Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden av Jonas Gardell

Eftersom händelserna i böckerna inte följer någon kronologisk ordning tycker jag att det är svårt så här i efterhand att skilja dem åt. Det blir istället vad som sätter sig i huvudet på mig efter varje del som blir det bestående.

Den här tredje boken lyssnade jag på och det går inte att säga annat än att det är underbart att få den uppläst av Gardell själv. Det känns äkta och så blir det faktiskt som om boken får en annan karaktär. Han förställer rösten i olika dialekter och varje gång Paul uttalar sig får boken en humoristisk dimension som inte fanns när jag själv läste. Applåder Jonas!!!!

Den avslutande begravningen är härlig och den inledande väldigt gripande.

Det mitt huvud gick igång mest på under "läsningens" gång var en speciell detalj. När Rasmus dör och hans begravning ska planeras av hans föräldrar och Benjamin är det omöjligt att inte bli kraftigt berörd. Där finns en orättvisa som är svår att beskriva. Jag vill inte gå in i den i detalj men grunden har att göra med vad folk tänker och tycker om oss. "Vad ska folk säga" och "vad ska folk tycka"? Tänk vad det styr oss. Varför är det så viktigt för oss vad andra människor ska tycka?

Vi är alla påverkade av det. Olika mycket men det finns förmodligen inte en enda människa som inte har tänkt dessa tankar. Egentligen borde vi enbart styras av vårt eget samvete och gå den väg vi vill. Men allt för många gånger styrs vi av det där andra. Varför? Givetvis vill vi vara till lags, vi vill vara omtyckta. Detta är väl egentligen inte fel men det får inte heller begränsa oss. Så länge jag kan gå med ett högt buret huvud så borde det räcka. Jag inbillar mig att jag har blivit bättre på detta men jag är övertygad om att det går att bli ännu bättre.

Det jag tänker på mest är mina egna grabbar. Att de ska våga gå sina egna vägar. Att de inte ska tänka vad andra tycker och tänker. Att de ska ha en trygghet att stå på. En trygghet där de vågar vara sig själva och inte går in i roller för att anpassa sig till andra. Och det är, vågar jag påstå, böckernas huvudsakliga budskap. Att våga vara sig själv.

En kollega sa för några veckor sedan att Torka aldrig tårar borde bli obligatorisk läsning i skolan. Jag vet inte om jag håller med, men viktig är den. Viktig för den personliga utvecklingen för min generation och kanske framförallt för den äldre generationen.