När jag kom upp var skidorna vallade och klara. Hade möjligheten att skicka dem med min kollega M dagen före. Boendet låg fem minuter ifrån målområdet så logistiken skulle det inte bli några problem med.
Bussarna till Sälen skulle gå från och med kl 04:00 så jag ställde klockan på 03:30 men det visade sig vara meningslöst. Sov knappt någonting under natten. Förmodligen all spänning som störde. Det gjorde mig inte så mycket eftersom jag vet att sömnbrist inte påverkar min prestation. Klev upp vid tre, bryggde kaffe för att ta med och stoppade det obligatoriska kokosfettet i munnen.
På väg till bussen träffade jag till min glädje på kollega M och hans kompis. Kul med sällskap. Halvslumrade de nästan två timmarna till Sälen och njöt mot slutet av både kaffet och min goda idé med termos.
Jag var lite osäker för vad som gällde när vi kom fram och gjorde dagens enda riktigt stora misstag. Jag lade in kaffet i väskan och lämnade in den.... Klantigt! Jag hade ju kunnat ha med termosen och lämnat in den tillsammans med mina överdragskläder strax innan starten i den utdelade påsen som ju även den skulle vänta på mig vid målet.
I fållan var det grinigt och irriterat. Det blev lite stökigt med alla stavar och skidor. När folk dessutom trängde sig för att få en bättre position.....
Själv hade jag mest fullt upp med att hålla mig varm. Stillastående i 45 minuter är kanske inte den bästa uppvärmningen när det är sju minusgrader.
Trängseln vid startfållan och hela den långa backen upp fick mig lite negativ och oroad. Det kändes som om det aldrig skulle spricka upp samtidigt som risken för en bruten stav var påtaglig. Väl uppe tog det faktiskt inte så värst många kilometer innan det började spricka upp lite. Jag fick kryssa mig fram och det tog ett tag innan jag kände att jag själv kunde bestämma farten men snart nog blev det en himla trevlig upplevelse.
Skidorna hade lite fäste men ett bra glid. Jag tror att man kan välja det där lite grann men att de påverkar varandra. Bättre fäste ger sämre glid och tvärtom. Hur som helst var jag väldigt nöjd men det sparsamma fästet gjorde att jag direkt märkte när jag hade slarvat med fråntrycket.
Loppet var både härligt och vackert. Spåren var kanon och jag lärde mig mycket av folk runtomkring. Ramlade en gång när jag efter att en person framför mig hade kraschat i en nedförsbacke var tvungen att lägga mig ner för att förhindra en rejäl kollision.
Jag drack vatten vid första kontrollen och därefter hällde jag i mig även sportdryck, blåbärssoppa och buljong.
Med nio kilometer kvar bestämde jag mig för att trycka på lite extra och det som då hände var lite speciellt. Kraften fanns där och så infann sig en märklig glädje, ja nästan eufori. Jag tror så här i efterhand att det var mina positiva minnen från Ultravasan som kom över mig. Då minns jag att jag var helt slut och kände en enorm glädje över att jag var så nära mål. Nu blev det som om den här glädjen tog tag i mig och fullkomligt blåste mig framåt i en härlig kraft och fart. Jag till och med gapade och skrek på folk runtomkring och de måste ha undrat vad det var fråga om, alla märkbart mycket tröttare än jag.
Det finns ett par saker att ta med sig från den här dagen.
Intressant hur överkroppen kan bli så trött men inte resten av kroppen. Helt klart behöver jag slipa på tekniken. Under diagonalandet tror jag att axlar och armar fick jobba onödigt mycket. Energin var på topp loppet igenom. Kände aldrig den där dimman som kan komma under löpning. Min analys är att jag förmodligen är alldeles för svag i överkroppen. Vilket gör att jag inte har kraft nog att skjuta ifrån med en sådan intensitet att hjärtat faktiskt får jobba lite. Jag kommer helt enkelt inte upp i puls och därför blir det inte så jobbigt.
En annan intressant detalj är att jag fick väldigt ont i knogarna och fingerlederna. Har aldrig hänt förut.
Inga blåsor!!! Kan inte vara något annat än att de nyinköpta vantarna var grymma.
Det blev en härlig dag och jag kan inte klaga på någonting. Troligt att det blir fler Vasalopp framöver.
Dessutom var det inte fel att jag löste mina sju timmar med marginal. Nu har jag köpt mig lite extra tid inför avslutande Vätternrundan så att jag klarar Superklassikern. Det vore himla roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar