En mycket intressant bok med en hel del humor som både öppnar mina ögon och får mig att fundera. Lindström lägger mycket fokus på vem det egentligen är som äger vårt språk. Jag inser att jag är en av alla de där som har varit institutionsstyrd. Någon annan bestämmer. Svenska akademin, skolan eller staten;)?
Det faktum att, som Lindström menar, är vi själva som äger vårt språk är egentligen självklart. Det innebär att det är vi som förutom att äga språket även har möjlighet att nyskapa. Det känns som om ett par tunga bojor har avlägsnats och att kreativiteten nu har släppts fri. Roligt!
Oj, vad här ska hittas på ord...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar