Dandy av Jan Guillou

Vad gör du Guillou?????????????????

Här har jag länge, länge sett fram emot bok nummer två i Jan Guillous romanserie om 1900-talet och så hamnar jag i ett händelselöst träsk.

Brobyggarna var bra, inte någon fantastisk bok men ändå såpass bra att jag med stor förväntan såg fram emot nästa bok. Efter att ha läst det mesta Guillou har skrivit anser jag mig veta vad jag kan förvänta mig men här lurar han skjortan av mig och får mig dessutom att lite oroligt undra vart han är på väg.

Dandy följer broder nummer tre, Sverre. Han hamnar i England efter att ha följt sin älskare dit. Boken skildrar deras överklassliv och Sverres utveckling till att bli konstnär.

Jag kan egentligen inte säga att boken är dålig. Det är alltid intressant med historiska skildringar. Hur var det i England under tidigt 1900-tal? Hur såg de på sig själva och sin omgivning? Konsten får dessutom ta stor plats vilket i sig är lite intressant eftersom det är ett område jag inte är speciellt väl förtrogen med.

MEN DET HÄNDER JU INGENTING!

Boken är i total avsaknad spänning. Finns ingenting som får igång "blandvändarhetsen" i mig. Ändå är han smart Guillou eftersom sista kapitlet också är det överlägset bästa i hela boken. Det blir visserligen lite sentimentalt och blödigt men min nyfikenheten väcks inför nästa bok i serien.

Nåde dig Jan om du lurar mig igen!!!!!!!

Kungarnas krig av George R.R. Martin

Det är kaos i Västeros. Folk utropar sig till kungar lite överallt och maktkampen fortsätter.

Det finns en del skillnader mellan första boken, Kampen om järntronen och den andra, kungarnas krig:
- Krig kompletterar den politiska maktkampen.
- Fler karaktärer i handlingen.
- Boken blir mer övernaturlig.

Ska jag vara riktigt kritisk tycker jag att en del av de nya karaktärerna är lite tråkiga att läsa om. Eller om det är att de tar plats från favoriterna? Att de övernaturliga inslagen blir fler har jag inga problem med. Framförallt för att Martin gör det så fruktansvärt bra. Det är som om han smyger in sina ingredienser, både de övernaturliga och de spännande. Han kan helt enkelt det där med att bygga upp spänning och definitivt att hålla på den. Ingenstans dör handlingen, istället drivs den på ideligen vilket inte är så dåligt med tanke på att jag nu har avverkat ca 1400 sidor.

Det ska bli otroligt roligt att nu äntligen få läsa Svärdens makt, en bok som jag faktiskt inte vet någonting om.

Kampen om järntronen av George R.R. Martin

Första säsongen av Game of thrones såg jag utan svensk text. Kort därefter såg jag den igen, den här gången med text. Andra säsongen var även den ett måste och sen var det slut eftersom det i dagsläget inte finns fler säsonger att titta på.

Serien är otroligt bra och det är snudd på tortyr att vänta på nästa filmatisering när böckerna står och väntar på en i bokhandeln. Bok ett, två och tre inhandlades och lite märkligt blev det att läsa något jag precis hade sett. Något annat alternativ fanns dock inte eftersom böckerna så gott som alltid är bättre än filmatiseringarna.

Kampen om järntronen gjorde mig inte besviken och jag undrar om jag någonsin tidigare har läst igenom en bok med en liknande hastighet? Bråttom har jag för det är till bok tre jag vill komma fort, fort.

Till handlingen....

Det är maktkamp i riket Västeros. Eddard Stark får förfrågan av sin gamle vän kung Robert Baratheon att bli hans högra hand eftersom den tidigare "handen" dött. Motvilligt tackar han ja och hamnar i en riktig soppa av intriger och maktbegär i huvudstaden. Samtidigt hotar en annan fara i norr bortom muren.

Det finns flera saker som gör boken så himla bra. Mycket av vad som komma skall får man ana sig till. Nyfikenheten blir stor när jag inte får annat än små, små smakprov. Det är som om Martin medvetet retas med sina läsare.

Sättet han har byggt upp karaktärerna på är även det imponerande. Det finns en hel del rötägg men framförallt är det många som inte går att sätta in i de godas eller de ondas fack vilket är befriande. Framför allt dvärgen Tyrion Lannister är en stor favorit. Likaså Arya Stark är en fantastisk karaktär. Känner mig nästan lite barnslig ibland eftersom jag så lätt lever mig in i dessa karaktärers situationer. Jag ser det hellre som ett kvittot på att det är en riktigt, riktigt bra bok.

Slutligen måste jag framhålla att boken vid ett flertal gånger har förvånat mig eftersom den har tagit vändningar som jag inte förväntat mig. Och det är inte i syfte att, som så många andra böcker, vara absurt och skrattretande oförutsägbar. Istället känns det naturligt och brutalt troligt även fast jag som läsare önskar ett annat och snällare skeende.

Nu blir det ytterligare en mycket trevlig transportsträcka med bok två, Kungarnas krig men det är till trean Svärdets makt jag vill till och okunskapen om vad som ska hända.