Hur kunde jag överhuvudtaget tveka?
Torsdag till söndag. Löpning på en plats jag aldrig varit på tidigare med likasinnade och med all säkerhet väldigt intressanta människor. Vilket äventyr!
Bilresan upp och ner var tveklöst lång men med så många nya och intressanta människor runt omkring gick tiden relativt fort och överhuvudtaget var alla samtal dessa dagar väldigt stimulerande och lärorika. Så många med så mycket erfarenhet och roliga anekdoter. Det blir något extra när man har en så stark gemensam nämnare som löpning. Kan det vara så att vi alla formas åt samma håll efter alla timmar i skog och ensamhet?
Dag 1 innebar löpning omkring Åreskutan. Mycket höjdmeter och cirka 27 kilometers löpning som varvades med en del väntan när kamerautrustningen skulle packas upp och ner. Kändes lite märkligt att bli filmad samtidigt som det inte fanns så mycket att fundera på mer än att sätta fötterna rätt för att inte bjuda på en komedi. Klarade mig bra med ett underställ och min nya jacka trots att det till och från blåste på riktigt friskt. Framförallt högst upp på fjället. Underbart så bra jackan stod emot vinden.
Gemensam middag och lite pool och bastu gjorde ögonlocken härligt tunga mot kvällen. Blev inte många sidor i boken.
Dag 2 bar det av mot Vålådalen och en något snällare tur i höjdmeter. Även här blev det cirka 27 kilometer i underbar omgivning som bjöd på det mesta. Höjdpunkten var när vi kom högst upp på en topp och kämpade mot den starka vinden. Den lilla människans kamp mot naturen. Kändes underbart att krypa ihop och driva på benen framåt. Efter löpningen var vi hembjudna till Markus Torgeby och det blir ett minne att bevara. Dels den behagliga samvaron vid brasan som gav en härlig värme men framförallt den lilla utflykten till hans kåta. Där i skogen, i mörkret berättade han och svarade på våra frågor om hur han hade haft det och hur han hade tänkt när han till och från i fyra års tid bodde ute i skogen.
Jag har både läst boken, sett dokumentären och lyssnat på honom i någon podd men att stå där i den omgivningen var magiskt. Markus är en fascinerande människa som på sätt och vis hade/har samma behov som jag tror att vi andra också har, men mer. Jag känner verkligen igen mig när han pratar om hur det surrade i kupan och hur stort behovet var att få komma bort och ifrån. För min del räcker det med några timmars löpning. Det gjorde det inte för honom men så var hans behov så mycket större.
Blev ingen bok alls den här kvällen :)
Dag 3 innebar Edsåsdalen. En kortare tur på knappt 20 kilometer men med en fantastisk vinterterräng. Torgeby sprang med oss en bit vilket kändes roligt.
Upp, upp på spångar och mossar.
Fötterna klafsade i riktigt djupt ibland och fötterna fick en något kallare tur. Kände mig oväntat pigg i benen och kunde rulla på bra när det var dags för utförslöpning. Först ner över en lång mosse och senare på en underbar stig längs med en bäck. Vackert!
Jag känner lycklig och enormt privilegierad över att ha fått vara en del av den här långhelgen. Ingen tävling utan bara upplevelse i en underbar natur med fina människor.
Igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar