Fokus på en sak

Machu Pichu

Jag ser det som en viss form av tortyr.

Alla intryck, alla notiser, all information. Vi fullkomligt drunknar i ett hav av yttre påverkan. För att hinna med försöker vi göra så många saker som möjligt och gärna samtidigt. En del ser det till och med som en god egenskap att kunna multitaska. Och visst, känslan att få gjort saker och ting kan kännas bra men hur bra blir det egentligen? Hur hög blir kvalitén? Och framförallt, var hamnar stressnivån?

Jag mår bra av att göra en sak i taget. Jag mår bra av att stänga ute allt "brus". Av att bara fokusera på en sak i taget.

Läsa, pussla och träna är exempel på saker jag gärna gör och som ofta försätter mig i ett tillstånd där jag enbart lägger energi på en enda aktivitet. Vad skönt det är!

Det lustiga är att jag kan känna samma sak när det är dags att exempelvis diska, stryka eller dammsuga. Aktiviteter som jag knappast längtar till men som jag finner en tillfredsställelse i att utföra. Fokus på att få golvet rent och inget annat. Jag tror dessutom att det konkreta att utföra en handling och se ett direkt resultat är extra givande i ett samhälle där mycket av det vi sysslar med är abstrakt.

Skjortan blir slät, disken blir ren.

För mig gäller samma princip på jobbet. En sak i taget. Avsluta en sak innan nästa påbörjas. För arbetsuppgifterna tar aldrig slut och om jag tar på mig att jonglera med för många bollar samtidigt kommer det sluta med att jag tappar dem allihop, faller ner på knä och bryter ihop efter mitt misslyckande.

Den risken minimeras om man jonglera med så få bollar som möjligt eller varför inte, bara en? Det kanske på sätt och vis är svårare men garanterat säkrare.