Är detta en bok som man måste tycka om? Är det vad som förväntas? Vad som anses politiskt korrekt?
Jag har ett bra tag velat läsa Torka aldrig tårar utan handskar och nu äntligen fått tummen ur. Rasmus och Benjamin, den ene från en liten håla i Värmland den andre ett Jehovas vittne från Stockholm. Boken skildrar framförallt deras liv och känslor från en del av barndomen och som vuxna. Deras utanförskap och brist på tillhörighet. Deras känsla av att inte passa in. Omgivningens reaktioner på att de inte är som andra. Människors okunskap och ondska. Detta hand i hand med en allmän historisk bild av hur samhället har sett på homosexualitet under 1970-talet och framåt.
Som vanligt är människans rädsla för det okända och annorlunda det som tar fram det värsta ur oss. Vi lever idag i ett samhälle som förväntas vara mer tolerant än tidigare. På sätt och vis är vi kanske det men ändå inte. Jag återkommer om detta i ett annat inlägg.
Boken fångar. Jag rycks med i huvudkaraktärernas öden. Det är oerhört intressant att få läsa om hur "vi" resonerade kring homosexualitet tidigare. Det är lätt att bli engagerad i de orättvisor som de råkar ut för. Det är lätt att förstå deras behov av att känna sig som någon. Få en identitet. Träffa likasinnade.
Ja, jag tycker att boken är bra men det är en sak som jag inte förstår eller kanske till och med ogillar. Bokens titel har ett tillägg, 1. Kärleken. Kärleken till vad är min fråga? Jag tycker nämligen att bilden Jonas Gardell ger framförallt är törsten att få ha sex. Det knullas runt åt höger och vänster och jag tycker det blir en konstig obalans. Det är så tydligt vad karaktärerna har för behov innan de som vuxna hamnar i Stockholm. Tillhörighet, trygghet och kärlek men när de väl hamnar där är det som att det enda fokus som finns är att få ha så mycket sex som möjligt. Jag får inte riktigt ihop det och jag har frågat mig själv om jag hade reagerat likadant om det hade varit heteroförhållanden det hade handlat om. Jag tror och hoppas det.
Jag ser nämligen mig själv som en öppen person. Vem folk älskar och hur är inte mina bekymmer. Vad folk gör i sänghalmen är inte heller det mina bekymmer oavsett läggning. Så länge båda trivs förstår jag inte varför andra ens ska bemöda sig med en åsikt.
Nu är det två böcker kvar så det är inte läge att klubba min bedömning ännu men jag är hittills inte övervägande positiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar