En kvinnlig bibliotekarie och en manlig bonde träffas på en kyrkogård. De är varandras raka motsatser men dras ändå till varandra.
Boken är underfundigt skriven eftersom den är i "jag form" men ändå ur bådas perspektiv. Läsaren får alltså ta del av samma händelse två gånger. Det blir roligt eftersom de två olika personerna har så vitt skilda tankar om vad det är som sker. De korta kapitlen skapar ett tempo och gör boken väldigt läsvänlig och varje område/situation behandlas ganska kortfattat. Förmodligen en förutsättning för att det ska bli bra. Jag tror att boken hade tappat i intresse om det hade blivit alldeles för omfattande.
Mycket fokus läggs på de bådas olikheter och det blir svårt att förstå varför de överhuvudtaget fortsätter att träffas.
En mycket intressant eller oroväckande detalj är min känsla för huvudpersonernas ålder i boken. Efter att ha läst på baksidan och en bit in i boken är det någonting i ordval och beskrivningar som gör att min uppfattning blir att det rör sig om två personer som är 50+.
Jag blir alltså rejält förvånad när jag inser att de är i min ålder och ingenting annat. Det hade varit kul och höra med andra, gärna yngre, som har läst boken vad de hade för känsla.
Min förhoppning är givetvis att det är fler som känner som jag. Annars är risken att jag har blivit gammal på riktigt.
Ett rejält gapskratt och många leenden, en läsvärd bok...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar