En del av min målsättning just nu är att bli av med tornet på mitt nattduksbord. Där låg ungdomsboken Box 101 sedan en tid tillbaka och nu ville jag få bort den.
Boken handlar om tre gatubarn som för att överleva dagligen letar igenom en soptipp för att där hitta matrester och annat som de antingen kan ha användning av eller till och med sälja. En dag stöter de på en soppåse som förutom att den innehåller en viss mängd pengar även innehåller något som kan leda till så mycket mer. Att det är värdefullt är det ingen tvekan om eftersom polisen lägger stor kraft i att leta reda på innehållet samt den som eventuellt kan ha fått tag på det.
Till en början fångas jag av boken och får en hel del funderingar. Som vanligt att man ska vara tacksam och förfäran om att liknande öden faktiskt existerar i världen och inte bara i böckernas värld. Ju längre in boken jag kommer desto mer tappar den. Vissa ungdomsböcker fungerar bra för en vuxen att läsa men den här har flera tydliga brister. Den innehåller en hel del logiska snubbeltrådar som inte känns trovärdiga. Boken är dessutom skriven på ett speciellt sätt där den som berättar ändras hela tiden och den riktar sig även till läsaren om och om igen. "Som du förstår" och "kan du tänka dig?" och så vidare.
Jag kan inte uttrycka det på ett bättre sätt än att det känns lite för barnsligt ibland och lite för otroligt. Naivt är kanske det ord som är mest träffsäkert. Samtidigt inser jag att vid rätt ålder så är den här boken förmodligen jättebra.
Det positiva för egen del är att boken påminner mig om en annan som jag velat läsa i många år. Guds stad av Paulo Lins
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar