör komma inifrån tycker jag är givet. Men det finns framförallt tre saker i boken som stör mig. Det första är att verkligheten i skolan inte ser ut som de teoretiska exemplen i den här boken. Det går inte att fullt ut anamma den här typen av förhållningssätt utifrån hur elever är och fungerar.

Nummer två är att det är enorm skillnad på att coacha/träna en individ och en större grupp. Framförallt om gruppen är så enormt splittrad i intressen som en klass kan vara. 

Tre. Jag tycker det är märkligt hur den här typen av bok inte tar hänsyn till vår största motivationsantagonist någonsin. Skärmen! Finns det fria valet mellan exempelvis skärm och rörelse kommer den stora majoriteten av välja skärmen även om upplevelsen av rörelse är god. Om det råder det knappast några tvivel om. Det leder till att den inre motivationen är enorm till mer skärm och mindre till rörelse. Hur hanterar man det? Eftersom detta inte tas upp så finns inte heller några tankar om  lösning på detta oerhört stora problem. Riktigt synd!

Låt inte spöket växa

Hoppa från hopptornet eller att ta ett kalldopp. Träna i rusket eller det där jobbiga samtalet. Arbetsuppgiften som jag inte vill göra eller något annat som känns jobbigt....

Ju längre jag tvekar desto större blir spöket. Min inställning som redan från början är motig tillåts få näring. Det är till och med så att jag eldar igång den. Oviljan blir till direkt motvilja. Hur långt kan det gå? Hur långt tillåter jag det att gå?

Till ångest, rädsla och skräck? Låter överdrivet och förhoppningsvis kommer vi aldrig dit men jag tycker att problemet är stort nog om det där första fröet av ovilja får växa över huvud taget. 

Jag har varit en badkruka. Jag har verkligen varit duktig på att förstärka och överdriva det negativa med det blöta, kalla och äckliga :). Genom att stå där och se på när spöket växer gör jag per automatik problemet större. Och så här har jag naturligtvis gjort även med andra saker i livet. Men jag har lärt mig och utvecklats. För alltid, alltid mår jag bäst av att besegra problemet så fort som möjligt. Innan det växer sig för stort.

Jag tror aldrig att jag kommer att hoppa från någon högre höjd men så har jag heller inget intresse av det. Badkrukan i mig är borta och motviljan till exempelvis kalldopp har nu förbytts till nästan en längtan. För visst finns där fortfarande en liten ovilja. Det är ju trots allt kallt. Men istället lägger jag fokus på alla fördelarna istället och segern sitter lika fint varje gång. Hopp i bara.

Och det är likadant med det där jobbiga samtalet eller något annat bekymmer. Bli av med det och segra istället för att stå där och tveka. Tvekan gör motståndet starkare. Den negativa upplevelsen både förlängs och förstärks. Kanske till och med så illa att man inte ger sig in i matchen över huvud taget och därmed uteblir segern?

Vissa saker måste göras. Vissa saker bör göras och vissa saker kan man låta bli. Om jag någon gång får för mig att göra det där hoppet från hopptornet så kommer jag garanterat inte stå där och tveka i alla fall. 

Konklaven av Robert Harris

När påven dör ska en ny väljas. Kardinaler från hela världen samlas i Vatikanen för att välja den som är mest lämplig att ta över. Givetvis finns det olika åsikter om vem det är. Är det en konservativ, en liberal eller kanske till och med en svart?

Kardinal Lomeli leder konklavens arbete och han får fullt upp eftersom kardinalerna är precis som vilka människor som helst. Fromma, svekfulla, korrupta och makthungriga.

Jag tycker verkligen om Harris och jag tycker verkligen om den här boken. Han ägnar sig gärna åt historiska romaner vilket givetvis väger tungt. Han är alltid intressant även om det inte alltid är så spännande. Den här boken är inte den mest spännande men likväl drivs berättelsen framåt och jag vänder mer än gärna blad. Jag tycker verkligen att det är genuint intressant att få vara med i konklaven inifrån och kardinalernas olika personligheter och mänskliga egenskaper gör handlingen tillräckligt spännande för att göra det här till en riktigt bra bok. Och slutklämmen är ju rent av riktigt, riktigt rolig. 

Rekommenderas!

 

Offer 2117 av Jussi Adler-Olsen

Smygandet med Assads bakgrund är över. Alla de där små indicierna som har kittlat nyfikenheten öppnas i och med "Offer 2117" upp och det sker i ett rasande tempo. 

Ett mord bland flyktingarna som landstiger på Cypern uppmärksammas vilket leder till att Assad blir personligt involverad. Hela hans hemska historia spelas upp när en grupp terrorister är på väg att utföra ett dåd i Tyskland. Kopplingen till Assad är tydlig och det blir en fråga om liv och död. 

Samtidigt ringer en ung man in till avdelning Q och hotar med att han kommer att ta livet av folk så fort han har nått upp till en viss score på sitt datorspel. Hans motiv har på ett märkligt sätt koppling till mordet på Cypern.

Ruggigt bra bok som ändå ger mig lite motstridiga känslor. Plötsligt öppnas Assads liv upp och en del av mig jublar eftersom nyfikenhet genom böckerna har varit stor men så få saker har kommit upp till ytan. Samtidigt finns det något tilltalande med en mystik som inte släpper fram för mycket i ljuset.... Nåja. Det går ju inte att få allt. Spännande är det och av naturliga skäl får humorn ta ett steg tillbaka eftersom Assads sinnesstämningen är allt annat än positiv. Det blir ändå ett gäng med härliga skratt och boken som helhet är mycket bra och läsvärd. 

Beslutsfällan av Arvid Janson och Niklas Laninge

Är våra beslut verkligen våra egna? Hur mycket påverkas vi av reklam och andra människor? Vad kan vi göra för att "få kontroll" och få till val och beslut som får oss att må bra?

Den här boken vill genomskåda psykologin som styr våra val och hjälpa oss att förstå både hur vi själva fungerar och hur det utnyttjas av företag och marknadsföring. Boken är uppdelad i tre olika delar:

1. Bytet - hur vi fungerar.

2. Fällorna - vilka krafter som styr våra val.

3. Räddningen - hur vi undviker fällorna.

Jag tycker att boken är riktigt, riktigt bra med mängder av begripliga exempel. Ofta från den ekonomiska världen men som givetvis går att översätta till sin egna verklighet utöver det ekonomiska. Hur många är det till exempel som så gärna vill leva mer hälsosamt men som inte klarar av det? Bryta vanor och skapa nya är sannerligen inte det lättaste när starka krafter så gärna leder oss till bekvämare "beslut". Beslut som sällan är till vår fördel. 

Med "Beslutsfällan" blir vi klokare och får redskap att både se och genomskåda fällorna vilket förhoppningsvis leder till fler bra beslut.