Två soldater av Roslund & Hellström

Tre sekunder är suverän, Edward Finnigans upprättelse riktigt bra, likaså Flickan under gatan. 

Det är alltid roligt med författare som utmärker sig med en alldeles egen stil. Det har utan tvekan Roslund & Hellström. Deras böcker känns brutalt äkta, känns på riktigt. De utmärker sig även med att polisen i böckerna Evert Grens i stora delar av böckerna lyser med sin frånvaro. Det blir mer fokus på karaktärerna runt i kring, inte minst brottslingarna. Samhällskritiken är även den påtaglig och framförallt är språket i böckerna originellt. Lite ryckigt och otydligt. Parallella konversationer, tankar, nutid och dåtid som blandas på ett intressant sätt så länge man hänger med. Allt detta har jag hittills sett som positivt i böckerna.

Två soldater börjar dock så ryckigt i sitt språk att jag fullt ärligt måste erkänna att jag inte riktigt hänger med. Förvissad om att det kommer klarna längre fram fortsätter jag. Och klarnar gör det men det tar så lång tid att jag tidvis känner mig riktigt korkad.

Boken handlar om gängkriminalitet i Stockholm. En av ledarna sitter inne, den andre är på utsidan. Efter ordentliga förberedelser flyr han på insidan och jakten efter dem är i full gång.

Temat är mycket intressant, inte minst med tanke på de bekymmer vi har haft i Göteborg (Hisingen) med ungdomar som har haft som mål att sätta eld på sin omgivning. Tyvärr räcker inte detta för mig. Det som tidigare har känts positivt har ingen verkan på mig i Två soldater. Språket har jag nämnt, Ewert Grens karaktär känns lite uttjatad även om han faktiskt verkar vara på väg mot något annat. Spänningen är inte heller den tillräcklig vilket gör att endast temat inte orkar lyfta boken i sin helhet. Ganska tidigt börjar jag önska att den ska ta slut.

Som roman håller den inte den kvalité som jag hade hoppats men jag är säker på att detta är en av de där böckerna som kommer att hänga kvar länge i mitt medvetande. För den berör och får mig att fundera.

Det kanske är ett gott betyg i sig?

Morgon i Jenin av Susan Abulhawa

Morgon i Jenin handlar om en palestinsk familjs öden från 1940-talet och fram till 2000-talet.

Anledningen till att jag köpte boken på rean i våras var just för att jag kan för lite om konflikten i Palestina/Israel. Att det är en våldsspiral som har pågått i drygt 60 år och att konfliktens ursprung grundlades efter andra världskriget är jag väl förtrogen med, men sen då.....

Jag är nämligen en av de där som under alla år har hört talas om allt som händer "där nere" men som aldrig egentligen har orkat ta till mig av de hemska händelserna. För hemska är de och det är otroligt frustrerande att läsa om enskilda öden eftersom de verkligen berör. En bok driver, en bok engagerar och en bok lämnar en inte oberörd. Jag tror det är omöjligt att läsa Morgon i Jenin utan att fälla tårar. Anledningen till att de fälls i mitt fall är både på grund av den frustration över hur korkat världssamfundet var när de skapade detta jätteproblem samt äktheten i dessa människors öden.

Tänk att en dag bli bortförd från sitt hem. Ett hem som har varit familjens i generationer. Jag tror att det är en omöjlig tanke. Den är absurd för oss i vår trygga tillvaro. Samtidigt är den en verklighet för så många andra. Lillebror ligger ner, lillebror blir sparkad på och ingen, ingen vill vare sig se eller hjälpa till.

Hur är det möjligt? Varför har det tillåtits?

Orättvisor är svåra att begripa sig på, lika svåra som orsakerna till varför vi väljer att engagera oss vissa saker och inte åt andra. Vi i de industrialiserade länderna äter oss till döds samtidigt som våra medmänniskor i fattigare länder svälter. Vi i väst säljer vapen för att andra ska kunna ta död på varandra. Varför då? För att kunna ha en dator till i familjen.

Det senaste är att vi inte vill ha trängselskatt i Göteborg. Det kortsiktiga i vår plånbok är viktigare än våra barns framtid.

Dalai lama senast och nu Morgon i Jenin får mig att tänka men inte förstår jag mer för det.

Lycka! av Howard C Cutler

Lycka! är en handbok i konsten att leva av Howard Cutler med bistånd av Dalai lama. Cutler bygger sin bok på intervjuer med Dalai lama och resultatet blir riktigt bra.

Hur blir jag lycklig? Svaren är allt som oftast självklara när man läser om dem men varför är de inte så självklara i praktiken?? Stress, märkliga krav och underliga prioriteringar är det som gör mig irriterad i vardagen. Jag vet om det men har allt för sällan kraften att förändra mitt beteende. Förhoppningsvis kommer den här boken att hjälpa mig. För när den egna analysen väl har ägt rum känns det som om man har det hela svart på vitt. Då finns inga ursäkter för att inte åtgärda och förbättra.

Ett exempel från boken är att man ska försöka undvika de situationer som får en på dåligt humör. För min del är det utan tvekan så att jag blir en direkt dålig pappa när jag är stressad. Alltså är lösningen enkel. Undvik att försätta dig i sådana situationer.... Nu när jag har detta i bakhuvudet har jag även en möjlighet att förändra och förändra ska jag. Medvetenheten måste finnas i "stridens hetta". Det går inte att enbart vara efterklok.

Mycket i boken handlar även om förståelse, medkänsla, empati och tålamod. Egenskaper som man alltid kan förbättra men det görs inte på egen hand. Det gäller att träna sig på detta lika mycket som allt annat. Det kanske till och med går att kombinera en joggingrunda med vissa mentala övningar?!

Sammantaget tycker jag att Lycka! är en bra och viktig bok. En av de där som kanske kan förändra/förbättra mig som människa.