Tre veckor kvar till Athen och därför inte mycket att fundera på. Snöra på sig, lämna ungarna och iväg. Kallt och rostigt. Förberedde mig på en mental tur. Benen malde på. Tahult runt var dagens uppgift. Jag valde att springa medurs och kände ångesten smyga sig på ju närmare Jonsered och Jerikobacken jag kom. Totalt kravlöst, bara ta dig upp. Det gick trögt och i den nästan 2 kilometer långa backen försökte jag bara tänka på andningen. Det gick sådär.
Väl uppe hände något. Det var som om mina ben vaknade och tillsammans med omgivningen gick det inte annat än att njuta. Och vilken omgivning!
En smal asfaltväg omgiven av skog. En dimma som för en kamp mot den uppåtgående solen. Ett täcke av frost. Färger som får en att smälla av.
Så vansinnigt vackert!
Ända till den förhatliga vägen mellan Tahult/Landvetter och Partille. Smalt, trafikerat och motorvägsfart. Usch! Pinnade på lite mer och blev rikligt belönad när jag passerade Kåsjön. Jösses! Spegelblankt med ett litet vitt täcke precis ovanför vattenytan. Träd i underbara färger som speglade sig. Kunde inte ta bort blicken från denna skönhet och höll på att få nackspärr på köpet. Så här i efterhand förstår jag inte varför jag inte bara stannade. Med det är klart. Jag var ju ute och sprang. Om jag bara hade haft en kamera med mig...
Det blev en mental löpning men inte alls av den art jag hade trott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar