Men först. Naturen är magiskt vacker så här års...
Mängden löpta km i veckan måste upp. Det finns olika tillvägagångssätt och den här veckan tänkte
jag prova på något jag aldrig gjort förut. Två långlopp på två dagar. Tidigare har mina vader alltid
behövt vila efter ett långlopp men det senaste har jag känt att de utan tvekan har blivit starkare. Därför kände jag att det var läge att prova.
I fredags sprang jag hem från jobbet 21 km i terräng. Första 10 i väldigt svårlöpt terräng och de resterande 10 i lite enklare terräng. Det kändes tyngre en vad jag hade tänkt mig.
Idag var det dags för löpning med Solvikingarna igen. Eftersom tempot på lördagar är väldigt lugnt var min plan att även springa dit och hem. Tidigare har vi lördagar sprungit på ganska små stigar så jag räknade med att jag skulle hamna på cirka 35 km idag. Jag packade därför med mig en banan, russin och ett litet paket salt från en kritiserad hamburgerkedja som jag själv har jobbat på.
Mitt mål är att jag ska komma dithän att löpningen enbart ska bli en energifråga. Det vill säga att min kropp är så tränad att det bara ska handla om att stoppa i mig energi för att klara av de km jag har tänkt mig. Och rätt sorts energi ska förutom att det ger mig bränsle accepteras av min mage samt vara av naturlig art. Kemisk hokus pokus med en innehållsförteckning som ingen vettig människa begriper vill jag inte ha i min kropp.
Salt och russin har jag provat på förut men bananen var ett nytt experiment. Efter 22 km var det tungt. Saltet och russin en trycktes in och gav mig en märkbar skjuts. Magen nöjd. Efter cirka 31 kilometer var vi tillbaka i klubbstugan. Mitt vatten hade tagit slut sedan ett bara kilometer så jag var i stort behov av vätska. Två muggar apelsinsaft, påfyllning av vätskebälte och så iväg hemåt. Nu var det trögt igen och bananen i handen lockade. Jag visste att jag hade en hel del backar framför mig och tänkte att det kunde vara läge att äta upp den gåendes upp för dem. Återigen en påfallande energikick och magen blev inte arg den heller.
Med cirka 2 kilometer kvar insåg jag att jag skulle komma hem på precis under 42 km. Det gick inte för sig så jag tog en liten omväg för att ta mig över de magiska 42 för blott andra gången i mitt liv.
64,5 km på två dagar. Kroppen är trött men mår bra. Fantastiskt! Detta trodde jag inte om mig själv för ett antal år sedan. Otroligt vad man kan träna och vänja kroppen vid. Ska bli spännande att se hur den mår i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar