Prognosen säger regn.
Mer energi kommer att gå åt till att hålla värmen, en tyngre terräng och blöta fötter. Det går att hitta en del minus med regnet. Minus jag är väl medveten om men som ärligt talat inte känns så farliga. Det hade kunnat vara bättre men i slutändan spelar det banne mig ingen roll. Jag ska ta mig igenom mina 87 kilometer. Det finns inget alternativ och det spelar ingen roll vad det finns för hinder på vägen. Jag är inställd på att det kommer att göra ont imorgon men jag tänker verkligen fokusera på det positiva. Familjen på vägen, belöningarna och stoltheten efteråt.
Apropå belöningarna. I onsdags var jag iväg och handlade.
Chips (de gamla klassikerna), smågodis, snickers och saft. Det var länge sedan jag fyllde varuvagnen med sådan skit. Det kändes konstigt. Rent av obekvämt med tanke på mängderna. Det var nästan så att jag tittade mig över axeln. Är det någon som ser? Kände mig som en återfallsförbrytare:)
Märkligt hur splittrad jag känner mig. Ångesten finns där, likaså nervositeten och pirrigheten. Samtidigt en enorm känsla av äventyr och spänning. Det här är ju trots allt något jag aldrig varit i närheten av förut.
Praktiskt är allt klart. Sista förberedelsen blir att steka mängder med kyckling i ugnen och koka buljong. Gott att ha imorgon.
Tempomässigt är planen följande. Första halvan får snittiden inte vara snabbare än 6 min/km. Ej heller långsammare än 6,30 min/km. Andra halvan får bli vad det blir. Har ingen aning om hur kroppen kommer att kännas då. Jag hoppas att tempot och det faktum att jag planerar att gå i backarna kommer att göra att jag känner mig fräsch ganska länge. Så länge som möjligt i alla fall. För smärtan kommer. Helt säkert är det så.
Sova gott och ställa klockan på 06:00 (hoppas jag sover fram tills dess). Göra i ordning det sista. En kopp kaffe och vatten samt toabesök. Bror hämtar 07:00.
Start 08:00. Sen börjar årets upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar