Den läkekunniga Ingrid stöter på ett spädbarn mitt i ute skogen och väljer att ta med den lilla flickan hem. Tack vare detta överlever barnet men blir i det skrockfulla Sverige på 1600-talet illa sedd i socknen. Indra lär sig sin fostermors kunskaper och har dessutom några egna speciella egenskaper vilket gör att hon tidigt hjälper till med att hela folk.
Girighet leder till att Indras tillvaro rasar samman när hon är i 7 års åldern. Hennes fostermor Ingrid blir anklagad för att vara häxa. En anklagelse som blir svår att värja sig emot. Detta leder så småningom till att Indra får fly till Stockholm där hon fortsätter med sin livsuppgift, att hela och hjälpa.
Sverige på 1600-talet. Stormaktstiden. Förutom att följa Indras liv får jag som läsare också en gedigen historielektion. Med ett leende kan jag bocka av den ena punkten efter den andra. Nemert har gjort ett grundligt jobb och jag leker med tanken att låta eleverna läsa den här boken som en del i undervisningen. Så gott som allt jag tar upp är ju med och de får det i ett spännande sammanhang.
En annan rolig detalj är att jag en bit in i boken kommer att tänka på att jag har läst något liknande. Boken påminner mig om Mor är ingen häxa av Olov Svedelid, en bok som jag läste eller om någon läste den för mig för cirka 25 år sedan. Häftigt!
Till en början är jag alltså mycket förtjust i boken. Förutom historiebiten är den spännande och gripande men tyvärr dalar det lite när jag i efterhand ska sammanfatta vad jag tycker. Jag tycker nämligen att det finns en del störande bitar som hindrar boken från att bli sådär riktigt, riktigt bra.
Jag har själv en son i 7 års åldern, en i mina ögon fantastiskt duktig sådan, och därför blir det lite fånigt att höra om Indras extrema mognad. Det känns helt enkelt inte rimligt med hur en 7 åring beter sig. Kanske en trettonåring. Kanske! Hon har dessutom en helande förmåga och jag är lite tveksam till vad jag tycker om den. Jag tror inte boken hade blivit sämre om hon "bara" varit väldigt läkekunnig. En tredje sak är att hon tillsammans med ett flertal andra är extremt modern i sitt sätt att tänka. Nog för att man kan vara upplyst även på 1600-talet men ett flertal åsikter och handlingar känns väl mycket 2000-tal.
En annan sak som förvånade mig rejält var att det i boken byggs upp en förväntad konflikt mellan Indra och en högt stående adelsman. Adelsmannen blir förnärmad och hämnas på Indra. Hon i sin tur lyckas ganska snart ta sig ur problemet och sen är den tråden avslutad. Inte heller det kändes troligt. Med tanke på hur förnärmad adelsmannen blev kändes det otroligt orimligt att han bara skulle ge sig där och låta Indra komma undan så enkelt. Tråden borde ha fortsatt.
Slutligen funderar jag på det här med manliga och kvinnliga författare. Jag tror att jag till övervägande del läser böcker skrivna av manliga författare. Varför är det i så fall så? En sak att kolla upp!
Jag hoppas att mitt slutgiltiga problem inte har med manligt och kvinnligt att göra utan att det istället har med Elisabet Nemert att göra. För när hon om och om igen beskriver hur en av huvudkaraktärerna förälskar sig i Indra blir jag tillslut trött på det hela. Herre Gud! Jag fattar! Är en känsla jag vid flera tillfällen upplever när Nemert om och om igen ska beskriva den enorma kärlek han känner till Indra.
Nu inser jag att det mesta jag har skrivit är negativt och det är nästan så att jag i efterhand får omvärdera min åsikt. Samtidigt vet jag att boken engagerade och lockade mig. Ett gott betyg som jag inte får glömma. Nåja, allt har både en fram- och en baksida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar