En nedprioriterad klassiker

En kul grej, en fjäder i hatten och givetvis en bra sammanlagd tid. Det var utgångsläget för drygt ett år sedan. Jag gjorde en "femårsplan" där klassikern var ett kommande mål.

Men nu har jag tänkt om. Lite.

På sätt och vis är det löpningens fel. Det finns så himla många spännande, roliga och utmanande lopp. I närheten, i landet och på andra fantastiska platser i världen. Oj, vad jag ser fram emot att få se, uppleva och springa.

Och det är ju egentligen inte så att det ena utesluter det andra men min motivation har bytt fokus. Löpningen är helt enkelt det som utan konkurrens passar mig bäst.

Cykling
Jag tycker att cykling är helt ok och använder det gärna som ett komplement till löpningen. Framförallt är det smidigt de två milen till eller hem från jobbet. Men som motionsform finns det för många nackdelar för att jag ska ägna för mycket av min tid åt det. Den jäkla vinden känns till exempel alltid som motvind om jag inte har den i ryggen. Punkteringar! Och för att inte tala om tiden det tar. Vätternrundan är 30 mil och ska man förbereda sig för den på ett bra sätt så ska det läggas ett antal timmars träning för att framförallt vänja bakdelen och det är jag inte intresserad av.

Längdskidåkning
Något jag egentligen inte har erfarenhet av alls. Tror att det kan passa mig bra men så bor jag ju i Göteborgsområdet. Snömängden är högst otillförlitligt och även om den skulle infinna sig så är det inte bara att snöra på sig och ge sig ut. Projektet "inmedpackningenibilenhittaenspåradslinga" känns jobbig. Nu har vi visserligen fått en skidtunnel i Kviberg, En fantastisk möjlighet året om med varv efter varv efter varv tills förvandlingen till labbråtta efter några månader har blivit total.

Brorsan har skaffat sig rullskidor och det lockar lite. Problemet är att de i så fall rent säsongsmässigt skulle konkurrera med löpningen. Mm, kanske.

Simning
Helt ok. Skonsamt och ett mycket bra alternativ. Framförallt med en bastu tätt intill. Allvarligt talat så är det märkligt hur olika mentalt stark man kan vara. Många gånger som en stridsvagn men numera på äldre dar... Blött och lite kallt ibland. Kan verkligen känna mig som en kruka. Ett stort minus med simningen är dessutom att upplevelsen att simma är lite torr. Inget för varken ögon eller öron.

Prestationsmässigt får det alltså bli vad det blir. Jag ser fram emot att få göra Klassikern. Kanske framförallt att få gör det som ett gemensamt projekt med brorsan. En viktig, rolig och gemensam upplevelse. Det tror jag att vi båda sätter stort värde i.