Man kan cykla. Och så kan man cykla.
Man kan söndagscykla. Och så kan man motionscykla.
Oavsett hur så finns det en risk med att cykla. Jag menar att farten man håller har en viss betydelse. Jag menar också att min och andras säkerhet är viktig.
Så nu till alla idioter bakom en ratt som aldrig har gjort annat än att i bästa fall söndagscyklat och som älskar att vara trafikpoliser utan någon som helst kunskap eller förståelse.
Jag motionscyklar! Det betyder att jag håller en relativt hög hastighet för att vara på en cykel. Våra cykelbanor i Göteborgsområdet är generellt i uselt skick. Dålig asfalt, fulla av grus och en massa kanter lite överallt. Dessutom befolkas våra cykelbanor av irrationella och opålitliga vuxna, barn och hundar. När jag kommer med fart är det väldigt svårt att veta vart alla dessa ska ta vägen. I bästa fall går de rakt. Dock inte alltid. Och påfallande ofta händer det något oväntat som riskerar både deras och min säkerhet. Jag misstänker även att det för deras skull inte är så trevligt att något plötsligt svischar förbi.
Utöver detta är det ytterst få bilister som noterar att en korsning inte bara handlar att ha koll på vilka bilar som finns i trafiken. Jag vet inte hur många gånger jag har lyckats undvika en olycka enbart för att jag har haft koll. Bilisterna ser nästan förvånade ut när de från noll och ingenstans upptäcker att korsningen de närmar sig även har en gång- och cykelbana. Om de överhuvudtaget upptäcker det alls. i det sammanhanget känner jag mig otroligt utlämnad och osynlig. En kollega smackade rätt in i en bil härom året i en väldigt öppen korsning och då är det en kollega som söndagscyklar. Hjärnskakning och månader med ömmande nacke är inget jag längtar efter. Vad kan en krock i fart mer leda till?
Det är jag inte intresserad av att ta reda på för JAG FÅR CYKLA PÅ VÄGEN. Och det är precis vad jag tänker fortsätta göra. För där syns jag och både min och andras säkerhet blir betydligt bättre. Det är nämligen inte så att man måste cykla på cykelbanan om det finns en. Det kanske du som trafikpolis borde ha reda på.
Och på fullaste allvar. Vad är problemet? Att köra om mig? Knappast! De flesta tycks inte ha några större bekymmer med det. Men så finns det några som tutar och några som på rent djävulskap kör extra nära. Hur i helvete tänker de då? Jag måste för dem verkligen vara ett jätteproblem eftersom de vill och vågar riskera min säkerhet. Jag har även råkat ut för att få spolarvätska i munnen. Men det var väl ändå inte meningen...
Men fortsätt bara att tuta på mig, för jag kommer fortsätta, att med mitt största leende vinka och hoppas att det leder till irritation när du får för dig att jag missuppfattar din signal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar