Sökandet efter rättvisa gör dig olycklig

Är det något du som förälder verkligen får ta ställning till så är det rättvisa. Och då är det på millimeternivå.

Det ständiga sökandet efter rättvisa blir som ett korståg och alltid, alltid är det den förfördelade som ser orättvisan. Finns det något värre än om brorsan får fem minuter mer speltid? Två russin mer? Eller att antalet russin är detsamma men storleken på dem????? Det kan ju skilja något milligram....

Så oerhört barnsligt!

Nej. Jag tycker verkligen inte det.

I vuxenvärlden ser det precis likadant ut. Det gäller kanske inte längre storleken på russin men precis samma fokus finns hos många och det förvånar mig att man är villig att lägga så mycket negativ energi på obetydligheter. Det man genom ständigt sökande efter rättvisa gör är att lägga enormt mycket tid och energi på att leta fel. Och gör man det så kommer man också att finna fel. Precis överallt och då kommer större delen av ens sinnevärld vara fokuserat på något negativt.

Att vi både ska söka rättvisa och ha rättvisa i större sammanhang är en sak men att med ljus och lykta leta efter den på alla nivåer är inte hälsosamt.

I jämförelsen med andra kommer vi alltid hitta de som har det bättre. Men betyder det automatiskt att jag själv har det dåligt för det? Det går ju att jämföra sig åt andra hållet också. Leva i Sverige på 2000-talet. Få människor har lika bra förutsättningar att må bra. Snacka om orättvisa.....

Jag tror att det är en styrka och en enorm fördel att se det positiva med sin egna situation och framförallt vara nöjd med det man faktiskt har. Att acceptera att ibland har jag fördelar, ibland inte.

Njut när det är bra och njut av det som är bra. En bra livssyn för att må bra.