Arthur: gathunden som lämnade djungeln och hittade hem av Mikael Lindnord

Multisportlaget Team Peak Performance med lagkaptenen Mikael Lindnord i spetsen är på en tävling i Ecuador. Mitt under tävlingen söker en gatuhund upp dem och Mikael ger hunden ett gäng med köttbullar. Förutom att hunden är sliten och skadad omger han sig med en aura av lugn. En kemi uppstår mellan hunden och Mikael och laget tar hand om hunden under resten av tävlingen. Ju mer de lär känna varandra desto starkare blir bandet dem emellan och sakta växer tanken fram att ta med hunden hem till Sverige. Något som inte görs av sig självt men eftersom historien blir så massmedialt uppmärksammad öppnar sig alla dörrar tillslut.

För ett antal månader sedan lyssnade jag på en podd där Mikael Lindnord medverkade. Historien intresserade mig av flera skäl och boken lades genast upp på min "att läsa lista". Först och främst ville jag veta mer om multisport. Det verkar så spännande och krävande och efter att ha läst om det här känner jag en skräckblandad förtjusning i äventyret som multisport ändå är. Så krävande och inspirerande men samtidigt farligt på ett läskigt sätt. Jag undrar om det kan vara något för mig i framtiden. Kanske inte att tävla i men som ett litet äventyr....

Den andra delen av boken som handlar om relationen mellan hunden, Arthur, och Mikael är mest framträdande i boken och den lockar onekligen fram en hel del känslor. Det är något speciellt med relationen mellan människa och hund. Nästan lite mytiskt och romantiskt i vänskapen och den ömsesidiga kärleken. Jag har länge lekt med tanken att i framtiden skaffa en hund. Jag ser en framtid en bit in i pensionen när resor och annat är avklarat och jag nöjer mig med att vara här och nu. Skogspromenader eller varför inte löpning med en vän som viftar på svansen och i fulla drag njuter av att få vara ute i naturen precis som jag själv.

Många goa känslor av att läsa den här boken. Jag får mängder med inspiration och motivation! Känner med en gång att jag blir sugen på att grisa ner mig och anta mängder med nya utmaningar.

Och skaffa hund!

Min europeiska familj av Karin Bojs

Titeln sammanfattar boken väldigt väl. Karin Bojs gör i Min europeiska familj en släktforskning som samtidigt blir en historisk översikt över oss européer. Hur ser människans historia ut? Från Afrika ut i världen. Men när och vid vilken tidpunkt? När kom vi till Sverige? Genom att läsa in sig och intervjua olika forskare som använder sig av nya DNA teknologier har Bojs skaffat sig en översikt och redogör för den på ett föredömligt sätt. Förutom vad forskningen har kommit fram till delar hon även med sig av sina egna tankar om hur hon tror att saker och ting kan ha gått till och vad som känns rimligt. Förutom människors vandringar ger boken även en insikt i hur betydelsefulla saker omkring oss har varit. Allt i från redskap till djur.

Jag tycker att boken är väldigt bra och intressant. Kvittot för kvalité i min värld är när jag kommer igenom en faktabok på drygt 400 sidor utan att tröttna. Då är det onekligen väldigt bra.

Mental energi

I somras förberedde jag mig inför Ultravasan genom att springa, springa och springa. Jag hamnade på en mängd som jag aldrig hade varit i närheten av tidigare. Fysiskt handlade det om att vara smart för att inte bli skadad. Långt och långsamt. Absolut inte fort eftersom det sliter på ett helt annat sätt. Matmässigt var det inte heller så mycket att fundera på.

Det var en speciell sak som hände under de här veckorna som fick mig att fundera lite extra över det här med vår mentala energi. Jag tänker att den är som vilken källa som helst. Den går både att ösa ur och fylla på.

Självklart var det ibland mentalt jobbigt att ge sig ut och springa men det fungerade ändå på ett tillfredsställande sätt. Det jag däremot inte klarade av under de här veckorna var mina obligatoriska armhävningar. De där 20-30 stycken som jag alltid gör innan duschen. Det gick bara inte. Det var självklart inget som hade med fysisk utmattning att göra. Det var helt och hållet mentalt. Jag orkade helt enkelt inte lägga mental energi på att göra en aktivitet som där och då kändes meningslös. Jag var motiverad till att springa, inte till att göra armhävningar.

Det jag har funderat på i samband med detta är just hur medveten jag är om vad det är som kostar mental energi och vad det är som ger mig energi. Jag är övertygad om att både inkomster och utgifter i det här sammanhanget kan vara väldigt individuellt även om det finns vissa givna som gäller alla.

För min del vet jag vad det är som ger mig energi. Vissa människor, skogen, motionen och boken för att ge några exempel.

Men jag tycker att det är svårare att analysera vad det är som stjäl energi.

Vissa saker är klockrena. Höga ljud, konflikter och stress är för min del givna. Usch! Givetvis har jag en ambition att undvika de situationer som stjäl energi och oftast tycker jag att jag är ganska duktig på det. Ändå kan jag känna mig lättirriterad och lynnig.

Varför?

Jag vill verkligen inte befinna mig i det tillståndet och det irriterar mig lite extra när det blir så. Jag tycker nämligen att jag har analyserat de här sakerna och ändå går jag inte omkring i ständig harmoni.

Kanske ett något högt uppsatt mål men varför inte?

Slutsatsen är att jag ännu inte är fullständigt upplyst vad gäller vad det är som ger mig energi och vad det är som stjäl energi ifrån mig. Det finns en utvecklingspotential som i sig kanske ändå är lite upplyftande. Att sträva mot uppsatta mål, att vara på väg och utvecklas är väldigt tillfredsställande. Och vad gäller just den mentala balansen tröstar jag mig med att det ändå tog Buddha några år att nå nirvana.

Jobba smart av Helena Kvarnsell

Jobba smart är indelad i sex fokusområden som Helena Kvarnsell anser har varit grunden i att hon på ett bra sätt kunnat balansera jobb- och privatliv.

De sex områdena är Styrdokument, Förtroendefulla relationer, Eleverna ska göra jobbet, IT, Planering, tydlighet och transparens och Utveckling.

Jag kommer nedan kort gå igenom varje område för att sedan tycka till.

Styrdokument
Ha koll på styrdokumenten och vet vad som förväntas av dig. Vad är din arbetsbeskrivning? Bli även trygg med kunskapskraven och anpassa uppgifterna efter dem. Hon menar att denna grund automatiskt leder till en effektivisering i lärandet och därmed en reducering av stress. Får du in kunskapskraven i det du gör hamnar du inte i slutet av en termin i ett knivigt läge där du riskerar att inse att du inte fått med allt du borde. Ha även gärna insikt i kunskapskraven i de ämnen du inte undervisar i för att gynna ämnesöverskridande arbete.

Förtroendefulla relationer
Budskapet i det här kapitlet kan sammanfattas med att det finns en poäng med att vara mänsklig. Skapa kontakt genom att respektera, bry dig och visa omtanke. Om eleverna tycker om dig kommer de acceptera dina eventuella brister och detta smittar positivt nog av sig på föräldrarna och kraven (klagomålen) utifrån kommer att minimeras.

Eleverna ska göra jobbet
Aktivera eleverna i allt. Planering, utvärdering, rättning, skapandet av läxförhör och prov. Lär dem ta ansvar och få dem att känna sig delaktiga. Detta kommer att leda till motiverade elever samt lätta arbetsbördan.

IT
Lär dig de verktyg som finns och använd dem i arbetet med eleverna, kollegor och för egen del. Fördelarna med IT går inte att förringa och rätt använt ger det en högre kvalité och tidsbesparing.

Planering, tydlighet och transparens
Kontrollera din tid genom att ha en översikt i stort och smått. Hur ser de närmaste veckorna ut? Månaderna? Läsåret? När är de nationella proven? Finns det på förhand veckor som jag vet är väldigt tunga? Kan jag med hjälp av att styra innehållet i vad som görs under lektionerna underlätta för mig själv? Steg ett är att ha den här överblicken. Steg två är att genom transparens skapa en förståelse gentemot elever och föräldrar. Om förståelsen över arbetsbelastningen finns underlättar det och kravbilden utifrån blir rimlig vilket gynnar den egna stressen.

Utveckling
Våga utvecklas. Häng med i forskning och nyheter. I bokform, tillsammans med andra och via konferenser och nätet.


I stort har Helena Kvarnsell många poänger och tips som det naturligtvis inte går att göra annat än att hålla med om. Framförallt tycker jag att relationerna med eleverna är enormt viktiga. Jag menar att det inte spelar någon roll hur bra jag är som lärare om eleverna inte tycker om mig. Det är grunden. Vi är alla känslomässigt styrda och detta gäller framförallt våra elever.

Boken är tänkvärd på många sätt men jag tycker inte att den levererar det jag hade förväntat mig. På baksidan av boken står det att Kvarnsell har lyckats hitta ett arbetssätt som ger en bra balans i livet. Därmed förväntade jag mig tips och idéer om hur man kan agera för att få till just det. Det tycker jag inte att boken gör. Den ger ett flertal tankar om hur man kan arbeta som lärare för att göra ett bättre jobb men jag vill påstå att de samtidigt riskerar att leda till just ångest och stress.

Boken är en flirt med Skolverket, rektorer och skolledare. Den levererar det de vill höra. Den är helt enkelt väldigt politiskt korrekt. Jag tycker att det är lämpligt att läsa den med en nypa salt. Många bra tips men knappast tips som leder mig till en väl balanserad tillvaro.

Boken intresserade mig mycket eftersom jag trodde att den skulle beröra det som jag så gärna vill jobba med i egenskap av Lärarhälsocoach. Jag har funderat mycket på hur man bör agera på jobbet vad gäller arbetstid, arbetssätt och prioriteringar. Även hur det ser ut hemma. När jobbar jag hemma och med vad?

Ett ledord för mig är att våga vara tillräckligt bra. Jag ska göra ett bra jobb som jag är nöjd med utifrån de förutsättningar jag får. Varken mer eller mindre. Jag är rädd att det finns en risk för att det kan bli precis tvärtom ifall man sväljer den här boken med hull och hår.

För min del finns det nämligen ingen möjlighet att nå Helena Kvarnsells nivå. Jag tycker att det är en orimlig ambition som jag dessutom inte har tid med.

Journal 64 av Jussi Adler-Olsen

Nete Hermansen tvingas till ett kvinnohem där hon får utstå alla sorters förnedring. Många år senare hämnas hon sina plågoandar. Mord som Avdelning Q så småningom gräver i vilket leder dem till insikter om övergrepp som påminner om nazisternas göromål under 1930 och 40-talen.

Boken är riktigt bra. Grundhandlingen är intressant och engagerande samtidigt som de två återkommande sidospåren från de tidigare böckerna i serien får lite mer utrymme. Framförallt överfallet Carl och några av hans kollegor råkade ut för något år före Avdelning Q skapades. Nyfikenheten om vad som hände och varför förstärks och jag tycker att det är stimulerande när man får en sådär lagom bit av kakan. Aptitretare som håller i sig och binder ihop bok efter bok.

Samtidigt är den underbara jargongen mellan Rose, Assad och Carl i toppform. Avsnittet om Assads kaffe till exempel, fick mig att skratta tårar och överhuvudtaget gillar jag den härliga lite råa humorn. För att inte tala om diskussionerna kring manliga och kvinnliga toabesök. Högklassigt!

Det här är en spännande, rolig och tänkvärd bok med ett slut som jag antar att Adler-Olsen var nöjd med. Det hade i alla fall jag varit.

Riktigt nöjd!