Atomubåten Dolphin får i uppdrag att rädda besättningen på en väderstation som ligger vid Nordpolen. En brand har härjat och de överlevande är skadade och i stort behov av hjälp. Med på räddningsbåten är dr Carpenter (egentligen MI6) som vet att detta är sabotage och att mycket står på spel.
Jag har ett vagt minne av den här filmen men minnesbilden är extremt suddig och det är kanske inte så konstigt eftersom jag antagligen var i tioårsåldern när jag såg den och därmed inte begrep ett smack.
Boken är bra och det är ett befriande nöje att läsa en thriller av det här slaget. Den är stöpt i en annan tid och har därför ett annorlunda upplägg än motsvarande böcker idag. Den är intelligent skriven och jag får en Agatha Christie känsla. Vem är nu den där mördaren? Och hjälten är naturligtvis sådär kusligt smart.
Det enda negativa är att jag ibland har svårt att förstå och därmed stundtals hamnar i en dimma som gör att jag tappar/missar vissa bitar. En hel del fackord som har med bland annat ubåtar att göra finns helt enkelt inte i min vokabulär. Varken på engelska eller svenska heller för den delen.
För övrigt har jag sett Das Boot och med de bilderna i huvudet och den här boken färskt i minnet sätter jag aldrig min fot i en u-båt. Kanske inte så stor risk att det någonsin skulle hända. Men att färdas med en u-båt under Arktis med en brand ombord och därmed syrebrist. Nja, låter nästan lika vidrigt som att bli levande begravd.
Kanonerna på Navarone och Ice station Zebra. Jag inser att jag har många MacLean kvar att plöja igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar