Tre månader kvar till Kalmar Ironman. Träning och rörelse i alla dess former och jag kan inte annat än att reflektera över hur det känns jämfört med förra året vid den här tiden.
Då var det Aktivitus trailrace som gällde. 100 miles löpning att förbereda sig inför och jag sprang och sprang. Jag jagade mil vecka in och vecka ut. Kompletterade med lite styrketräning och lite cykling men framförallt sprang jag. Benen var mer eller mindre tunga hela tiden och jag kände en viss oro. Skulle jag orka med träningen? Jag ville och behövde springa mycket för att förbereda mig och därmed tänjde jag på gränserna. Löpning sliter och jag var noga med att inte bry mig om fart och tider. Det blev ett ständigt malande.
Idag ser det väldigt annorlunda ut.
Jag simmar, cyklar, springer, åker rollerblades och styrketränar. Tidsmässigt skulle jag tro att jag lägger ner ungefär lika mycket tid på min träning som året innan men den ständiga variationen gör att känslan är väldigt annorlunda. Det mesta av träningen är väldigt skonsamt. Visst blir musklerna trötta men de olika aktiviteterna aktiverar olika muskler och därför känns träningen inför Kalmar Ironman bra snällare än den inför Aktivitus trailrace. Jag har dessutom vågat springa med fart vilket jag egentligen inte har gjort på länge. En härlig känsla att känna sig snabb igen!
Triathlonträningen är varierande och skonsammare men det är löpningen jag verkligen älskar. Både simningen (inomhus) och cyklingen är mest ett nödvändigt ont. Jag tror och hoppas att simningen får sig ett lyft nu när det blir möjlighet att simma ute. Allt i naturen uppgraderar ju upplevelsen.
Jag är väldigt glad över mitt ändrade fokus. Träningen inför Kalmar ger mig perspektiv och får mig verkligen att inse vilka träningsformer som passar mig bäst. För det är tveklöst så att min träning mer och mer riktar sig mot kroppslig och mental hälsa. Börjar få fler och fler tankar om vad jag ska ta mig till efter Kalmar Ironman.
Och i princip alla riktar sig mot skogen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar