Jag har aldrig upplevt att det skulle vara ett problem och jag har funderat på om det delvis har berott på att det har varit på bortaplan. Hur skulle jag känna om jag provade på hemma i vardagen där rutinerna är väl genomarbetade?
Skulle det bli jobbigare? Svårare?
Mitt lilla experiment har enbart handlat om sociala medier. Att klippa internet helt hade inte varit möjligt med tanke på hur både jobb och vardag är knutet till nätet.
Jag har funderat mycket på det här med beroende och även läst en del om det. Det framkommer tydligt att det handlar om två saker. Dels hur hjärnan påverkas av olika hormonella belöningssystem och dels att vanan/rutinerna påverkar mycket eftersom de ofta sitter djupt i ryggraden på oss.
Jag har egentligen inte så mycket att jämföra med. Jag har aldrig druckit alkohol eller nyttjat tobak. Min enda preferens är socker.
Oj vad gott det är. Och oj så djupt sockerintaget sitter i ryggraden på mig. I hela mitt liv har sockerintaget förknippats med mys, samkväm, tröst och belöning.
I snart 7 år har jag varit väldigt restriktiv med kolhydrater. Det betyder naturligtvis att jag under den här tiden även har dragit ner på det goda under den här tiden. Dragit ner och minskat kraftigt men inte klippt helt.
Varför har jag inte klippt helt? För att det trots allt är gott? För att det sitter så djupt? För att känna mig mänsklig?
Jag har sedan länge insett att jag till viss del är beroende och till och med något av en missbrukare. Det finns en anledning till att jag sällan köper hem gott. Det försvinner nämligen ganska fort ner i min mage. Och jag för en medveten kamp varje dag (eller kanske varje gång jag är och handlar) för att minimera och låta bli. Förnuftet vet att jag mår bäst av det.
Förnuftet har också en väldigt klar agenda vad gäller mitt förhållande till sociala medier. I grund och botten handlar det om att jag vill synas och nå ut. Jag har tankar och idéer som jag tror att andra skulle må bra av. Samtidigt ska jag inte förneka att jag blir nyfiken och intresserad av andra och vad de hittar på.
Hur fast är jag? Är det för min del på sockernivå?
Nu har det gått lite drygt två veckor. Under den här tiden har jag varit inne på Facebook vid ett tillfälle. Orsaken var att hitta bilder från Icebug backyard trail i Jonsered som jag inte lyckades få tag i någon annanstans. Jag passade då även på att lägga upp två inlägg på min sida.
När jag skulle logga in var jag lite kluven. Skulle jag utföra mina ärenden och bara dem eller skulle jag kika även på annat?
HAR JAG MISSAT NÅGOT?
Såklart att den frågan ekade i mitt huvud och min nyfikenhet fick mig att se efter.
Nej. Jag hade inte missat något av betydelse och det berodde givetvis på två saker:
1. Eftersom jag inte varit aktiv så har jag inte heller något som studsat tillbaka.
2. Min grundtid jag i normala fall lägger på sociala medier är låg och eftersom jag inte har så många tentakler ute så händer i regel inte heller så mycket.
Hur har då dessa två veckor känts?
Till min glädje är det inte i närheten av sockernivån. Jag kan med gott samvete skriva att det inte har varit några problem alls och jag tror att det har med de två punkterna ovan att göra. Det och givetvis det faktum att jag inte är uppvuxen med sociala medier. Jag har det inte i ryggraden på samma sätt som sockret.
Det finns egentligen bara en sak som jag har saknat och det har varit att inte kunna lägga ut bilder med tillhörande tankar på Instagram. Det är något jag genuint tycker om och som faktiskt på sätt och vis har utvecklat mig som människa. Inte att lägga upp saker på nätet utan mer att verkligen se omgivningen och reflektera över vad det är jag tar in. Detta synsätt har onekligen gjort att jag kommer på tankar och paralleller som min omgivning symboliserar.
Min "tröst" har varit att min avhållsamhet inte ska vara för evigt och samtidigt kan jag inte undgå att tänka att de där bilderna och de där tankarna naturligtvis ändå existerar. I mitt huvud vilket är det viktigaste.
Sen är det trevligt att dela med sig och givetvis nödvändigt om det en dag ska leda någonstans ur ett yrkesperspektiv.
Den stora frågan för mig är kanske hur viktigt det här med Lärarhälsocoachen är?
Men beroendet handlar enbart om socker och att må bra förstås.
Jag brukar säga att rörelse är min religion och att skogen är min kyrka. Och om nu beroendetankarna övergick till tro i den här texten så är jag utan tvekan en religiös fundamentalist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar