Inledningsvis slutar en och annan smartphone fungera. Därefter fler och fler. Bilar stannar oförklarligt och strömavbrotten är ett faktum. Irriterande men ingen större fara. Elen kommer ju alltid tillbaka. Eller? Fler och fler inser att situationen ser mörk ut och att den inte ser ut att ljusna. Den avancerade människan dras ner i mörkret och våra allra djupaste och primära behov måste tillgodoses vilket innebär att vi tar flera steg tillbaka och återigen blir som rovdjur utan någon som helst moral.
Oj, vilket spännande upplägg. Jag är ju själv till viss del uppkopplingsfientlig. Gud, så jag kan irritera mig på hur vi beter oss med våra smartphones och allt därtill. Självklart ser även jag nyttan med dem men en vettig balans i användandet är det banne mig inte många som har. I den här boken havererar all elektronik och ur den synvinkeln hamnar vi återigen på grottstadiet. Hur hanterar människan det? De få gånger vi i Göteborgsområdet drabbas av strömavbrott i några timmar är det ju halvt och halvt panik. Tänk om det skulle vara i veckor eller rent av månader? En kittlande tanke och jag kommer under läsandets gång på mig själv med hur läskig hela idén är. För tänk vad beroende vi är av el. Och tänk vad handikappade vi skulle vara utan den.
Jag är i regel extremt ickeorolig av mig. Förmodligen i vissa sammanhang direkt nonchalant. En egenskap jag tänker kämpa för att behålla. För det är inte harmoniskt att gå omkring och oroa sig till höger och vänster och se bekymmer och faror överallt. Jag tror att det är en fördel att slippa oroa sig utan att för den delen bli dumdristig. Men här känner jag att jag dras med. För hur skulle vi egentligen klara oss om elen går åt skogen? Det blir en tur till Naturkompaniet snarast :)
Boken följer ett antal individer och det kul att handlingen utspelar sig i dagens Sverige och till stor del i Göteborg samtidigt som det känns lite konstigt. Ungefär lika märkligt som när det från noll och ingenstans plötsligt kom svenska actionfilmer. Det var ju förbehållet Hollywood...
Upplägget är kanon och händelseutvecklingen är intressant men det saknas känsla. Till en början reagerade jag på att karaktärerna kändes extremt märkliga. Rent av på låtsas. De hade egenskaper och personligheter som jag inte riktigt kunde acceptera eller förlika mig med. De kändes inte verkliga. Förmodligen hade detta betydelse när jag senare i boken får följa deras väg. Jag vill givetvis inte avslöja för mycket men det är som om värmen och den känslomässiga relationen uteblir. Boken känns kall. När karaktärerna råkar ut för än det ena än det andra känner jag.... Ingenting.
Tyvärr en stor brist men inget som hindrar mig från att ge mig på nästa del. Dessutom tycker jag att avslutningen på boken är direkt cool. Får mig att tänka på den gamla goda tiden med Arkiv-X.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar