Jag tycker att det är viktigt att analysera sin tillvaro. Om något är bra eller fungerar på ett tillfredsställande sätt kan jag inte bara acceptera det. Jag vill veta varför. Likadant gäller det motsatta. Varför är det så? Vad kan jag göra annorlunda? Det handlar i mångt och mycket att känna sig själv.
Ibland leder detta till smått komiska situationer eftersom det går hand i hand med att alltid vilja göra på bästa och ofta effektivast sätt. Morgonrutinerna är ett exempel. Ett annat är löpningen.
På Kap Verde kunde jag springa varje dag utan att kroppen sa ifrån. Sista km var dessutom så gott som alltid med en rejäl tempohöjning. Trolig förklaring, cirka 20 grader varmt.... I värmen klarade min kropp av påfrestningen.
I ett blött och slaskigt Göteborg med kvicksilvret runt nollan klarar mina vader inte av några tempohöjningar. Så fort det är intervaller eller tröskelpass leder det till rejält slitna vader. Senast var det riktigt bra fart runt åttan i Skatås. Konsekvens, Tre dagars massage och stretch innan jag kunde ut och löpa igen. Det har jag inte råd med. Därför läge att vara lite taktisk och smart och ge tusan i att ge max. Lämna prestigen hemma och följa en på förhand uppgjord plan....
I dag var det backintervaller. Idag tog jag det lite lugnare. Vaderna kändes bra och det var jobbigt ändå. Nöjd!!!!!
Till och med riktigt nöjd. Jag kände mig rent av smart. Men det varade inte länge....
In i bastun, denna underbart varma härliga bastu. Muntligt aktiv, satt verkligen och njöt. Plötsligt kände jag att värmen blev jobbig och valde att ta mig ner från den översta bänken. Svalast längst ner, därför valde jag att sätta mig på huk och avsluta samtalet i den positionen. Några minuter senare hade vi kuckelimurat färdigt. Jag reser på mig och i samma stund som jag står i min fulla längd tänker jag, idiotdjävel!!!!!
Det är inte ovanligt att jag i vanliga fall råkar ut för blodtrycksfall när jag hastigt reser mig upp från en hukande ställning. Idag hade jag fastat och inte ätit på ganska exakt ett dygn, sprungit och svettats och dessutom bastat på det. I det läget väljer jag alltså att utsätta mig för något som jag vet kan orsaka ett blodtrycksfall. Idiotdjävel!!!!
Yr och groggy tar jag mig till duschen. Sätter på det kallaste och fokuserar på att andas och uthärda. Blundar och vaknar av att jag får en smäll i huvudet. Upptäcker att jag ligger på golvet och reser mig så fort jag kan. Känner mig fortfarande lite groggy och sätter mig hastigt på en bänk. Där tar det inte lång tid förrän jag känner mig bra igen och är tacksam för att ingen upptäckte min lilla fadäs. Jag kunde inte annat än att småle för mig själv.
Jag som var så smart alldeles nyss...
Det är som min käre far säger. Man lär sig hela livet ändå dör man dum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar