Engelbrektsloppet 2017

Märkligt hur något som så länge har varit så långt fram i tiden plötsligt knackar på dörren. Min träning inför Vasaloppet har på grund av vädret framförallt bestått av rullskidor samt några pass på Skidome. Jag har fått ett antal mil i kroppen men det har inte känts perfekt eftersom jag inte en enda gång har åkt riktig längdskidåkning, på riktig snö utomhus. Kände att det fanns en rad med frågetecken. Framförallt valla, klädsel och fart. Perfekt med Engelbrektsloppet som en liten generalrepetition. Jag hoppas att jag ska klara sju timmar på Vasan och därför skulle det bli intressant att se vilken tid jag skulle klara Engelbrekt på.

Osäkerheten var stor men med facit i hand blev det himla bra. De nyinköpta solglasögonen fungerade bra, klädseln blev klockren, likaså vallan och härligt nog fick jag ett positivt svar på om de där sju timmarna är realistiska eller inte.

Logistik, familjepussel och kyla gjorde att jag kom ganska sent till starten. Folk hade radat upp sig och jag fick ta mig längre och längre bak i startledet för att hitta en plats. Tillslut kände jag att jag inte gärna kan ha hela fältet framför mig så jag valde att ödmjukt knö mig in framför en förstående kvinna. Ett bra beslut.

Till en början gick det långsamt och det tog nog nästan 5 km innan jag kände att jag själv bestämde tempo. Förmodligen bra med en lugn början i de fina spåren. Jag var vid ett flertal tillfällen väldigt nära att ramla men klarade mig med minsta möjliga marginal. Mitt problem i det här sammanhanget är att jag ju faktiskt är nybörjare. Tekniken är inte klockren och att byta spår medför en liten risk. Det är dessutom en rejäl utmaning för mig när det plötsligt ligger folk i spåret i botten på en backe. Att både undvika kollision och behålla balansen är ingen självklarhet. Men det gick bra och till min förvåning ramlade jag inte en enda gång. Loppet blev rejält lättare för mig när trängseln minskade. Konditionen och styrkan finns där så när det bara var att staka kändes det riktigt bra. Vid ett par tillfällen var övergången från stakning till diagonalen riktigt usel. Det måste ha sett roligt ut men jag ramlade i alla fall inte.

Engelbrektsloppet innebär fyra varv och det finns både positiva och negativa aspekter med det. Det negativa är att det är folk överallt hela tiden vilket innebär omkörningar i massor och att spåren därmed tydligt försämras. Det positiva är naturligtvis att det är publikvänligt och såklart mår jag himla bra när jag ser mina tre små söta mössor glatt vinkandes.

Jag drack vatten de första två milen och därefter även blåbärssoppa och sportdryck. Det fungerade kanonbra trots att jag för ovanlighetens skull hade ätit frukost innan. Det var två anledningar till att jag inte gjorde som vanligt med maten. Först och främst så var det skidåkning på programmet och jag tänkte att ägg, ost, smör, nötter, pastej, köttbullar och kaffe knappast skulle skumpa omkring och orsaka obehag. Orsak nummer två……, just det, hotellfrukost. Men nog tusan blev jag lite besviken över att det inte fanns någon bacon. Skandal!:)

Det var intressant att se hur kroppen reagerade på loppet. Skavsår i händerna. Givetvis! Utöver det förvånades jag över hur törstig jag var. Antar att kylan bidrog en del. I övrigt kände jag att den statiska belastning och allt balanserande satte sig i sätesmuskelaturen och i en del av lårmusklerna. Handlederna blev även de trötta och naturligtvis även överkroppen. Trots detta hade jag rejält med krafter kvar och valde att trycka på ordentligt de sista fyra kilometrarna.

Jag är riktigt nöjd med loppet som sådant och framförallt känns det tryggare inför Vasaloppet.