Om man med lust och glädje ger får man vara beredd på att ta emot.
Min äldste son är en bokmal och läser kopiösa mängder. Jag har tipsat honom om det ena och det andra och någon gång tvingat. Den här ska du läsa!
När han så småningom rekommenderade mig denna fantasyserie kunde jag inte gärna säga nej. Jag var för stunden inte så sugen på fantasy men, men.
Att läsa en bok på engelska brukar sällan vara något problem, framförallt inte om den är skönlitterär. Lite trögt i början men efter ett tag kommer jag in i det. Men en fantasybok där det som händer och beskrivs sällan är logiskt är på ren svenska skitjobbigt. Jag kämpade på och tragglade mig framåt och hade evinnerligt svårt att förstå det som beskrevs i boken. Om och om igen fick jag fråga min son om jag uppfattat rätt eller inte. Ibland belönades jag med en tumme upp och ibland med ett asgarv. Förutom svårigheten med att begripa tyckte jag inte att boken var bra. Det gick långsamt och var inte spännande över huvud taget. En viss nyfikenhet fanns hos mig om vad som skulle hända men jag märkte att jag allt mer sällan plockade fram boken och den fick i princip bara några minuter innan sova. Det var egentligen bara pliktkänslan gentemot min son som fick mig att inte lägga undan boken helt och hållet och efter drygt 400 sidor blev jag belönad. Nu är jag inne på bok fyra och läslusten är stor. Bokserien är onekligen riktig bra.
Handlingen då? Jo tack, den är så komplicerad att det tveklöst är lättast att läsa om den på baksidan av böckerna.
