Waris från Somalia växer upp i en nomadfamilj. Vid femårsåldern blir hon könsstympad och vid tolvårsåldern flyr hon ett uppgjort äktenskap med än mycket äldre man. Tillslut hamnar hon i London och efter ett antal år som hembiträde inleder hon en framgångsrik karriär som fotomodell.
Boken är väldigt torftigt skriven och så länge som handlingen utspelar sig i Somalia är det i sig inget bekymmer eftersom hennes levnadsöde är så intressant, fängslande och hemskt. Hennes beskrivning av hur hon blev stympad kommer nog aldrig att lämna mitt huvud. Så fruktansvärt och obegripligt.
Även slutet av boken är bra. Där funderar hon över skillnaden i det västerländska samhället och det hon är uppvuxen i. Hur värderar vi livet? Vad är viktigt och inte? Vad är självklart och inte? Vad är lycka?
Återigen får jag en känsla av hur bortskämda vi är och siffrorna hon nämner över hur vanligt det är att stympa flickor i världen är hårresande. Ett vansinnigt sjukt beteende som känns så främmande men som ändå är så verkligt för så många.
Andra halvan av boken påverkas oerhört negativt av att språket i boken är så torftigt. Det går givetvis hand i hand med att jag är totalt ointresserad av hennes andra liv. Det bakom strålkastarna. Handlingen fångar mig inte och kombinationen med språket gör att jag inte är intresserad av att läsa uppföljaren.
Jag har fått min dos av Waris Dirie. En viktig sådan men det får räcka där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar