Tillägg Kåsjön trail

Det här året har det resultatmässigt gått oerhört bra. Det skapar alldeles tydligt förväntningar. Framförallt hos mina två grabbar. Vi hade pratat en del om loppet i förväg och så givetvis även igår. Den äldste, som är siffertokig, började analysera mina resultat utifrån hur många som har deltagit i de olika loppen. Han kom fram till att det var högst troligt och rimligt att jag borde kunna knipa ytterligare en placering på Kåsjön trail. Jag påtalade, som alltid, att det visserligen alltid är roligt att komma bra till men att det inte är det viktigaste. Dessutom är det extremt beroende på vad det finns för medtävlande. Att få göra en bra tävling utifrån mina egna förutsättningar och vara nöjd med insatsen är prio ett, resten är bonus. Sen går det inte att ljuga i familjen vinnarskalle. Klart man vill komma så högt upp på resultatlistan som möjligt. Allt annat vore en förbannad lögn.

Familjen var inte fysiskt på plats igår men de var ändå med under loppet. För är det något som motiverar mig så är det mina grabbar. Deras glädje, förväntningar och förhoppningar. Det går inte annat än att kuta som en dåre med det på näthinnan. Jag vill så gärna leva upp till deras tankar och få känna att de är stolta över mig. Kanske framförallt hos min äldste som är lite försiktig med låta sina positiva känslor synas. När han spricker upp... Det är bara underbart att se. Den lille är tvärtom känslornas panoramafönster. Även det härligt och där är det nästan som att vi har blivit bortskämda.

Hursomhelst tror jag att det är bra att under ett lopp kunna plocka fram flera olika tändvätskor och morötter. Min starkaste är grabbarna.

Varför sover jag alltid så himla dåligt efter ett lopp?

Det slår aldrig fel. När jag fysiskt och mentalt har tagit ut mig sover jag uruselt efteråt. Aldrig efter ett träningspass. Alltid efter en tävling. Det är som om kropp och huvud inte har hunnit varva ned. Jag ligger och vrider mig, vaknar ofta och drömmer i massor? Jag känner igen det från fotbollen förr. Då kunde det vara likadant efter vissa av de fruktansvärda och grisiga försäsongsträningarna samt efter vissa matcher. Det var då inte ovanligt att även magen kraschade. Något jag numera sällan upplever. Jag är nyfiken på hur pass unikt detta är för mig och om det finns någon given förklaring.

Bilen såld! Tänk att en sådan världslig sak kan kännas så otroligt befriande. Det är som om en enorm tyngd har lättat från mina axlar. Såååå skönt.