Våra erfarenheter och vår verklighet bestämmer hur vi ser på världen. Huruvida du tycker något är svårt eller enkelt, kort eller långt, jobbigt eller roligt beror visserligen en del på dagsform och humör men i grunden mer om vad vi har upplevt.
Jag är övertygad om att vi inte kan sola oss igenom livet. Vi måste utsättas för både det ena och det andra för att få perspektiv. En referensram. Ett liv med idel sidenkuddar omkring gör oss svaga både i kropp och sinne. På samma sätt är det med prövningar. Det här blir onekligen en intressekonflikt eftersom ingen av oss vill uppleva sorg, bekymmer eller motgångar. Likväl gör det oss starkare och ger oss perspektiv.
Det finns en tröst i att kunna se tillbaka på vad jag har klarat av. Att veta att det jobbiga går över. Att veta att vi klarar så mycket. Det gör också att vägen framför oss istället för att vara fylld av branta uppförsbackar blir lite guppig.
Jag har inte upplevt så många svårigheter i livet men jag är fast övertygad om att jag genom att inte vara bekväm mot mig själv rustar mig själv. Att trotsa huvudets bekväma längtan, att kämpa lite till. Att i vissa situationer vägra acceptera kroppens längtan att vila.
Att uthärda och klara av gör oss helt enkelt starkare och får oss att se världen med sundare ögon.
Jag har på sistone både läst och lyssnat en del på olika bedrifter. Fysiska utmaningar som tagit mellan kanske fem och tio timmar. I samma veva funderar jag lite på min egna medverkan under Kalmar Ironman i augusti. Det jag slås av är att jag inte längre reagerar nämnvärt på distanser och arbetstid. För några år sedan hade jag sett ett enormt berg framför mig. Idag gör jag inte det och det känns fantastiskt skönt.
Jag vet att jag orkar och kan. Vilken härlig känsla det är men den kommer inte gratis och det gäller att komma ihåg det kanske viktigaste av allt - Ödmjukhet!
Uthållighet, både mental och fysisk, är en färskvara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar