Här och nu, där och då

Ibland kommer jag hem efter att ha varit ute på en löprunda och försöker förklara vad jag har varit med om. Det faller alltid ganska platt. Upplevelsen går inte att förmedla och det hjälper inte de få gånger jag har haft telefonen med mig och tagit kort. Bilden kan vara nog så vacker men den har ingen chans mot känslan av att ha varit där. Färgerna och vyerna kombinerade med lukter och ljud och den inre harmonin som det alltid ger av att vara omgiven av skog. Mina pigga eller trötta ben, mitt flåsande och den hormoniella cocktailen med endorfiner och allt vad det heter får bilden och orden i efterhand att kännas torftiga.

På Mudrun senast var det en del av de "tävlande" som filmade. Jag har full förståelse för att man gör det. Men frågan är hur mycket man upplever?

Ibland tar vi en nostalgitripp hemma. Genom bilder och filmsnuttar tittar vi tillbaka och minns. Njuter! Bilderna och filmerna är en påminnelse om hur vi har haft det. En verklig skatt!

En skatt som jag absolut vill utöka men inte på bekostnad av att inte ha upplevt. Jag vill minnas situationen inte det faktum att jag filmade och fotade som en dåre.

Vad är syftet med fotot eller filmen? Förutom minnena är det många gånger att berätta för andra eller inspirera vilket naturligtvis inte är fel.

Men.

Oftast räcker det faktiskt med en bild eller en liten filmsnutt. Då är det förevigat och resten av tiden kan läggas på att uppleva. Om några dagar ska jag göra precis det. Uppleva! Och nog tusan ska mobilen med.