I många fall har jag väldigt höga krav på mig själv. Jag vill utvecklas och bli bättre. Jag vill effektivisera och göra saker så bra som möjligt. Det har gått så långt att jag har arbetat fram klockrena rutiner för hur morgonrutinerna blir bäst. Hur diskmaskinen bör fyllas osv.
Jo, jag vet. Det är en störning men det underlättar vardagen. Nästan jämt. Ibland går det över styr. Framförallt kan det bli skevt när de runt omkring mig inte har kommit fram till samma lysande lösningar som mig. Ibland blir det inte som jag tänkt mig vilket kan kännas jobbigt och då är det skönt om jag lyckas inse att det inte gör så mycket om ett glas inte fick plats.
Jag tänker att alla mål och ambitioner i grund och botten måste vara av godo. Vad är vitsen om de har en motsatt effekt?
Jag vill jämföra det med något mer konkret och då är det enkelt för mig att se på löpningen.
Jag är klar med Göteborgsvarvet. Jag hade ett specifikt tidsmål och nådde det förra året. Givetvis hade jag kunnat fortsätta med målsättningen att hela tiden försöka förbättra min tid ytterligare men jag vill inte sätta den pressen och stressen på mig själv. Mentalt och fysiskt skulle det krävas väldigt mycket och det hade blivit ångestfyllt.
Därför ser jag en glädje i att hitta nya lopp som jag inte sprungit tidigare. Min kravbild blir då annorlunda. Lättare. Tidstanken kommer alltid till viss del finnas med men inte så specifikt. Annan terräng, annan längd med mera gör målbilden annorlunda och därmed blir även kraven på mig själv annorlunda. Många gånger för att jag inte tydligt vet vad jag kan förvänta mig.
Jag tror att det finns en mening med att ha den här kombinationen av målsättningar. Det blir mer flexibelt och kanske även mer humant. För egen del måste jag fortfarande tillbaka till Lidingöloppet där jag har en minut att kapa. Men samtidigt har jag andra saker på gång som har en annan kravbild.
Och precis som i löpningen måste vi i det vardagliga ha rimliga mål. Ibland får det bli tillräckligt bra. Förutsättningarna kanske begränsar. Konflikter. Dålig sömn. Sjukdom.
Vi kan inte alltid ha samma målsättning. Ibland måste vi sänka dem för att må bra. Ambitioner och krav är bra men det går inte att prestera maximalt hela tiden. Så därför kan det vara vettigt att tänka om ibland. Revidera målsättningen och anpassa. Framförallt eftersom det alltid kommer att finnas krav och stress på oss från andra människor.
I läraryrket från föräldrar och elever, från kollegor och rektor. Ibland är den dosen högre, ibland lägre. De går inte styra på samma sätt som mina egna krav. Därför tycker jag att det är väldigt noga med vad det är för press vi ställer på oss själva.
Vi ska inte bara hålla i ett helt liv. Vi ska må väldigt bra också. Jag bestämmer över mitt liv. Därför lyssnar jag och utvärderar mitt mående hela tiden. Ibland kan jag ösa på och ibland passar soffan bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar