Gamla faster dör och familjen samlas. Relationerna är inte de bästa och det magra arvet ska delas upp. Snart blir det tydligt att de alla är väldigt lika varandra. Egoistiska och dryga men efter ett tal luckras de kyliga relationerna upp lite och en antydan till ett bättre umgänge börjar skönjas. Inte bra men bättre...
Boken är skriven på ett rappt och fyndigt sätt. Till en början får jag för mig att den kyliga attityden är ett uttryck för ironi men efter ett tag förstår jag att så inte är fallet. Alla i boken är verkligen genuint osympatiska.
Boken är aldrig dålig men jag känner att jag kanske inte riktigt är rätt målgrupp. Samtidigt skrapar den på en öm punkt, nämligen arvet. Det är något jag har tänkt på i flera år nu men inte lyckats göra någonting åt. Jag vet alldeles för lite om mina föräldrars och min släkts historia. Små pusselbitar lite här och var men ingen riktig helhet. Det har stört mig länge och jag måste verkligen sätta mig med mina föräldrar och hålla korsförhör. Framförallt eftersom jag har den djupaste respekt för vilken resa de har gjort. Jag vill veta och jag vill att mina barn ska få veta.
Det är också en del av den här bloggens syfte. Jag hoppas att mina barn en dag ska finna samma intresse för mig som jag har för mina föregångare. Här tror jag att de kan få en bild av hur jag tänkte och tyckte en gång för länge sedan....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar