Igår bestämde jag mig för att det var en bra idé att springa till jobbet morgonen därpå. Tid och schema passade utan att behöva stressa upp för tidigt.
När klockradion satte igång i morse kom jag med en gång på att jag tänkte springa till jobbet. Trött, trött kände jag ett stort och innerligt NEJ. Usch vad osugen jag var.
Där och då hade jag kunnat fortsätta att ge näring åt min ångest och bygga upp ännu mer negativ energi tills puckeln skulle bli för stor att besegra.
Istället valde jag att göra det motsatta. Jag vet sedan tidigare att jag behöver vakna. Morgonbestyr, kaffe och lite läsning. Fokus på världsliga ting. Fokus på att vakna.
En timma senare var jag ombytt och klar att ge mig iväg. Jag hade vaknat och jag hade utan nämnvärd ansträngning lyckats skifta fokus en stund tills lusten hade kommit.
Resultatet blev en vindstilla löpning i mörkret i sällskap av julstjärnor, julstakar och annan vacker belysning. Såg en och annan riktig stjärna också. Mörkret tvingades sakta bort av en fuktig dimma och mina lungor fick härlig frisk luft. Egentiden användes till att både fundera och planera.
Det blev ingen vacker soluppgång i härliga färger men jag slapp bilköer, dåliga bilförare (själv kör jag naturligtvis ypperligt bra) och den allmänna morgondåsigheten i bilen.
Det blev en riktigt bra start på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar