Boken handlar om Matti och Niila som växer upp i Pajala. Hur de ser på världen och hur världen påverkar dem. Alltifrån vuxenvärlden, influenser från södern och musiken.
Boken är tämligen kort och lättläst. Första halvan tycker jag inte är speciellt märkvärdig. Lite smårolig och udda. Det intressantaste och mest underhållande är den stora skillnaden i levnadsstil i det isolerande norr jämfört med vad man själv är van vid. Mikael Niemi stärker och förstärker verkligen urbilden av en norrlänning som en tystlåten, stenhård och delvis supande individ (som givetvis får tungan att släppa loss) med få krav på livet förutom bastun. Sidorna om bröllopsfesten och råttfångeriet höjer sig verkligen från mängden och är riktigt bra.
Förutom detta återkommer det sidor med rena obegripligheter. Förmodligen är det min oförmåga att läsa mellan raderna eller helt enkelt oförmågan att tolka texten men ibland känner jag mig som ett korkat ufo och förstår inte syftet med det jag har läst. Är det rena fantasier från huvudpersonerna utan innebörd eller något annat?
Boken genomsyras av en lättsam ton men rymmer även en del svårare ämnen såsom mobbing, misshandel och alkoholism. Jag är inte odelat positiv men visst är det här en bok som kommer att fastna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar