Oro och rädsla äter upp enormt mycket energi. Energi som vi vill använda till annat.
Ja, jag ansåg att båda grabbarna var tillräckligt duktiga för att åka Väggen. Ja, nog tusan var jag både rädd och orolig. Att se och till och med överdriva eventuella konsekvenser är inte svårt. Likväl kändes det enormt viktigt att mina känslor inte fick lysa igenom. Jag var noga med att jag trodde att de skulle klara det och jag var väldigt noga med att de själva bestämde ifall de ville eller inte.
Jag oroar mig sällan och ser det som en gåva eftersom det så ofta innebär en energiförlust på någonting som aldrig ens kommer att inträffa. Dyker ett problem upp - då tar jag tag i det.
Samtidigt gäller det att inse att det är väldigt svårt att hålla oro och rädsla i schack. Här som i så många fall gäller det att vara medveten. Återigen att känna sig själv, våga analysera sig själv. Därefter är det något man aktivt måste jobba med. För det tror jag verkligen att man behöver göra. Aktivt jobba med sin oro och rädsla annars tror jag att det kan ta över ens tillvaro mer och mer och det är en börda man inte vill bära på.
Min oro i backen gällde allt ifrån olika fysiska skador till framtida mentala hinder. Helt i onödan visade det sig.
Men det är svårt och då kan det vara ett hjälpmedel att tänka att de där farhågorna sällan besannas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar