Göran Kropp 8000+ av David Lagercrantz

Slut på förlaget. Nästa steg var bokbörsen där jag faktiskt hittade några exemplar. Jag hade svårt att bestämma mig. Hur var det nu med frakt, kvalite och betalning? Då som en blixt från en klar himmel säger min kollega, biblioteket... Varför tänkte jag inte på det? Förmodligen för att jag var så inställd på att Göran Kropps bok skulle bli min. Men suget att få börja läsa blev för stort. Det fick bli biblioteket.

Göran Kropp, denne legend har vi pratat en hel del om vid köksbordet. Ungarna är så fascinerade av allt vad galenpannor och äventyr vill säga. Stämmer det att han cyklade till Mount Everest, klättrade upp och ner för att sen cykla hem?

Det var helt klart läge att få en klar bild av vad denne man har och inte har gjort.

Boken är ganska effektiv i sitt berättande. Kort om hans uppväxt och lite halvvilda ungdomstid. Kort även om hans tid inom det militära och hans familj. Något litet om hur han besteg K2 och något berg till fram till huvudpunkten, hans projekt att med så få hjälpmedel som möjligt ta sig till Mount Everest, upp och tillbaka igen. Ideen fick han från sina observationer och upplevelser. Klättring är visst något av en rikemanssport. Och det förstår man när det framkommer vad det kan kosta för att få köpa in sig i ett klätterlag, kostnaderna för all utrustning för att inte tala om alla resor. I allt detta är det tydligen jobbigt att själv bära på allt elände. Därför är det givet att packningen ska bäras av den inhemska mindre välbeställda befolkningen. Och det är detta som föder Kropps ide om att minsann klara det utan ett femtiotal uppassare.

Bara cykelturen ner är otroligt intressant att läsa om. Över 11 000 km på cykel ensam! Det krävs ett speciellt huvud för att klara av något sådant. Dessutom råkar stackaren på mängder med galningar som tycker att det är kul att kasta sten på honom. Vid ett par tillfällen blir det riktigt hotfyllt och jag hade känt mig fruktansvärt liten i en sådan situation. Ensam, trött och långt hemifrån med en pöbel som av någon outgrundlig anledning uppträder som om de hatade mig över allt annat.

När han väl kommer fram blir det en hel del prat om alla andra människor som ska klättra upp för Mount Everest. Här tycker jag faktiskt att boken blir lite sämre. Det blir en hel del namn jag inte orkar hålla reda och jag väntar bara på att få höra om Kropps egna klättring. När den väl kommer blir det återigen grymt intressant.

Det den här boken ger är framförallt insikten att vi kan tänja våra gränser i princip hur långt som helst. Dock är jag inte intresserad av att riskera mitt liv på samma sätt som Kropp. Jag gillar utmaningar och är villig att tänja på mina gränser men inte så långt.

Jag hoppas att jag för alltid kommer bära med mig den här boken. För när det väl tar emot är det bara att minnas, då vet jag att det alltid går att ge mycket till.

22/11 1963 av Stephen KIng

Så fort jag såg den här boken i bokhandeln kände jag att jag måste läsa den. Dels för att den hade med John F Kennedy att göra och dels för att Stephen King låg bakom den. King och jag har ju sedan tidigare ett ambivalent förhållande men när det är bra är det verkligen på topp.

Jake Epping får i uppdrag att via en portal ta sig till år 1958 för att i första hand förhindra mordet på JFK. Eftersom han har några år på sig passar han även på att försöka förhindra två andra tragedier.

Först och främst tilltalas jag oerhört mycket av upplägget i den här boken. Jag tycker att det är extremt fantasieggande att veva tillbaka i historien, ändra och fundera på vad det skulle kunna leda till. Och det är just vad King gör i den här boken. Han nämner fjärilseffekten vid ett flertal tillfällen och det är inte svårt att föreställa sig hur vitt skilda konsekvenserna kan bli av hur vi väljer att handla. Det behöver inte ens vara fråga om stora beslut. Konsekvenserna kan i ett längre led bli stora. Det roliga här är att det i boken finns en sorts kraft, tiden vill helt enkelt inte bli ändrad på. Därför möter Jake Epping på ett motstånd varje gång han försöker ändra på någonting. Dock är det möjligt för honom att ändra men det kostar och vad blir egentligen konsekvenserna i framtiden?

Boken har som jag ser det tre delar. Den första delen handlar om hur Epping får nys om portalen, hans reaktion och de två mindre uppdrag han tar på sig före Kennedymordet. Den här delen är mycket bra och det bådar gott inför fortsättningen. Nästa del är sämre men inte på något sätt dålig. Epping slår sig ner i ett litet samhälle utanför Dallas och lever ett liv som han trivs allt mer med samtidigt som han förbereder sig för hur han ska hindra Lee Oswald att mörda JFK. Den tredje delen är det jag som läsare hela tiden har väntat på, det hela boken har förberett sig på, förhindrandet av mordet på JFK. Och den här delen är så vansinnigt bra att jag forcerar fram med en fart jag inte trodde att jag hade.

Kommer han att klara det? Hur? Och vad händer i så fall sen? Vad kan det få det för konsekvenser?

Mm, den som läser får se och hen kommer inte att ångra sig.

Boken får mig att återigen (gör det faktiskt lite då och då) att tänka på mina egna val i livet och vad det är som har gjort att jag har hamnat där jag är just nu. Tankar som jag tycker är lite roliga eftersom jag förr (när det var aktuellt) gärna hade velat ändra på en hel del. Men då hade mitt liv förmodligen inte sett ut som det gör idag. Ett liv jag för allt i världen inte vill byta bort mot något annat.

Kackerlackorna av Jo Nesbö

Polisen Harry Hole är försupen och deprimerad när en norsk ambassadör hittas mördad i Bangkok, Thailand. Han skickas dit och gräver för att försöka få fram vem mördaren är samtidigt som han ska försöka hålla sig nykter.

För ett antal år sedan läste jag en annan bok av Nesbö som även den handlade om Harry Hole. Den gav inget bestående intryck. Jag kan inte ens komma ihåg vad den hette. Hur som helst var det läge att ge Nesbö ett nytt försök.

Mitt första intryck var inte det bästa eftersom det återigen handlar om en försupen polis med en splittrad social tillvaro. Hur många gånger har jag inte stött på det? Som tur var får den delen av handlingen en ganska tillbakadragen roll. Skönt! Det jag gillar med boken är att den utspelar sig i Bangkok. En annan miljö, exotisk och totalt annorlunda mot vad jag är van vid. Dessutom är det mycket intressant eftersom mycket av boken handlar om Thailands ständiga problem prostitution, pedofili och korruption.

Jag har själv aldrig varit i Thailand men hört folk som varit där berätta en hel del. Och det verkar onekligen som om man ser vad man vill se och att man kanske väljer att inte se det man inte vill se. Oavsett så är det Nesbö tar upp i boken både viktigt och motbjudande och jag har svårt att se mig själv resa dit. Kalla det feghet men när barn far illa påverkas jag och i det här fallet stoppar jag gärna ner huvudet i sanden. Även fast en del av mig inte vill. Känner att jag skulle kunna fördjupa mig i detta en hel del men väljer att låta bli.

Boken är över lag bra men upplösningen känns inte helt hundra. Jag tycker att scenariot är invecklat och otroligt. Mördarens motiv är i sig inte så konstigt men tillvägagångssättet är något av det krångligaste jag stött på. Och det faktum att Hole får ihop pusselbitarna är nästan magiskt. Synd då det drar ner helhetsintrycket en del.

Det kommer dock att bli mer Nesbö längre fram. Boken Rödhake ligger på nattduksbordet och verkar handlar om nynazister samt nazismen i Norge under andra världstiden. Det låter intressant!

Svennis - min historia av Stefan Lövgren och Sven-Göran Eriksson

Stora delar av den här boken är fotbollsgodis ut i fingerspetsarna. Svennis berättar om sitt liv och framförallt om sin framgångsrika karriär som fotbollstränare.

Jag njuter i fulla drag. Upplägget är precis som jag har önskat mig. Anekdoter och berättelser om de lagen han har tränat och de spelare han har stött på. Hur härligt är det till exempel inte att få se en bild av hur Glenn Strömberg och Olle Nordin, av alla människor,  står och vevar mot varandra efter en säsongsavslutning på Kamratgården eller när han skriver om när en back i hans lag springer fram till honom under en match och frågar: "Vad fan ska jag göra med Maradona?" och Svennis tydligen svarar: "Jag vet inte, skrek jag tillbaka. Sparka honom på benen!" (s 106)

Kvinnorna och tiden efter förbundskaptensjobbet i England är mindre intressant vilket kanske inte är så konstigt eftersom han då är mindre framgångsrik och inte längre huserar i fotbollens finrum. Det finns däremot en sak som eldar upp mig lite i boken och det är hans inställning och förhållande till de pengar han har tjänat ihop under sin karriär. Vid ett flertal tillfällen nämner han att pengar inte intresserar honom och det visar sig att han så småningom blir lurad, trots varningar från andra, och blir blåst på flera miljoner. Han avslutar till och med boken med att säga att han föddes fattig och förmodligen kommer att dö fattig också. Detta gör mig irriterad. Mannen har varit god för flera tiotals miljoner kronor och har i rent slarv och lättja blivit av med dem. Som jag ser det har han för tusan ett ansvar gentemot sina barn och eventuella barnbarn. Ett ansvar han verkar ta lätt på. Jag tycker att det i slutändan tyder på en egoism som jag inte alls tycker om. En egoism som stundom blir tydlig i boken om man vill se det så. Eller så är det bara skitsnack rakt igenom. Att han och hans familj förmodligen kommer att klara sig nog så väl ekonomiskt. Det känns mest troligt.