Jag borde ha cyklat mer och jag borde framförallt ha simmat mer. Jag brukar rikta min träning mot ett speciellt mål. Är det Vasaloppet på gång så blir det naturligt att anpassa träningen till just det. Men den här gången har det inte gått. Aldrig tidigare har jag förberett mig så dåligt inför ett lopp och anledningen är enkel.
Jag har inte känt för det.
Aktivitus trailrace som jag inte lyckades gå i mål på trodde jag skulle ha en negativ påverkan på min lust att springa men det har snarare varit tvärtom. Är det något jag verkligen har velat göra så är det just att springa. Samtidigt kände jag att det kunde vara en bra idé att vara snäll mot kroppen i några veckor för att inte råka på någon skada. Därför har upplägget blivit lite annorlunda.
Löpningen har funnits där även om den har varit oerhört lugn - och därmed fantastiskt härlig.
Cyklingen gjorde jag mycket av inför Vättern och i princip alltid själv. Därför har jag inte varit sugen på några längre pass i ensamhet och sällskapet har varit svårt att få till under sommaren. Det har blivit lite mer sista veckan men annars väldigt blygsamt.
Sommaren har varit underbar vädermässigt ur ett träningsperspektiv. Växlande molnighet och ca 20 grader de flesta dagar är något jag trivs med men kanske inget som lockar mig ner i vattnet. Jag är lite harig vad gäller den biten. Blött och kallt i vattnet och en aktivitet som jag inte är dunderförtjust i har varit det mentala utgångsläget.
Det lustiga är att det har känt förhållandevis bra de få gånger jag har plumsat i men jag har helt enkelt inte varit motiverad till att ta den mentala kampen till att simma.
Ytterligare en lärdom. Motivation besegrar det mesta. Många har svårt att komma ut och löpa i regn och rusk. Inte jag. Min kamp handlar istället om att hoppa i vatten när temperaturen håller sig under 25.
Är min motivation till Tjörn triathlon dålig?
På sätt och vis inte alls. Jag ser fram emot det och det kommer att bli både väldigt roligt, spännande och intressant men jag känner mig väldigt trygg i min fysiska och mentala status. Jag är inte orolig för att jag inte ska klara av det. Tvärtom är jag övertygad om att det kommer att gå väldigt bra men just nu har jag inte ambitionen att tidsmässigt genomföra någon topprestation. Det får bli vad det blir. Underbart prestigelöst.
Jag kommer inte att ha något tempostyre. Jag kör med min gamla våtdräkt och växlingarna kommer förmodligen inte bli blixtsnabba. Det viktiga blir istället att jag får prova på det där med Triathlon. Få en härlig upplevelse och en uppfattning om hur det är och ta med mig den kunskapen framöver.
Och det kanske är det som är kärnan i hur jag har känt inför det här. Det är ett litet steg på vägen inför andra utmaningar. Däribland Kalmar Ironman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar